hm det där med vila alltså

Vi kom hem från Gotland, jag och liten, igår och det kommer komma lite gotlandspics under helgen. I dag har jag varken ork eller lust. Blir bara en liten uppdatering kring det här med vila.


Har varit hos läkaren och pratat blodtryck och såna saker och fått mig en tillsägelse eller nåt. Tack och lov så hade inte trycket blivit värre, snarare något lägre så kanske håller den nya medicinnivån ge effekt.

Pratade om att jag blir andfådd av att hämta liten på dagis, en lång uppförsbacke, men allvarligt, jag ska inte flåsa av den liksom men det gör jag. Eller hur jag tappar andan när jag rider. Vi ska se om det blir  bättre annars kanske man måste utreda det. Kan mycket väl bero på mitt höga blodtryck, men också på annat. Har ju en del mediciner och sedan finns det visst en risk att den sjukdom jag hade när jag var yngre som gav sig på lungorna, nerverna och annat kanske skapat någon sårbarhet för något eller inte.

Nå väl, blev tillsagd att vila så mycket jag kan och röra mig lugnt. Kunde inte låta bli att skratta när jag sa att jag har en vild fyraåring hemma och på måndag börjar jag mitt nya jobb som är på heltid plus att jag vill komma igång med träningen och även ta extra ridlektioner för att det är så kul. Kan säga att min läkare som är en väldigt sympatisk varelse tog i lite när hen sa att nu får du lugna dig lite annars blir du sjukskriven...Så jag lugnar mig och ligger på soffan just nu istället för att gå och köpa gymkort som planerat.

Får bli lite lugna promenader och nytt återbesök. Men helt lugnt är ju omöjligt, vila är skittrist, iallafall när man är tillsagd att vila. Ikväll blir det middag med gamla jobbet och jag kommer verkligen sakna dem så sjukt mycket!

Är skitnervös inför nya jobbet på måndag! Hoppas verkligen att jag ska trivas och gilla det!!! Är skitskraj för att jag ska vara kass på jobbet eller inte trivas...Men ett år går väl fort eller hur? Dessutom gillar jag ju att jobba och mitt mående har mått så mycket bättre av att jobba än att gå hemma eller gå på de absurda AF verksamheter jag befunnit mig på. Fick mail från min AF kontakt idag, vi skulle ju stämma av när mitt halvårsvik var slut och det var så fett skönt att skriva att de får avsluta mig, jag har ett nytt jobb på gång nästa vecka!! Så ja, det här med vila går så där, men jag har i allafall vilat medan jag skrev detta...

på gång med jobb och tankar, livet är som vanligt alltså

Så var det måndag, åter till jobb och förskola. Widar hade på söndagskvällen ett två timmars bryt då han grät och inte ville gå till förskolan. Han ville inte att sommarlovet skulle vara slut och det blev mycket trösta. Trodde Matte skulle få en eländig lämning i morse, men det hade gott bra och när vi sedan träffades på kvällen allihopa hade Widar haft en toppendag på förskolan...Det är inte lätt att hänga med i alla känsloturer. Men det var skönt att han haft det bra. Han är så stor och liten samtidigt nu att man både skrattar och får ont i modershjärtat. Min lilla stora unge!

För både Matte och mig var det tillbaka till jobbet och det har funkat. Känns ok, även om hela familjen är astrött ikväll. Har saknat jobbet och kollegorna och ändå så kändes det idag att jag är på väg därifrån. Hen som jag vikat för kom tillbaka förra veckan och det ter sig lite oklart vad jag ska göra i nuläget. Men jag har lite att avsluta de kommande två veckorna som jag har kvar innan en veckas föräldraledigt och därefter uppstart på nya jobbet.

Men det är lite trist att inte vara kvar och inte vara med i höstplaneringen. Det blir en distans i gruppen och det finns annat som så tydligt påverkar gruppdynamiken och efter idag så är en del av mig glad att jag kommer byta jobb. Inte pga mina klienter som jag verkligen gillar och kommer sakna, så mycket att jag funderar på att sätta upp mig som timvikarie utöver mitt nya jobb. Nä, det är andra saker som påverkar, som har tillkommit och som jag inte skulle orka med personligen.

I stort är det gott att vara tillbaka med goa kollegor och klienter, men det var inte en helt enkel dag idag. Man kan inte låta bli att fundera över hur lätt något bra kan kännas som att det skaver lite, lite obekvämt och där skrattet fastnar i halsen. Finns en hel del att fundera kring, kring samspel, interaktion, språk och dynamik. Så oerhört skört det kan vara även om man försöker vara positiv. Sedan blir det såklart inte bättre av att jag är relativt tunnhudad än så länge och känner av och känner in en massa som man kanske helt enkelt borde skita i.

Inte blev det bättre av åskluften som gav mig rejäl huvudvärk och trots det så blev det ingen åska över götet. Regn ja och nu ikväll en temperatursänkning tack och lov, men gud vad gärna jag ville ha åska. Verkar ju åska och strula överallt i Sverige, men icke här...mitt huvud hade behövt åskan. Trött och huvudvärk, men med en massa oro i kroppen blir det svårt att sova. Ser verkligen fram emot att få göra min sömnutredning i höst som jag köar till! Var ju ett års kötid och den tiden har gått i oktober/november. Kanske visar den nåt och så löser det sig. Vore bra med mer sömn och lägre blodtryck!

Vill trappa ner och sätta ut mina mediciner, både antidepressiva och annat, men min läkare delar inte riktigt min åsikt. Hade ett tungt samtal i torsdags och jag är inte riktigt ok med det ännu. Jag mår så pass mycket bättre nu att jag vill kunna vara jag utan alla mediciner eller sänka dem ordentligt, samt att medicinerna står i vägen för en del framtida beslut. Men min läkare bara viftar med skräckscenarion vilket kändes oerhört jobbigt. Ibland undrar jag ju om jag fungerar så här för att jag är jag eller om det bara är ett medicinjag? Ibland blir jag mörkrädd när jag läser igenom listan av biverkningar och risker. Inte blir det roligare av att medicinerna gett mig ett antal extrakilon, japp enligt läkarna är det vanligt med viktökning och jag skulle vara glad att jag inte gått upp 10-15 kg....vilken tröst liksom...

Å andra sidan så pekar forskning och erfarenhet att man ska hålla sin medicinering 6-12 mån efter att man mår bättre för att inte ramla ner i depressionshålet igen. Kan ju säga att min läkare uttryckte sig lite kraftigare än så och jag blir mest trött.

Jag saknar mitt gamla jag även om jag vet att jag inte kan bli samma person igen med en massa saker på gång samtidigt. Jag fixar inte det och jag försöker dagligen hantera mitt eget mörker så att jag ska kunna fungera så ja, en del av mig förstår väl läkarens farhågor. Men jag blir så trött på alla som ska säga sitt om hur jag ska fungera i mitt liv, å andra sidan hade jag ju inte funnits här om inte människor hjälpt mig staga upp kaoset och om jag inte haft mina nära.


Det är en balansgång och om man är van att klara sig själv och lita till sig själv så är det svårt med folk som ska tycka till. Visst kan jag ta ett beslut och sluta ta mina mediciner, men ni skulle sett den vilda blick jag fick av läkaren när jag sa det och sedan fick en föreläsning om utsättningssymtom och den kraftigt förhöjda risken att jag skulle falla ner i en kliniskt djup depression igen osv.... Kan ju inte låta bli att säga sånt heller, lite för att se reaktionen, men också för att jag faktiskt vill kunna vara jag utan antidepressiva och sånt.

Å andra sidan är det ju något biokemiskt i hjärnan så det är ju något jag måste ta hänsyn till. Hade det funkat med bara vilja så hade jag redan varit igenom det och lagt det långt bakom mig, men vilja räcker inte när man slåss mot biokemiska prylar i hjärnan....Nåja, hur det blir med det får vi väl se, det kommer ge sig under hösten. Blir en intressant höst tror jag. Nytt jobb, nya tankar och kanske mer av mig själv tillsammans med min fina lilla familj som drömmer om hus med hobbyutrymme!

Medicinsk yoga

Har några gånger hamnat på sidor med info om medicinsk yoga och dessutom blivit tipsad om det av en vän och jag är rätt nyfiken på det.

Gillar yoga och har gått på olika pass under det senaste året. medicinsk yoga låter som något jag borde fått på recept under sjukskrivningen, men det är ju aldrig försent att testa något nytt. Har ju en hel del att jobba med innan man kan säga att man mår bra så kanske att jag ska testa.

De har en nybörjarkurs i slutet på april och det skulle kunna vara något. Har ni testat? Några tips och erfarenheter? Här kan ni läsa lite mer om det och sedan finns det en massa om man googlar. Har ju gruvligt svårt att slappna av, vara i nuet och hitta något lugn för all oro, ångest och spänningar som är i kroppen. Har under tiden som jag mått dåligt fått ont i axlar och rygg och ryggont har jag aldrig haft förut. Mycket är spänningar, kan liksom inte slappna av ordentligt. Får total panik när jag försöker slappna av ordentligt tex i slutet av gympass.

shit alltså

Slölyssnar på morgonpasset och får höra att hjärnceller dör av sömnbrist....och att de ALDRIG kommer tillbaka...inte underligt att jag känner mig trög ibland...shit alltså, jag är ju körd!

Seriös sömnbrist sedan 9 års ålder och snittar 3-5 tim per natt om jag har en bra natt...Eller vad sägs om förra veckans snitt, 21 tim sömn på en vecka samtidigt som jag jobbat heltid....

Trista nyheter för mina  hjärnceller alltså....funderar på att börja odla egna hjärnceller och tillföra på något vis...Kanske kan få Widar att uppfinna något, han tänker ju rätt mycket out of the box....eller så får jag leva med att bli trögare och trögare i tanken....

inte mycket liv i min hjärna då antar jag...särskilt som depressioner och hjärnskakning
vilket jag haft flera gånger också dödar hjärnceller....

sömnproblem suck

Borde sova, men är vaken med ångest istället. Kommer bli en lång natt för oss alla på olika sätt. Widar är inne på sin tredje hostattack och Matte tröstar.

Jag ska försöka sova för att orka jobba imorgon, men det lär gå så där eftersom jag i eftermiddags på apoteket upptäckte att läkaren missat att förnya sömntabletterna...Kul, verkligen kul...De andra recepten var glatt förnyade, men inte detta...och har jag några kvar i skåpet...?Nix eftersom jag var så säker på att jag kunde hämta ut nya...


Så klantigt, borde så klart hämtade ut dem för en vecka sedan, då hade jag hunnit se att de missat förnya dem och meddela det och få ett nytt recept. För det är ju så att man inte bara kan ringa sin läkare, istället ringer man ett kontaktnr och så ska de ringa tillbaka vilket sker inom 1-2 dagar. Då kan man meddela sitt ärende och sedan har läkaren 2 arbetsdagar på sig att fixa det och eftersom det är fredag imorgon kan jag se fram emot att vara vaken de närmsta dygnen. Är jag vaken tillräckligt länge så kommer jag ju somna, kruxet är att jag då sover 1-2 tim och sedan vaknar av att huvudet går på högvarv och sedan är jag vaken resten av natten medan tankarna maler.

Så galet meningslöst, men det är ju ingen nyhet, sömnproblem har jag ju haft mer eller mindre kraftiga sedan jag var nio. Men det är liksom inte det upplägget jag vill ha nu när jag försöker vara alert på jobbet. Att vara vaken mer eller mindre dygnet runt och gäspa sig igenom all vakentid känns ju sådär och allt bara för att jag inte har koll, eller ja egentligen ligger väl en del på läkaren också som inte förnyat receptet trots att hon skulle fixa alla på en gång så jag skulle slippa få några missar.

Nu kan jag ju istället se fram emot att vara vaken och diverse utsättningssymtom eftersom kroppen tror att jag bara slutat ta min medicin. Har ju haft den ett tag och det har ju milt sagt varit en del mixtrande för att hitta en dos som ger mig 5-6 tim nästan oavbruten sömn per natt vilket är en galet stor förbättring för min del. Visserligen har jag fått en del biverkningar bla galna mardrömmar och muntorrhet, men jag har faktiskt upplevt vissa morgonstunder som hyggligt utsövd. Suck, smart, verkligen smart....NOT

Nåja, får ringa imorgon och sedan försöka ha fokus på helg, trevliga saker och vila. Som tur är finns ju Matte och det hjälper och resten löser sig väl.

Ridning, kan vara det bästa som finns

Ballada, första hästen jag red i september. Polskt halvblod, 159 cm
kräver mycket skänkel

En av de största sakerna för mig personligen i år var att jag tog mig i kragen och anmälde mig till att börja rida igen. Har pratat om det av och till under många år, men min allergi och nog rädsla för att inte kunna rida ordentligt har hållit mig tillbaka. En annan sak är kostnaden, det är dyrt att rida lektion, men å andra sidan lägger jag inte pengar på särskilt mycket annat. Har knappt köpt kläder eller skor i år, däremot en del tyg som väntar på att bli uppsytt. Men det krävs lite mod, 20 år sedan jag sist red lektion, sedan dess har ddet bara varit någon sporadisk uteritt hos kompisar eller hos syrran på Gotland.

Midas, min absoluta favorit, känslig, pigg och framåt!
Svenskt halvblod, 167 cm

Var med skakiga ben jag red min första heltimmeslektion på Storås ridklubb ute i Angered. Man fick 3 provlektioner för att sedan bestämma sig för att fortsätta eller inte. Min första lektion red jag en solig sen augustikväll på stallets lugnaste dam Ballada. I en provridningsgrupp på fem personer, de flesta nybörjare och efter 20 min kollade jag på klockan i ridhuset och insåg att jag höll på att dö. Jag var helt slut och hade yrsel på grund av blodtrycket och till råga på allt så var lektionen en hopplektion. Det är hoppning på schemat var fjärde vecka...

Pajkos, ungerskt halvblod, 157 cm. Känns som att rida en ponny
 och man minns sina ponnyår. Kul att rida!

Jag tog mig igenom lektionen och var helt chockad över att det var så jobbigt att rida, det var det inte när jag var yngre, eller när vi gick på hästgymnasium och red flera hästar om dan på olika nivåer och skötte alla sysslor i stallet. På den tiden förstod jag inte varför folk sa att man behövde jogga eller styrketräna, men nu, jisses nu förstod jag. Min coremusklatur är ju urkass och mina magmuskler har aldrig helt gått ihop efter graviditeten. När sjukgymnasten skulle känna om de gått ihop fick hon ner tre fingrar i mellanrummet och det var ett år efter att Widar fötts så det var rätt kört. Men det var ändå med ett fånigt leende jag satt på Ballada medan vi skrittade av hästarna på skogsslingan efter lektionen. Var med skakiga ben som jag sadlade av efteråt, glad över vad jag faktiskt vågat och klarat!

Tintomara Svenskt halvblod, kul att rida, men
går som privathäst nu

Veckan därpå var jag tillbaka och redan då visste jag att jag ville fortsätta även om det var oerhört frustrerande att rida lektionsdressyr och inte förmå kroppen att sitta ner i sadeln under en timme och verkligen rida hästen. Vid det tillfället red jag Tintomara som var både lugn, pigg och duktig så det borde inte vara så svårt och i huvudet visste jag ju hur man utför rörelserna, men tror ni kroppen lydde? öhm nej...Jag tappade takten, studsade upp och ner i sadeln, emellanåt flaxade händerna och med taskig coremusklatur så faller man framåt i sadeln vilket inte gynnar sitsen, hästen eller ridningen. Helt galet!

Colorado, svenskt halvblod 170 cm

Man kan lugnt säga att min ridning inte är vacker. Men vi jobbar på det och efter fjärde lektionen blev jag uppflyttad till en grupp med lite högre målsättning och i slutet av terminen blev jag uppflyttad igen så helt kass kan jag ju inte vara. Nu känns det som om gruppen jag rider i passar min nivå, även om sisten och ridningen lämnar mycket mer att önska. Vi rider ungefär på LB nivå och utför galoppombyten, skänkelvikningar, hoppar studs och bana och jobbar på att ha hästen i rätt form och få ordning på våra sitsar och hjälper.

Lyrik, svenskt halvblod 171 cm
alla bilder kommer från Storås Ridklubbs hemsida

Det är galet kul, asjobbigt, svårt, stundtals trist när man inte får det hela att funka, magiskt när man kan rida ihop 650 kg häst så att den bär sig och blir alldeles lätt i handen. Emellanåt når jag dit, men lika ofta tappar jag det genom att falla framåt, tappa sitsen eller bara genom att inte orka rida igenom ordentligt. Men det är kul, trots ridsår och lektioner på stallets segaste häst.

Lyrik som jag ridit det sista är riktigt jobbig, han blir så lång och tung och jag orkar inte rida ihop honom hela tiden utan tappar sitsen och då faller han ut och blir galet jobbig. Å andra sidan gick det skitbra förra lördagen, var galet nöjd och fantastiskt trött efteråt. Min favvo är Midas, han är het och känslig, lagom stor och urskön att rida, dessutom supermysig i boxen! Hoppas på att få rida honom en massa i vår, betalade in vårterminens avgift idag, lite dyrt...hm. 

Det enda riktigt tråkiga är att jag fått inse att jag är allergisk, jag kan inte blunda för hur kroppen beter sig om jag inte tar medicin både innan och efter. Vid ett par tillfällen har jag glömt att ta medicin innan och åkt till stallet och tänkt att det är lugnt. Allergin börjar då göra sig påmind redan när jag borstar av hästen inför sadling genom att det börjar klia i hud, ögon och näsa, jag börjar nysa och sedan kommer nässelutslagen.

Det hela fortsätter så till den grad att jag är supersnuvig, rinniga ögon och nyser konstant på vägen hem. Får direkt hemma ta medicin, duscha, tvätta kläderna osv. Men tar jag medicinerna ordentligt så kliar det mest och det är jag van vid sedan många år. Men det gör ju att jag antagligen får omvärdera möjligheten att ha egen häst...och det gör förbannat ont! Vet inte hur allergivänlig Baskir curly rasen egentligen är? Jag hade väl på nåt sätt tänkt att allergin skulle vara borta efter alla dessa år, men icke. 

Nåja, just nu kan jag inte rida tillräckligt bra än utan nu jobbar jag på att hitta tillbaka och utveckla min ridning och det tar ju tid. Får säga att jag gillar Storås, det är en liten ridskola där man snabbt lär sig känna igen folk och hästar och det är en god stämning. Inget överfancy eller så utan bara människor som vill ha det bra med hästarna och lära sig mera. Jag gillar att det dessutom finns specialgrupper för hoppning och dressyr och att man har dagridläger både för barn och vuxna och en massa andra aktiviteter! 

Är ni sugna så kan jag rekommendera er att testa, ridning är skitkul och dessutom asbra träning! I stallet försvinner ångest, jobbiga tankar osv, för ett par timmar ligger allt fokus på dig och hästen och vad som händer före eller efter är inte viktigt när man man kommer in i stallet. Lukten, känslan, allt är liksom välbekant och lugnande, vet nog ingen annan plats som jag kan bara vara i! Det är väl så nära mindfulness som jag kan komma.

Måndag morgon, igen

happy monday gott folk

Måndag igen och jag är genomtrött, till skillnad från Widar som studsar runt och är överhappy då han lyckats tejpa sig ett eget lås på dörren till sitt rum....Han ylar glatt att nu kan ingen komma in på hans rum och att han är 10 meter pigg...Vi är inte riktigt på samma planet kan jag säga.

Jag orkar med nöd och näppe göra i ordning mig för morgonens vårdbesök. Sedan blir det 3 tim på AF aktiviteten, virka är det väl idag, tillsammans med tanten som outar sina fördomar i tre tim oavbrutet pratande, en man som facebokar hela tiden, en kvinna som är seriöst sjuk, mfl. 

Den här veckan får jag besked om ett jobb, jag är inbokad på en annan intervju också och har sökt ett par jobb till. Om jag har tur så har jag jobb i slutet av veckan och då kan jag lägga AF och jobbprojektet bakom mig! 

Äter rätt mycket mediciner för närvarande och det bidrar bland annat till att jag är genomtrött på morgonen, orkar knappt gå ur sängen vilket bla har med biverkningarna att göra. Hela kroppen skriker efter att få lägga sig igen och huvudet är en seg kola i nästan en timme innan vakenheten trängt undan tröttheten. Måndag morgon är dessutom lite extra tung eftersom helgen inte har samma press att gå upp i tid. Så man känner ju sig inte måndagspigg precis, snarare tvärtom. Nåja, även en måndag tar ju slut....