hm det där med vila alltså

Vi kom hem från Gotland, jag och liten, igår och det kommer komma lite gotlandspics under helgen. I dag har jag varken ork eller lust. Blir bara en liten uppdatering kring det här med vila.


Har varit hos läkaren och pratat blodtryck och såna saker och fått mig en tillsägelse eller nåt. Tack och lov så hade inte trycket blivit värre, snarare något lägre så kanske håller den nya medicinnivån ge effekt.

Pratade om att jag blir andfådd av att hämta liten på dagis, en lång uppförsbacke, men allvarligt, jag ska inte flåsa av den liksom men det gör jag. Eller hur jag tappar andan när jag rider. Vi ska se om det blir  bättre annars kanske man måste utreda det. Kan mycket väl bero på mitt höga blodtryck, men också på annat. Har ju en del mediciner och sedan finns det visst en risk att den sjukdom jag hade när jag var yngre som gav sig på lungorna, nerverna och annat kanske skapat någon sårbarhet för något eller inte.

Nå väl, blev tillsagd att vila så mycket jag kan och röra mig lugnt. Kunde inte låta bli att skratta när jag sa att jag har en vild fyraåring hemma och på måndag börjar jag mitt nya jobb som är på heltid plus att jag vill komma igång med träningen och även ta extra ridlektioner för att det är så kul. Kan säga att min läkare som är en väldigt sympatisk varelse tog i lite när hen sa att nu får du lugna dig lite annars blir du sjukskriven...Så jag lugnar mig och ligger på soffan just nu istället för att gå och köpa gymkort som planerat.

Får bli lite lugna promenader och nytt återbesök. Men helt lugnt är ju omöjligt, vila är skittrist, iallafall när man är tillsagd att vila. Ikväll blir det middag med gamla jobbet och jag kommer verkligen sakna dem så sjukt mycket!

Är skitnervös inför nya jobbet på måndag! Hoppas verkligen att jag ska trivas och gilla det!!! Är skitskraj för att jag ska vara kass på jobbet eller inte trivas...Men ett år går väl fort eller hur? Dessutom gillar jag ju att jobba och mitt mående har mått så mycket bättre av att jobba än att gå hemma eller gå på de absurda AF verksamheter jag befunnit mig på. Fick mail från min AF kontakt idag, vi skulle ju stämma av när mitt halvårsvik var slut och det var så fett skönt att skriva att de får avsluta mig, jag har ett nytt jobb på gång nästa vecka!! Så ja, det här med vila går så där, men jag har i allafall vilat medan jag skrev detta...

trött och AF knas

Gick och jobbade som vanligt i morse, men när jag kom in till fältarna vid lunch så visade det sig att jag enligt schemat skulle varit ledig på förmiddagen. Det hade jag helt missat....men nu får jag ledigt på ons förmiddag istället och det är egentligen bättre, har en del saker jag behöver ta tag i då. Men det kändes lite snopet att komma in till jobbet och inse att jag kunde haft sovmorgon. Men jag hade en vettig morgon på boendet och fick en del gjort så det var ändå bra tid. Hade dessutom fått sova lite under natten så jag orkade jag ju jobba.

Hann med ett meningslöst möte med AF också, bara för att få information kring någon deltidsregel som inte är aktuell för min del. Hoppas innerligt att jag slipper gå tillbaka dit i sommar när vikariatet löper ut. Väl hemma igen hann jag och Widar träffa Matte lite innan hann tog bilen till Landvetter. Därifrån flög han till Stockholm för jobb och representation, dvs lite jobb och hotellnätter med frukost och middagar på restauranger....


Han kommer hem ons kväll och jag skulle gärna bo på hotell och äta middagar på schyssta restauranger i Stockholm. Jag och Widar lever på enkel mat under tiden, det blir diverse pastarätter och sånt. Jag är inte så glad i matlagning och hade jag varit ensam hade det bara blivit mackor. Inte bra när man egentligen ska sköta en viktnedgång som stannat upp för att jag inte skött mig. Blir trött på mig själv, blir trött på det mesta, är oerhört trött.

På AF var de ju måttligt roade över att jag jobbade, fick för andra mötet i rad höra att ska du verkligen jobba, är det här verkligen rimligt, akta så att du inte kraschar och är heltid verkligen rimligt för dig? Blev rätt sur i dag och sa att de borde f-n vara glada att jag hittat ett jobb och att jag tycker om att jobba. Då backade mannen lite och sa att jaja vi är ju glada för dig, men akta så att du inte går in i väggen...

Fattar att det på nåt vis ska vara nån omtanke eller nåt, men allvarligt, jag hade väl för sjutton inte börjat jobba om jag trodde att det skulle skita sig? Det är väldigt skönt att vara på jobbet, bland människor som är som vanliga och utan att behöva vara skraj att OCD och borderline hen ska få ett utbrott eller slippa lyssna på hen om vilka droger som funkar bästa samtidigt som handledaren tycker synd om vederbörande så att hen inte behöver göra det vi förväntas göra....

trött

Men pratar man med AF så verkar de tro att jobba är det dummaste jag kunde göra. Så ville de ju också att jag skulle läsa till undersköterska för att börja med någonting, någonstans...Jag som läst mer än 200p på universitetet och jobbat i många år inom socialt arbete. Höll på att få bryt då. Så mycket galna möten jag varit på genom åren. Nä, klart bättre att jobba! Men visst är jag trött, tossetrött, men det blir väl bättre och snart får jag lön =) Första lönen på tre år, det ni!

trött, men lite hopp

Jobbat för fullt idag och ser verkligen fram emot att vara ledig imorgon innan jag jobbar 11 tim på lördag. Är så galet trött, sömnen är helt upphackad. Men det har ändå varit en ok dag, fått en del gjort och dessutom fått beröm för det och det värmer. Jag har inte legat av mig helt även om jag inte är helt inne i jobbet än.


Stundtals kan jag känna hur det glimrar till i mig, hur jag kan känna att det är roligt, att det finns ett engagemang i mig under det där depressionstäcket som ligger över mig och emellan mig och livet. Att sedan komma hem och krama älskade liten är en av de finaste stunderna på dagen och något som känns gott. Självklart är en kram från Matte också guld värd och ska inte förglömmas!

Men det är speciellt när jag liksom kan känna igen mig själv för jag har liksom levt så himla långt ifrån det när jag hållit på att drunkna i ångest, suicidtankar, skuldkänslor och meningslöshet. Det är på intet sätt borta, men att jag ändå kan ana något annat är ju positivt.

På denna korta tid så har det redan gett mer än det som AFs aktiviteter gett och det kanske inte är så mycket egentligen, men för mig är det klart bättre. Jag höll ju på att må ännu sämre av att gå med andra som var mer eller mindre seriöst och allvarligt sjuka och stundtals utagerande. Det bästa från aktiviteterna var syknepen som jag lärde mig och den tjejen som höll i sytimmarna.

Resten var för det mesta både gränslöst och helt uppåt väggarna och mer än en gång har jag tänkt att egentligen skulle man starta en verksamhet för människor i min situation där man har med personlig utveckling, samtalsstöd, framtidsplanering i stället för att bara gå till tex keramik där saker och ting ballar ur för att ledaren inte kan hantera mixen av mer eller mindre allvarligt sjuka och utåtagerande deltagare. Men nu är det ett kapitel lagt till handlingarna.

Men man blir galet trött så det hade ju varit schysst om jag kunde sova ordentligt...blir till att boka en läkartid tror jag. Funkar dåligt att jobba heltid och inte sova så mycket...Man blir ju inte mindre trött ju...

framåt...

Fredag-ösregn, jobb, AF och lite solsken

jag med larm och tagg

Fredag och vilken dag det blev, är helt färdig. Däckat i soffan och som tur är sover liten än så länge. Blev inte mycket sömn i natt precis...Men jag kom upp i morse samtidigt som Widar fick en hostattack och också klev upp för att börja dagen, tio över sex.

Matte som VAB:at idag var lite sliten när jag kom hem, inte lätt att vara hemma med en liten som både är sjuk och pigg...Stackarn har ju en tokhosta som på natten blir till kruppliknande anfall. Vi har medicin sedan innan, men det hjälper ju så där.

bye bye af

Jag kom iallafall iväg till jobbet i morse. Gick ut i ett mörkt och regnigt Göteborg. Göteborg suger verkligen när det regnar från alla håll och blåser samtidigt. Sedan när regnet väl lättat var det ju genomgrått ute och dimmigt så man inte såg slutet av kvarteret.

Men lagom till att jobbet var slut för dagen och jag skulle gå till Af för att avsluta min kontakt där så kom solen helt chockartat fram. Trodde knappt det var sant när jag gick från jobbet med solen i ansiktet och medan fåglarna kvittrade så kunde jag ana värmen och våren! Lite hopp! Jag är så sjukt trött på skitvädret! Men så är jag ju trött på rätt mycket saker och mest är jag väl trött, bara genomtrött.

Gick i allafall på AF mötet och förhoppningsvis så kommer jag aldrig mer behöva sitta där och känna mig som världens minsta människa. Det är något som har varit under hela tiden som jag mått dåligt, att känna sig som världens minsta sämsta människa, i möten med vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, överklagningsinstanser, aktiviteter osv.

Bemötandena har varit ok eller mindre ok, men jag har genomgående känt mig som en sjuk person som inte klarar eller kan och jag har haft och seriösa skuldkänslor av att vara till last, inte bidra osv. Hela denna känsla av att ta dig samman, skärp dig...Ibland har det uttryckts, dock inte av den senaste handläggaren på AF, hen har väl istället varit försiktig med att peka ut någon väg och han var nog mest orolig över att jag skulle börja arbete och jobba heltid. Känns som hen uppfattat mig klara mindre än vad jag tror och det är också svårt. Kommer väl ett inlägg kring det och annat framöver.

domkyrkan i efterlängtat
solsken

Men idag avslutade vi iallafall och eftersom jag går på timmar den här månaden skulle det ju påanmälas till aktuell a-kassa och det var papper hit och papper dit. I såna lägen önskar jag att de samkörde registren i större utsträckning eftersom alla mina papper finns hos AF, FK och a-kassan. Men nu är det ny situation och trots att det är mindre än ett år sedan alla möjliga papper skickades hit och dit så ska det skickas igen eftersom jag byter ersättningsform...Det borde ju egentligen räcka med att bara fylla i ev förändrade förhållanden och sånt, men icke. Nåja, det är väl mest ett i-landsproblem så man ska väl inte gnälla.

När jag var klar var i allafall trycket över bröstet lite lättare och jag klev ut med en bättre feeling. Som en mer egen person med egen inkomst, eget jobb och en förmåga att bidra lite. Firade tom med att shoppa två schyssta klänningar på Indiska samt en överraskning till Widar! Om en månad får jag lön och vår ekonomi kommer bli betydligt rymligare! Kan säga att vi behöver stärka upp både vår buffert och vårt resekonto! Hoppas innerligt att jobbet blir förlängt om jag trivs eller att jag landar ett fast jobb någonstans så vi kan ta upp våra flyttplaner! Vill ju flytta till hus, det vore så skönt! Men för det krävs fast jobb så man kan låna det som behövs. Galet hur det är egentligen, men så är det.

Kom hem till mina fina killar, en pigg hostig Widar och en trött Matte med huvudvärk. Blev hemgjord pizza vilket Widar älskar och efter det däckade vi i soffan...Det är jobbigt att jobba, men ändå, det känns bra! Men goast är att komma hem och få kramar av mina killar! Det värmer!

Anställd och att kunna känna lite hopp

Ja, smaka på ordet, anställd...inte arbetslös, inte sjukskriven, inte arbetssökande, inte i någon rehabilitering, inte praktikant, utan anställd...!

Så oerhört länge sedan, känns lite skumt faktiskt. Dessutom är jag galet trött efter att ha jobbet i veckan. Känner att jag är spänd till tusen, försöker vara maximalt alert, glad, trevlig och lugn och komma ihåg allt. Det är roligt, men oerhört tröttsamt också. Oron och självförtroendet är lite skakigt milt sagt, men det kommer nog lugna sig i takt med att jag jobbar!

Samtidigt är det så skönt att bli tagen för en vanlig medarbetare och föra normala konversationer istället för att lyssna på en fördomsfull rasistisk människa som får älta sin skit oavbrutet i tre timmar vilket jag bland annat varit med om på de aktiviteter jag gått på. Många av de som jag träffat är sjuka på olika sätt och har man då handledare som inte kan hantera det som sker så blir vissa aktiviteter mer eller mindre outhärdliga att vistas i. Men nu är det slut med det! På fredag skriver jag under avslutningspapprena på AF och därmed kan jag lägga det senaste året till handlingarna.

Jag sa ja till vikariatet där jag provjobbat, det var det som kändes bäst i maggropen. Kanske kommer jag ångra mig, men då är det ju iallafall bara ett vik som är slut sista juli och det ger mig tid att titta efter annat jobb om jag vill. På den här tiden drar jag ihop nu referenser, fräsch arbetserfarenhet och får upp min sjukpenning och a-kassenivå efter att ha ramlat ner på lägsta möjliga nivå förra våren.

Att bli utförsäkrad och hamna utanför allt har varit rent åt hel-te och att sedan sitta på möte med AF och handledaren och höra hur de över huvudet på mig diskuterar arbetsprövning på samhall eller stadigvarande sjukersättning gjorde mig både skräckslagen och spyfärdig. Min psykolog förstod inte heller hur de kunde prata om mig på det sättet då jag är arbetsför och inte så himla gammal.

Nu kan jag istället känna lite hopp för framtiden och det är något som jag haft svårt att uppbringa i mitt liv under den här tiden...Sedan är det ju en fara i att jag har en stor del av mitt människovärde i att ha ett jobb och kunna hantera det vilket jag antar att psykologen får hjälpa mig med, vi har ett digert jobb då min självkänsla och egenvärde är rätt lågt.

Men nu är jag anställd, någon har under veckan som gått sett att jag har arbetspotential, lust och vilja att jobba och jobba med målgruppen och det känns bra. Det kommer inte bli en piece of cake, men det ska nog fixa sig. Jag har ett jobb igen, kollegor och kommer få lön som blir ett enormt lyft ekonomiskt. Anställd i kommunen igen, det är tredje gången jag har en anställning i Göteborgs stad, vi får se om jag blir kvar....På måndag drar det igång, jag som ordinarie!


Sedan anar jag att hämta och lämna liten och att ej få så mycket tid med honom kommer vara tufft, men vi får se vad vi kan hitta för balans i det. Han har dessutom tagit förändringen väldigt bra och är mest glad över att han får äta mellis på förskolan nu. Nåja, just nu är jag glad över att jag är igång och att det verkar möjligt. Så länge sedan....

hopp, kanske blir det bra till slut?

Return mondays and how I snapped twice

...

Vaknade upp i morse till en måndag med ett Göteborg som visade sig från sin värsta sida. Blåst och äckligt dugg och hällregn som bara ville blöta ner en. Matte drog till jobbet och jag och Widar traskade i motvind och hällregn till dagis. Kändes redan då att dagens skulle bli lika tung som den var grå.

Idiotiskt nog hade jag inte tagit på mig regnkläder utan bara vanliga ytterkläder och ett stort paraply. Som om jag inte egentligen vet att paraply är ett seriöst misstag när götet visar sig från sin sämsta vädersida...

Följaktligen så håller paraplyet på att blåsa sönder när jag går från Drottningtorget till psykologen och medan jag svär över paraplyet håller en idiot på att cykla över mig trots att jag är på fotgängarsidan av trottoaren och samtidigt som jag hoppar undan far en fartidiot i en saab förbi mig och skvätter upp en halv regnpöl över mina tights som blir om möjligt ännu blötare än vad regnet redan gjort dem.

Tämligen blött stapplade jag till psykologen i en motvind som gjorde mig helt uppgiven. Avskyr motvind, blir nästan gråtfärdig av det, verkligen avskyr det. Men till slut var jag framme hos psykologen och gick tre trappor upp för en session som kändes helt meningslös. Vissa dagar är psykologsamtalen fullständigt meningslösa och så var det idag. 

Så på ett ännu tristare humör stressade jag iväg till dagens af-aktivitet; syproduktion. Väl där var vi bara två stycken plus handledaren vilket innebar att jag bla slapp tanten som pratar oavbrutet i 3 tim. Var där i ett par timmar och sydde klart mina barnkläder innan jag rushade iväg till dagis för att hämta liten.'

majorna

Vi skulle hem till Dante och Noah i Majorna = andra sidan stan om man ska tro hur lång tid det tar att ta sig dit med spårvagnarna. Liten var inte på något bra humör när jag kom och dessutom hade han vägrat äta lunch så han var väl hungrig. I tron att han skulle bli glad när jag påminde honom om att vi skulle till Dante och Noah så bad jag liten raska sig. 

Big mistake!

För den lilla 3½ åringen freakar ut och blir inte alls glad.Han ylar högt att han vill inte gå till Dante, han vill gå heeeem. Han vill inte klä på sig, han vill äta mellis på dagis aaaaaaaaa....Jag försöker lugna och påminna om hur kul vi kan ha det hos Dante, men att vi behöver raska oss...

Det tog 20 min innan jag fick ut barnet från dagis med overall och allt...Vid det laget var både jag och liten upprörda. Men vi kom iväg ut i regnet bara för att mötas av att spårvagnen var försenad...Whats new liksom....suck

Spårvagnsförseningarna fortsatte och inte blev det bättre av att idiot nr 1, en sur gubbe inte flyttade på sig när jag rullade av sittvagnen med Widar i vid Brunnsparkens hållplats. Slutade med att jag backade in i idioten som bara stod kvar och försökte tränga sig in i spårvagnen. Fräste rätt surt att man kan f-n vänta med att gå på till folk har klivit ur. Jag är ju liksom inte osynlig när jag kliver ur iklädd stor vinterjacka med en stor svart sittvagn och sur 3½ åring! men ändå flyttar inte folk på sig, varför gör de inte det?!

Travar i allafall över Brunnsparken i regn och blåst och lyckas slänga oss ombord på 9ans spårvagn mot Majorna och tror ni inte idiot nr 2 står på barnvagnsplatsen??? På barnvagnsplatsen står två barnvagnar redan och för att vi ska komma ombord måste denna människa flytta på sig och det är en människa som inte har med barnvagnarna att göra. Jag säger ursäkta en gång, två gånger, påtalar att det är en barnvagnsplats och märker dessutom att andra börjar bli otåliga. Spårvagnsföraren ropar dessutom att inga barnvagnar får stå i gången vilket gör allt än jobbigare.

Så till slut fräser jag för andra gången samma dag och nu är jag inte så trevlig utan mer "flytta på dig för 17, det är en barnvagnsplats, sätt dig på ett säte för helvete..." Varpå den här medelåldersmannen stirrar på mig och fräser kärring och flyttar på sig och jag blöt och rätt grinig bara fräser håll käften! Då säger Widar "är du arg mamma? varför då?" och jag bara suckar, ställer vagnen på plats och sjunker ner på ett säte och messar vänninan att vi äntligen är på väg. Snacka om att känna sig kass. Tog en stund att åka spårvagn så jag och Widar kunde prata om dumma människor och att mamma sa dumma ord.

Väl i Majorna gick vi av och möttes av motvinden from hell och Widar kom återigen på att han minsann inte ville till nån kompis utan han började yla att han ville hem. I det skicket stapplade vi in hos min kompis Johanna och hennes familj, boendes på femte våningen. Jag kan inte nog säga hur skönt det var att komma in, mötas av lugn, busglada barn, te, fika, julgran och julpyssel.


Widar har inte träffat Dante och Noah på ett tag så han var lite avvaktande innan han tinade upp och efter att vi alla lekt på golvet tinade han upp lite. Något som har hänt det sista året är att man idag kan hinna med att fika och snacka lite medan ungarna leker, förr var det ju helt omöjligt. Tycker det är häftigt att höra hur barnen med sin fantasi och idéer bygger upp olika lekar och leker på egen hand.  Blev en väldigt skön eftermiddag!

Hemma hos Noah och Dante
Widar var i himmeln när
kanelbullarna kom fram

Hemresan gick också bra så efter en allmänt eländig måndag kom jag och Widar hem till Matte som varit på utvecklingssamtal på förskolan och nu höll på att  laga currykyckling och ris. Däckade i soffan medan Matte nattade liten. Jag peppade mig inför tisdagens intervju, letar ju jobb seriöst! Så trött på AF och trött på bristen av ekonomi.

finaste

Utvecklingssamtalet på förskolan hade gått bra, vi har en busig go kille som börjat smaka på skolmaten efter 1½ år och som har massor av fantasi och lyckas få med sina kompisar på allt möjligt. Allt var bra och det är skönt att höra! Han är ju vår älskade unge och man vill ju att han ska ha det bra på förskolan som han för övrigt kallar sitt jobb...=)

Måndag morgon, igen

happy monday gott folk

Måndag igen och jag är genomtrött, till skillnad från Widar som studsar runt och är överhappy då han lyckats tejpa sig ett eget lås på dörren till sitt rum....Han ylar glatt att nu kan ingen komma in på hans rum och att han är 10 meter pigg...Vi är inte riktigt på samma planet kan jag säga.

Jag orkar med nöd och näppe göra i ordning mig för morgonens vårdbesök. Sedan blir det 3 tim på AF aktiviteten, virka är det väl idag, tillsammans med tanten som outar sina fördomar i tre tim oavbrutet pratande, en man som facebokar hela tiden, en kvinna som är seriöst sjuk, mfl. 

Den här veckan får jag besked om ett jobb, jag är inbokad på en annan intervju också och har sökt ett par jobb till. Om jag har tur så har jag jobb i slutet av veckan och då kan jag lägga AF och jobbprojektet bakom mig! 

Äter rätt mycket mediciner för närvarande och det bidrar bland annat till att jag är genomtrött på morgonen, orkar knappt gå ur sängen vilket bla har med biverkningarna att göra. Hela kroppen skriker efter att få lägga sig igen och huvudet är en seg kola i nästan en timme innan vakenheten trängt undan tröttheten. Måndag morgon är dessutom lite extra tung eftersom helgen inte har samma press att gå upp i tid. Så man känner ju sig inte måndagspigg precis, snarare tvärtom. Nåja, även en måndag tar ju slut....

friday och knasiga värden

Äntligen fredag efter en lång vecka med en massa ups and downs. Nu blir det iallafall helg och ikväll kommer ena syrran! Hon ska ta hand om Widar mellan lördag och söndag medan jag och Matte har ett lugnt dygn på Särö spa. Dagen har gått rätt fort så här långt. Medan Matte lämnade liten var jag på fredagsmöte med AF mfl och sedan blev det en sväng till Sahlgrenska där mitt tryck gått upp igen och det blev tillägg i medicinlistan och jag fick lite åthutning om att VILA, inte stressa....

Troligtvis så är ju mitt mående en faktor till att trycket ballar ur också. Ska dessutom gå igenom ett ultraljud till och sen får vi se. Balanserar hela tiden på gränsen till inläggning så det var skönt att få gå därifrån. Vet liksom inte vad jag ska göra för att få ordning på det. 

Har vissa avvikelser på värden i kroppen, men inget jättefarligt, men ändå så går varken puls eller tryck ner ordentligt ens när jag sover och de värden jag har nu har jag ju trots mediciner sedan augusti. Sålunda borde kroppen bättrat sig, men det är segt. Inte blir det bättre av att jag har yrsel, huvudvärk, andfåddhet och en trötthet som är enorm. Det är dessutom svårt att utröna exakt vad som är mediciner, biverkningar och sjukdomssymtom...

Men nu blir det iallafall helgmys med familjen och syrran, sen spa och vila och nästa vecka har jag en inbokad jobbintervju. Så spännande! Är oerhört trött på AF tjafset, ska skriva något om det senare om jag orkar. Ni anar inte hur galet det ser ut i de verksamheter som jag är i. Snacka om förvaring och att snygga till statistiken...Men jag söker intressanta behandlingsjobb och hoppas på tur! Trots att det är slutet av budgetåret så kommer det ut lite spännande tjänster även om de mest spännande ofta ligger i Stockholm...*muttrar*

Ska strax hämta liten, älskade lillungen! När man har fokus på honom kan man skuffa undan mycket av kaoset i huvudet och det är bra! Fredag är bra även om det är tokgrått ute. Ha det fint där ute gott folk!