tisdag, en salig blandning

jag och lyrik på framridningen i tanum
bästa sophie lundberg fotade

Lite glad trots att regnet öser ner idag och ikväll. Hade en halvdan början på dagen med taskig sömn och ingen jobblust alls. Väl på jobbet så piggade humöret upp sig lite när man träffar deltagarna och dagen rullar igång med friskvård. Varje tisdag åker vi till ett ställe, gymmar, konditionstränar och simmar som en del i rehabiliteringen. Min grej sedan ett i våras är att simma med ett gäng av deltagarna och det plaskas, kämpas, skrattas och simmas en massa längder.

För egen del är det bara bröstsim som gäller, det enda jag kan och många av deltagarna varvar mig lätt när de crawlar och flyter förbi, men det bjussar jag lätt på. Idag lyckades jag för andra gången att simma 1000 m och det är inte illa för någon som inte simmat så sedan högstadiet! Hade inte tänkt simma så långt idag eftersom jag visste att jag behövde pigga ben till ridningen i eftermiddags, men när jag kom förbi 500 m och sen 750 m utan allt för stora bekymmer så ville jag så klart fixa 1000 m igen och var seriöst nöjd att jag orkade det igen!!

Efter lunch så drog jag på läkarbesök och sköterskebesök. Den läkare jag hade idag har jag träffat en gång tidigare, yes, tänk att träffa samma läkare två gånger, det ni! Men han är en speciell varelse och idag fick jag en del tips som jag nog noterar som galna och inte alls kommer ta till mig. Läkare är oerhört märkliga. Men det blev lite mediciner att testa och kanske kan det balansera upp mitt mående en del och det kan behövas.

Helst hade en del av mig velat sätta in den medicinering som jag satte ut i höstas, men med tanke på de försök som görs så är de medicinerna inte ett alternativ. Nu handlar det mest om sånt som kan hjälpa mig att sova och försöka stabilisera upp måendet lite. Kan inte säga att jag har någon tilltro till det då jag haft dessa mediciner tidigare utan att få någon effekt och när jag sa det så hade läkaren ett tips på hur man optimerar tabletters effekter och då blev jag bara trött....för att inte tala om hur trött jag blev när han ville tipsa mig om livsåskådningslitteratur för att förbättra mitt mående....ja, jag skrev det förut, läkare är märkliga. Hade varit bättre han skrivit ut ridning på recept för det är något man mår bra av. Känns lite som ett misslyckande att behöva ta mediciner igen, men kanske ger det lite hjälp att orka? Måste hur som få ordning på sömnen!

Efter det märkliga besöket var jag förbi en sköterska för blodtrycket och det är fortfarande högt, men stiger iallafall inte och det är tur det iallafall. Blev tillsagd att vila så mycket som möjligt, men ändå ok att tex simma och rida om jag gör det lugnt och vilar. Känner mig klart lugnare nu än förra veckan då jag blev skraj. Ja, det är idiothögt, men förhoppningsvis blir det snart bättre och jag mår egentligen inte så dåligt av det. Men känner ju att orken är minimal och andfåddheten är påtaglig och huvudvärken är värre än vanligt, men det är ändå bättre nu än förra veckan. Så jag vågade knata genom ösregnet till spårvagnen och drog till stallet. Fick gå i regn från vagnen till stallet också, men sedan kom jag in i stallet till en sovande Lyrik och då kändes livet lite lättare.

jag och Lyrik, sophie lundberg fotade

Lyrik hade nog tänkt att han skulle kunna sova till kvällslektionerna började så han var skitsur i boxen, han har seriöst stora tänder när han är sur och en vacker dag lär han väl få tag i mig, men än så länge skäller jag på honom och han surar. Det ingår liksom. Å andra sidan fick jag klia honom i pannan idag så han nästan somnade, fina killen. Men väl i ridhuset, vi red inne eftersom himlen öppnade sig, så var han en pigg kille. Red fram tillsammans med Saga som jag skulle dela lektionen med. När Carine kom fick hon hjälp att bygga fram hinder och sedan började det roliga. Vi körde olika hoppövningar och band ihop det till en bana med hinder på 85-105 cm, varav ett par språng på en rejäl oxer och ett högt koppelräck.

Var skitkul och Lyrik var jätteduktig. Såklart blev jag trött och orkade inte riktigt hålla ihop honom och föll fram med överlivet vid två tillfällen och direkt kom nerslagen. Men förutom det gick det riktigt bra och det var en klar pepp inför helgens tävling. Dock skulle jag fan behöva silvertejpa överlivet i upprätt position....har inte riktigt funderat ut hur det ska gå till dock...Kommer lägga en del träning på corestyrka och kondition i sommar!

Saga och Tintan var också jätteduktiga, är så kul när man ser att ekipage utvecklas och det gör dessa två verkligen och de ska vara med i förklassen på söndag! Skulle också vilja ha en egen häst att träna och tävla! Men till dess är det jag och Lyrik, älskar den modiga hästen även om han inte är en piece of cake att rida. Blev en massa godis och fix till lyran efter träningen och jag hann putsa av träns och sadel lite också. I helgen blir det ju hästtvätt och putsning av alla hästgrejer! 

David filmade så det kommer nog filmer framöver, har inte fått dem än. Men vi hann kolla på dem efter träningen och där ser man såklart alla missar man gör, men också det som stämmer emellanåt. Man hör även Carine när hon ylar på oss och hon var på hugget, men det är häftigt för hon är med i vartenda språng vi tar, före, över och efter hindren och förhoppningsvis sitter det kvar till tävlingen. Sedan är hon ju rolig i hur hon på privatlektionerna bara höjer upp hindren flera hål på en gång och sedan ska vi bara rida på. Ingen tid till tvekan och lika bra är det. Sedan efteråt får man veta höjd och bredd och då bara ler man och klappar om bästa Lyrik. Nu gäller bara att jag rider ordentligt i helgen och inte faller samman av nervositet så borde det gå hyggligt. 

Startlistorna för söndagen har kommit upp på equipe och jag startar som nummer 19 i förklassen och sedan går laget ut som nummer två i lagklassen så jag kommer iallafall slippa vara nervös hela dagen, har startat sent de andra gångerna och hinner stressa ihjäl mig under tiden. Är skönt att vi inte behöver köra transport utan att Lyrik kan gå in i sin box och äta och dricka mellan starterna och jag vet var allt finns. Sedan kommer det vara skitnervöst att hoppa inför hemmafolket....ojoj liksom...

Kunde i allafall knata genom regnet till spårvagnen med en go feeling i kroppen, klart bättre än den totala känslan av misslyckande som fanns i lördags. Behövde verkligen den här träningen! Nu blir det lite lättare ridning i helgen och sedan tävling! Väl på spårvagnen så kom tröttheten i kapp och jag kände hur sjukt trötta mina ben var. Först simning, sen promenad, sen ridning och det krävs en del drivning på Lyrik och så promenad igen...Kom hem till Matte som fixat käk och Widar som var pepp inför att kolla på barnprogram med mig! Det är inte fel en tisdagskväll!

inte så bra

Ingen bra dag alls idag. Minimalt med sömn, sen upp till jobbet som bara kändes genomtungt idag. På förmiddagen ringde Matte och sa att Widar hade feber och att han var hemma med honom nu och så var det bara att planera för VAB imorgon. Ingick inte alls i veckoplaneringen, har asmycket den här veckan och vi är kort om folk, men eftersom Matte var hemma med honom idag och måste på ett jobb imorgon fick jag rumstera om. Det jobbigaste var väl egentligen att behöva boka av psykologtiden, hade behövt den eller nåt.

Har äntligen fått en läkartid på fredag, tyvärr innebär det en massa ombokningar av möten på jobbet, måste ta läkartiden när jag äntligen fått en. Har ju tagit en halv evighet och sedan får man en tid som man ska inställa sig till på bara några dagar. Älskar verkligen framförhållningen på det här förbannade stället. Ska dessutom träffa den där konstiga kvinnliga läkaren som jag träffade sist...känns sådär minst sagt. Men jag antar att det är ett plus att få träffa samma läkare två gånger inom psykiatrin...har inte hänt förut kan jag säga. Man får väl vara glad att man får en tid antar jag, så får man se vad det hjälper.

Känns rent ut sagt bara genomsvart och astungt. Humöret far åt alla håll och kanter, orken är minimal och kraften går till att hålla ihop sig och ta sig igenom dagen. Det är som att gå på gungfly och varje steg håller man på att trampa igenom och drunkna i skiten. Det är så förbannat svårt att orka och jag orkar inte så mycket mer. När jobb och annat krockar så finns det liksom inga marginaler. Orkar ju knappt ta mig upp på morgonen och känslan av ännu en meningslös ångestdag slår en rakt över bröstet och det gör ju knappast stegen lättare.

Antar att medicinerna jag stått på ändå gjort skillnad, men de är ju inget alternativ just nu. Inom en snar framtid är det dags att kolla av saker och ting med läkare och annat inför kommande planering. Får se hur allt avlöper, vad som kan fungera eller inte fungera. Alla dessa beslut och val, tänk om saker bara kunde få ha sin gång av sig självt, men icke. Tiden får väl utvisa hur det blir med allt. Kommer verkligen behöva de kommande veckornas julledighet! Kryddad med jul hos syrran på gotland, nyår hos goa vänner, mys med Widar och Matte och två dagars hoppträning på Storås. Kanske tom lite sömn....eller inte.

typ så

lite gnäll en meningslös måndag

Det är väl känslan som genomsyrar mig och min dag idag. Meningslös grå skit där jag tvingar mig att sätta den ena foten framför den andra och hålla ihop allt på en absolut mininivå. Förmår inte mer, orkar inte mer och saknar fullständigt lust till mer. Klev upp efter att ha sovit två tim under natten, kunde aldrig somna om trots försök. Ute pissade regnet ner och det var tvärmörkt när jag vinglade ut i novembermorgonen. Har ju balansrubbningar sedan jag var sjuk i tonåren och satt i rullstol.

Balansrubbningarna och nervskadorna i fötterna har aldrig repat sig och när jag blir för trött eller helt enkelt sover för lite även för mina mått så kommer balansrubbningarna fram. Jag vinglar in i saker och håller på att tappa balansen hela tiden. I vanliga fall så sköter ju kroppen det så länge jag har koll på vart jag går, så fort jag inte ser mig för så går jag in i folk och saker och jag kan fortfarande inte stå rakt upp och ner, med fötterna ihop och blunda utan att jag svajjar och ramlar. Rätt komiskt, men inte lika kul när man är trött.

Har känslobortfall i fötterna och händerna och är darrhänt så det förslår. Allt blir så klart mycket tydligare om jag inte sover. Så darrhänt och vinglig, rätt komiskt, men det tar en massa energi att försöka hålla fokus när jag jobbar och för det mesta så går det ju. Nu med utsättningen av mediciner så har bla darrningarna blivit värre och jag skulle inte vara något vidare på prickskytte...

Nog om det. Tog vagnen till jobbet och det krävdes en hel del kraft att orka stå kvar på vagnen bland alla varmaklädda, bullriga, stinkande (varför dränker man sig i parfym? regnblöta människor. Att börja dagen på det sättet, med ett meningslöst mående och ångest gör ju knappast att man tar sig an dagen med ett sprudlande leende på läpparna...

Att kunna få ihop det hela på ytan så man utför sitt jobb och inte verkar helt lost, kan bli förvånad över att det går... Kräver förvisso att jag drar mig undan lite emellanåt och som tur är kan man göra det när man sköter dagens dokumentation och hanterar andra pappersuppgifter, mail och sånt. Sedan kan jag luta mig mot yttre strukturer i mig som fått mig att funka i andra lägen i livet, att verka som att allt är ok, jag är bra på det. Men när måendet är som det är så är det inte helt solitt, det skakar som attan så är det inte lätt.

Eftersom läkaren såklart inte hört av sig, ej heller någon annan så ringde jag kontaktpunkten igen. Pratade på nytt med någon där som var förvånad över att ingen kontaktat mig när det lagt det som ett prioriterat ärende. Blir så less. Vad ska jag göra liksom? Åka ner till mottagningen och skrika? Sånt hjälper ju föga och jag vill ju inte ha någon inläggning eller massa tabletter. Jag vet inte vad jag ska göra egentligen och vad de kan hjälpa mig med? Vad ska de göra åt ångesten när den väller över mig, får mig att krypa ihop och bara skaka? Jag vill klara av det här, men det är inte lätt när allt är spänt som en fiolsträng och spänningen bara ökar i en och drar i mig. Hur långt kan man gå innan den brister? Fick morgondagens psykologtid avbokad också på grund av psykologens sjukdom. Antar att det är höstförkylning där med som hos alla andra.

När arbetsdagen gick mot sitt slut kunde jag konstatera att det gått ok och jag traskade ut i ösregnet och tog spårvagen hem. Kramade liten och sambon och sjönk ner i soffan med världens meningslöshet över mig. Det gör ont att hålla på att drunkna i den. Att livet kan kännas så meningslöst, att det inte finns kraft eller lust att leva i all meningslöshet. Tröttheten saknade gränser så till vida att Matte pratade med mig och mitt i samtalet så tuppade jag av eller somnade till så han fick väcka mig. Skumt och lite komiskt, men också helt jäkla knäppt. Brukar inte somna när jag pratar med sambon, inte ens när man pratar om vardagligt jox. Matte skakade i min axel och jag kvicknade till, men kunde inte ge något vettigt svar. Det här var innan middagen så det var inte läge att gå och lägga sig och lika bra var väl det eftersom jag i så fall inte kunnat sova lite senare. Var vaken resten av kvällen, svårt att somna ifrån ångesten liksom. Men till slut var det bara att gömma sig under täcket. Så genomtrött och less. Petar du på mig så faller jag i bitar, upplöses som vampyrer som träffas av solen och bara smulas sönder. That feeling...

ja det var ju tur att jag inte köpte en triss...

Det är ju fånigt att jag överhuvudtaget lät mig tro att en läkare skulle höra av sig innan helgen. Självklart hörde inte en kotte av sig. Var tydligen inga bra odds för det och det var väl bra att jag skipad trisslotten. Har väl inte varit någon höjdardag, men det kunde varit värre. Halsontet har lättat lite så det är väl bra och febern har lagt sig.

Försökte sova på förmiddagen, men det gick ju såklart inte. Pallrade mig iväg till avtalad tid hos blodtrycksläkaren som var allt annat än nöjd med mina värden. Puls och blodtryck låg alldeles för högt och nu har jag täta tider mm inbokat, allt för att slippa inläggning. Men hon är bra och hon kunde också resonera kring varför tryck, puls och allt såg ut som det gjorde i och med sömnkaoset, utsättning av mediciner som påverkar kroppen, höga ångestpåslag etc.

Så nu blir det medicinjustering och täta kontroller, blir det ingen förbättring inom kort väntar sjukskrivning, inläggning och sån skit suck. Jag känner ju själv att läget inte är bra, yrsel, hjärtklappning, andfådd och så migränen som viftar med sitt fula ansikte. En klart påverkande faktor är ju att jag inte sover och att kroppen ligger alldeles för högt på kortisol och stresspåslag, vilket den ju gör när jag inte sover och kroppen inte kommer i vila.

Lär mig hela tiden vikten av att sova och ge kroppen återhämtning och alla baksidor med att kroppen inte får det den behöver. Inväntar ju sömnutredning sedan drygt ett år och det kommer kanske igång innan årsskiftet, fast troligare efter årsskiftet. Galen väntetid så jag hoppas det är värt väntan. Hon log lite i allafall när jag sa att jag kör yoga och mindfulness på friskvården som vi har med deltagarna på tisdagarna på jobbet och att jag ska börja gå på ett söndagspass i yoga där 20 min går till avslappningsövningar. Ska vila så mycket jag kan och ta det lugnt på ridningen. Ridningen är ju en av de få platser/ situationer där jag kan släppa allt annat och det ger mig återhämtning vilket är viktigt och det är läkaren med på så länge jag inte tar i för mycket. Men sedan hoppas jag verkligen att det blir ordning på det här blodtryckstjafset för jag är så trött på det.

Efter den halvdana stunden med fokus på blodtrycket släpade jag mig till frissan för att fixa håret sent på eftermiddagen. Hade bokat om tiden 2ggr redan och orkade inte ändra en gång till. Sjönk ner i stolen och lät håret bli fixat medan jag fick dryck, skvallertidningar och ryggmassage. Allt medan hårtestarna rök och den vita hårfläcken mitt i skallen fick färg.

Gjorde onekligen skillnad och jag får klappa mig på axeln för att jag inte fick psykbryt vilket krävde en seriös kraftansträngning. Av och till så rullar ångesten över mig så jag tappar andan. Men jag fixade det och håret blev helt ok. Åkte hem och var med Matte och Widar.

Väl hemma så var orken helt slut. Jag och Matte har slökollat film och Widar var också trött och somnade utan bekymmer halv nio. Han är precis som vi verkligen trött på fredagarna. Nu sitter jag här och Matte och Widar sover. Oron kryper i kroppen och allt känns allt annat än sömnvänligt. Men snart dags att försöka ändå...Är trött ju, men sova är en annan sak...

tillbaka och lite trött på vissa idioter

Antar att jag är tillbaka efter en stunds uppehåll. Blev så trött efter en del idiotiska kommentarer och påhopp på några av de sista inläggen jag skrev. Mitt mående innebär inte att jag är kass på jobbet eller som mor, såna skitkommentarer undanber jag mig och kommer i fortsättningen radera så som jag gjorde nu.

Jag lägger en förbannad massa energi på att fungera både på jobbet och för min son och sambo och att jag då använder bloggen och skriver av mig är min grej och vill man inte läsa det eller stör sig så kan man ju enkelt trycka på rubriken nästa blogg! Funderade på om jag skulle lägga lösenord på bloggen, men det får räcka med att jag eventuellt kommer lägga lösenord på vissa inlägg. Glömmer ibland att folk faktiskt läser vad jag skriver även när jag bara skriver av mig en sväng.

Men jag står för det jag skriver och jag kan tycka att det ska vara ok att skriva om hur man mår, hur nervös och ångestfylld man är utan att folk ska skriva elaka kommentarer och rekommendera psykinläggning och att man borde sluta vara mamma! Jag har tack och lov en underbar sambo som är en jäkla bra pappa till vår son och jag har stöd omkring mig och gör allt som går att göra för att fixa mitt mående och jag borde inte ens behöva förklara mig! Psykisk ohälsa är hur vanligt som helst och 30 % av alla vuxna kommer någon gång i livet att uppleva psykisk ohälsa i någon form och det innebär inte att man är värdelös på jobbet eller som förälder eller som människa! Oftast är ju kommentarerna schyssta och jag har fått kontakt med kul människor via bloggen så det känns inte helt ok att sluta på grund av några puckon. Nog om det!

Sedan jag skrev senast har jag hunnit börja på nya jobbet som är ok. Tar mycket kraft i början så klart och sedan är det en del annat som pågår och också tar energi. Orken räcker liksom inte när man måste tjafsa med vårdkontakter och andra instanser. Men jobbet är helt ok och de jag jobbar med också. Saknar dock fältarbetet, men det är roligt att få jobba med behandling, både i grupp och individuellt och jag trivs med att jobba i stan så det ska nog bli bra.

Vi har hunnit få höstluft ute även om värmen som tur är finns kvar. Är så skönt med klar luft samtidigt som solen värmer en! Regeringsskifte har vi fått också, tack och lov för det! Äntligen borde Sverige kunna bli lite medmänskligare! Jag behöver inte en massa skattesänkningar, jag behöver att vårt samhälle fungerar och att välfärden byggs upp!

Höll dock på att sätta i halsen när jag under valvakan såg hur SD gick framåt. Är helt sjukt att människor röstar på ett främlingsfientligt parti som dessutom har en familjepolitik och kvinnopolitik som är åt helvete. Bara det att man vill inskränka aborträtten, vad skulle det lösa liksom? Vill vi ha en massa illegala aborter med alla de skador som man riskerar då? Inte utan att man mår illa av att människor kan rösta på något som är så inhumant och ojämlikt! Blir onekligen trött på alla dessa idioter som tar plats i vårt land. Vet att demokratin innebär att alla måste få höras, men jag vill inte att min son ska behöva växa upp med att rasister får vara med och bestämma hur Sverige ska styras. Jag undrar vad människor är så rädda och arga för/på? Blir så trött bara. Trött på iq-kommentarer, trött på hat, trött på ojämlikhet, trött på allt fanstyg som huserar i världen!

Nu skulle jag väl egentligen gå och sova efter ha VAB:at hela dagen då liten är sjuk och jag också börjar känna mig krasslig. Men eftersom min läkare schabblat med mina recept så får jag vackert satsa på sömn imorgon kväll....happy day....suck! Att det hela tiden byts läkare på min mottagning gör inte saker och ting enklare precis. Som sagt, har inget emot skattehöjningar om det innebär att jag kan få träffa samma läkare åtminstone två gånger i rad...!

egentligen ok

Det är egentligen ok. Jobbet verkar ok, kollegorna och klienterna likaså. Matte kommer äntligen hem från Kroatien ikväll, både jag och Widar har haft det tufft utan honom. Så egentligen är allt ok. Men måendet och orken är skit. All kraft går till att hålla ihop mig på jobbet vilket jag verkar klara helt ok. Men när jag väl går därifrån så rasar det mesta samman. Men nu när Matte är hemma igen ska jag försöka sova lite.

Widar har vaknat flera gånger varje natt som Matte varit iväg och gråtit för att han saknar pappa. Blir inte mycket sömn då. Märkligt hur allt kan vara ok och måendet bara får en att vilja försvinna.  Nä, sömn och förhoppningsvis en bättre feeling i kroppen. Har i allafall fått bokat in några viktiga saker framöver, det är alltid nåt. Synd bara att man måste fixa saker och ting själv och att man inte kan lita på landstinget. Det är märkligt hur man kan ha den läkarbrist som tycks vara konstant, att det får fortgå trots att det drabbar patienter och klienter. Nåja, snart är Matte hemma och då ska jag se till att få sova!

vardag

vandra

Har ingen ork att skriva något vettigt. Dan har väl varit ok, men feelingen är inget vidare. Det bästa idag var att Matte och Widar kom hem och kramades! Saknat dem! 

Gick hyggligt när jag var på Sahlgrenska i förmiddags innan  jobbet. Imorgon blir det mer jobb och läkarbesök innan jag hämtar liten för en hemmakväll medan Matte lär en av sina kollegor att brygga öl. Hoppas på att jag efter morgondagens läkarbesök kanske får lite mer sömn för nu är jag astrött och ändå sover jag bara ett par timmar per natt, blir lite jobbigt. 

Ute har sommaren fortsatt, men jag hade gärna tagit lite regn nu för pollentjafset gör att mina ögon känns som sandpapper och huvudet är så segt...Nåja, nu får jag gå och sova lite precis som Widar!

bra dag, men låg feeling

Har egentligen haft en fin dag med Matte och Widar i vårsolen och grillning tillsammans med Linda och hennes familj i Slottsskogen. Riktigt fin annandag påsk och det kommer väl ett bildinlägg när jag hittar minneskortläsaren...orkar inte leta.

Är trött och känslan är så låg att jag blir alldeles trött på allt. Skumt att en bra dag inte bara kan få vara bra i själen liksom. Det känns onekligen jobbigt. Ångest som pyr och lägger sig som en våt filt över mig. Inte mycket man kan göra, antar att helgen tog mycket energi och när jag tappar orken så faller man lätt ner i grubblerier och får fett ångestpåslag.

Har två veckor framför mig nu med en massa läkarbesök och prover. Börjar imorgon med att lämna en massa prover på Sahlgrenska inför besöket hos specialisten på blodtrycksmottagningen nästa vecka. Sedan ska jag träffa psykologen och försöka jobba på att må bättre och sedan träffa läkaren och se över medicinerna. Gillar inte alls att äta alla dessa mediciner, men så länge blodtrycket lever rövare får jag stå ut och detsamma gäller måendet, allergierna och migränen. Det är tur att vi har högkostnadsskydd i Sverige för många av mina mediciner är svindyra trots att apoteket alltid försöker finna ett billigare alternativ.

Förhoppningsvis ska allt i kroppen och skallen stabilisera sig på en bra nivå så man kan fasa ut alla mediciner och slippa alla läkarbesök. Men det tar visst lite tid. Under tiden får man väl vara nöjd med att de flesta prover visar att jag är en hyggligt frisk människa!

Imorgon blir det alltså en sväng till Sahlgrenska för att få armarna sönderstuckna och sedan blir det jobb vilket det blir resten av veckan. Ska försöka sy lite och hinna vara ute i solen och vårvärmen. I helgen jobbar jag och Matte tar med Widar till Sala för bus med farmor. Då ska jag rida, jobba och sy/måla/fota och förhoppningsvis sova lite!

tråkigt

Att vara sjuk är så tråååkigt. Har haft en snuvig dag med nästan ingen röst och ont i baksidan av ryggen av all hosta. Har hunnit med läkarbesök och psykologbesök och laddat på medicinförrådet så jag lär vara pigg till jobbet på måndag.


Men var asjobbigt att vara nere på stan på eftermiddagen, solen sken och mitt huvud värkte och trots alvedon var jag nog inte feberfri. Men jag fick gjort det jag måste och sedan gick jag hem och la mig på soffan.

Matte och Widar är och träffar farmor på stan just nu. De skulle träffats först i morgon, men när Widar fick veta det blev han helt förtvivlad, han hade väntat på farmor och trodde hon skulle komma förbi ikväll. Så efter lite telefonsamtal så bestämde de att ses på stan för en fika och det var en glad Widar som torkade sina tårar och tog spårvagnen med Matte ner på stan för att träffa Lena och Lasse. Antar att de kommer hem snart.

Ska försöka somna tidigt ikväll och sova bort allt halsont, snuva och hosta. Tänk att man efter alla dessa år inte bara utrotat förkylningar, cancer och annan bakterieskit! Är så trött, orkar inte ens sy trots att jag har en massa utklippta delar som ligger och väntar i min fina syhörna. Hoppas att jag är piggare imorgon, ska ju bli vårvärme!

Var glad att du inte gått upp 10-15 kg....

Jag ska tydligen vara glad över att jag inte gått upp 10-15 kg eller mer av mina mediciner, det är tydligen en vanlig biverkan fick jag veta när jag gnällde för läkaren att jag inte går ner i vikt hur 17 jag än försöker. Enligt henne skulle jag vara nöjd över att vikten ligger kvar där den är, men det gör ju knappast att jag känner mig nöjd och bekväm. Inte heller var det mycket att göra åt mina kraftiga drömmar, läs mardrömmar eller muntorrheten och yrseln. 

Yrseln är alla osäkra på då det kan bero på blodtrycket, blodtryckssänkande mediciner eller vara en biverkan av de andra medicinerna. Blir så trött på det. Inte heller är blodtrycket helt bra, men det har iallafall inte blivit värre. Nåja, nu ska det bli lite mer ordning på mat och rimlig träning. Känner ju när jag rider att jag verkligen behöver stärka coremusklaturen och konditionen och sedan vill jag ner i vikt, vi får se hur det går. Men att nöja mig och vara glad över att jag inte gått upp i vikt funkar ju inte....

sjuk sjuk sjuk

Orkar inte skriva så mycket, var på akuten igår efter att Matte tyckte att nu får det räcka, jag kunde inte svälja soppan han gjort. Några timmars väntan resulterade i en doktor som skrev ut en dunderkur antibiotika och pencellin. Är tio år sen jag sist fick något sånt, jisses.


Han var lite kul, en äldre herre som tittade i mina öron och frågade om jag hade ont?
Ja, det spränger i dem,
Ja jag förstår det mumlade han.
Sedan frågade han hur det var med halsen?
Inte så bra sa jag.
Nä, vi ska se och så langade han fram en läskig träspatel, öh det här ser inte så bra ut...kan du svälja?
Nä mumlade jag lite ynkligt....
Nä, jag förstår det...

Sen lyssnade han på lungorna som inte lät som de skulle, tydligen början på lunginflammation...har ju haft ont kring revbenen och feber av och till, men man är ju van vid att det enda man får hos läkare är att man ska gå hem, vila, ta alvedon osv.

Men inte den här gången, diagnosen blev dubbelsidig öroninflammation och halsfluss samt påbörjade lunginflammation och en rejäl kur med antibiotika...samt ordinerad vila, alvedon och vätska. Om jag hade feber, yes dryga 39 grader trots alvedon...

Såg nog rätt ynklig ut, fick en klapp på axeln och en liten tillsägelse om att gå till läkaren lite tidigare nästa gång. Trodde ju inte att det var så illa. Är glad att Matte struntade i mitt velande och helt enkelt skjutsade ner mig till Acsess akuten så jag fick lite bot mot allt det onda. Nu kan det bara bli bättre!

Ångest i en sjukskriven hjärna

Ja, jag vet, ser ok ut, verkar go och glad, men ångesten pockar som 17. Snart ska jag till läkaren och det känns så jobbigt. Var inställd på att jag skulle till psykologen på förmiddagen, men med mitt minne så var det så klart fel, ska dit imorgon. Hade tänkt häva ur mig all ångest som studsat runt de sista dagarna och sedan gå stärkt till läkaren och säga att nu fixar vi det här och drar ner ordentligt på sjukskrivningen.

Jag gillar inte att vara sjukskriven, känner mig sjukt värdelös och meningslös. Samtidigt så vet jag ju att jag inte fixar min mamma/föräldraverklighet fullt ut och för att Matte ska kunna vara hemma och ta över och utnyttja föräldradagarna så krävs ju att jag är sjukskriven. Är så villrådig. Tänker minska sjukskrivningen och jag hoppas att det funkar nu. Sist jag gjorde det höll det ett tag, hm drygt tio dagar, sedan kraschade jag ju helt.

Det knäppa/braiga är ju att jag dippar så gräsligt och mår så pissigt nästan hela tiden och ändå har jag ju den sista månaden haft goa stunder, glimtar av hur saker och ting kan vara. Helst skulle jag bara vilja vara jag, fungerande, fixande, roliga, glada jag. Hatar verkligen att vara urtrist, orkeslös, ledsen, meningslös, trött, sömnlös, värdelös... Seriöst, kan man fan undra vem som skapade människohjärnan till att bete sig så här och fastna i det beteendet. Det är ju inte konstruktivt iallafall.

Hoppas jag får komma in i tid iallafall, hatar att sitta där och vänta på att komma in medan klockan går. Sen hälsar man på en läkare som ser muppig ut och som vanligt undrar hur man mår och försöker vara hurtig. Jag sitter där och försöker verka något så när ok(jag menar vem vill verka spritt språngande galen?) och resonera kring hur det ska se ut och ställa vettiga frågor och funderingar. Sedan kommer det ändå alltid fram till att jag mår skit och knappt orkar gå dit och jag får läsa alla läskiga ord på läkarintyget, lämna in det och ha ångest för avslag.

Känner mig så förbannat värdelös som inte bara skärper till mig...och JA, jag vet att dte inte funkar så, det här är inget man skärper till sig från. Försöker tänka på det psykologen säger och att det faktiskt är bättre än för några månader sedan, lite iallafall. Och JA, jag måste göra saker för att inte bli liggande och sluta gå upp, så häng för 17 inte upp er på att jag verkar vara för aktiv för att vara deprimerad. Alternativet är att sluta med allt och det är inget bra alternativ. För övrigt så kanske man ska se över sitt eget liv innan man mailar skit till andra! Så fick jag sagt det med och till er som stöttar, TACK, det värmer oerhört mycket. Blev visst långt det här...

Ha det gott därute, nu ska jag gå iväg medan Widar och Matte vilar eftermiddag!