Drottningtorget på fotot, från i morse när jag åkte till jobbet. Vackert, vårligt och så outhärdligt meningslöst. Borde få energi och bra feeling, men det gör bara ont i själen. Så många OM, men vad tjänar det till? Just ingenting. Vår, med våren kommer livet, allt blir pånyttfött och jag känner bara livsleda och meningslöshet. Inte blir man glad av det. För det var ju så att hopp och glädje skulle fått växa nu, istället för att försöka härda ut.
Så tungt att gå upp och gå ännu en dag och jag fattar inte hur alla andra motiverar sig till att orka?? Allt vackert och vårfint känns som ett hånflin när kylan lagt sig strängt över det som höll på att smälta, som skulle vara ett spirande hopp. Som bara slutade existera, det är inte lätt att själv existera då. Hjälper inte att solen försöker värma för i själ och hjärta är det svart och kallt som natten. Dit in når vare sig ljus eller värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar