Var glad att du inte gått upp 10-15 kg....

Jag ska tydligen vara glad över att jag inte gått upp 10-15 kg eller mer av mina mediciner, det är tydligen en vanlig biverkan fick jag veta när jag gnällde för läkaren att jag inte går ner i vikt hur 17 jag än försöker. Enligt henne skulle jag vara nöjd över att vikten ligger kvar där den är, men det gör ju knappast att jag känner mig nöjd och bekväm. Inte heller var det mycket att göra åt mina kraftiga drömmar, läs mardrömmar eller muntorrheten och yrseln. 

Yrseln är alla osäkra på då det kan bero på blodtrycket, blodtryckssänkande mediciner eller vara en biverkan av de andra medicinerna. Blir så trött på det. Inte heller är blodtrycket helt bra, men det har iallafall inte blivit värre. Nåja, nu ska det bli lite mer ordning på mat och rimlig träning. Känner ju när jag rider att jag verkligen behöver stärka coremusklaturen och konditionen och sedan vill jag ner i vikt, vi får se hur det går. Men att nöja mig och vara glad över att jag inte gått upp i vikt funkar ju inte....

Måndag morgon, igen

happy monday gott folk

Måndag igen och jag är genomtrött, till skillnad från Widar som studsar runt och är överhappy då han lyckats tejpa sig ett eget lås på dörren till sitt rum....Han ylar glatt att nu kan ingen komma in på hans rum och att han är 10 meter pigg...Vi är inte riktigt på samma planet kan jag säga.

Jag orkar med nöd och näppe göra i ordning mig för morgonens vårdbesök. Sedan blir det 3 tim på AF aktiviteten, virka är det väl idag, tillsammans med tanten som outar sina fördomar i tre tim oavbrutet pratande, en man som facebokar hela tiden, en kvinna som är seriöst sjuk, mfl. 

Den här veckan får jag besked om ett jobb, jag är inbokad på en annan intervju också och har sökt ett par jobb till. Om jag har tur så har jag jobb i slutet av veckan och då kan jag lägga AF och jobbprojektet bakom mig! 

Äter rätt mycket mediciner för närvarande och det bidrar bland annat till att jag är genomtrött på morgonen, orkar knappt gå ur sängen vilket bla har med biverkningarna att göra. Hela kroppen skriker efter att få lägga sig igen och huvudet är en seg kola i nästan en timme innan vakenheten trängt undan tröttheten. Måndag morgon är dessutom lite extra tung eftersom helgen inte har samma press att gå upp i tid. Så man känner ju sig inte måndagspigg precis, snarare tvärtom. Nåja, även en måndag tar ju slut....