home sweet home

Kom hem för en stund sedan, men är alldeles för uppvarvad för att kunna sova än. Det har varit en intensiv eftermiddag och kväll med många möten och många beslut. Är inte helt nöjd med alla av dem, men får lyssna på min kollega och tänka att vi gör så gott vi kan och det är dagsfärska beslut som imorgon kommer att prövas igen. Överlag har vi gjort mycket bra och stundtals mer därtill, men det innebär inte att allt verkligen blir helt som man tänkt.

Vi har varit över hela Göteborg i eftermiddag och ikväll och helt plötsligt har de elva timmarna gått och det är dags att åka hem. Lagom till att vi skulle gå av passet så började regnet från Danmark komma och det var tur att det inte kom tidigare under dagen när vi jobbat ute större delen av passet.

Kom hem till en vaken Matte och sovande Widar, nu sover de båda två, men det kommer ta en stund innan jag kan sova. Är dock himla skönt att jag är ledig under söndagen! Vi ska hänga på det nyöppnade stadsbiblioteket och låna en massa barnböcker och hitta på annat lugnt mys under söndagen. Ungefär vad man orkar med. Är i valet och kvalet om jag ska ta nåt att sova på, men det känns som om klockan är alldeles för mycket. Tror jag ska kolla klart på den engelska deckaren och sedan försöka sova.

Hur som, är det väldigt skönt att komma hem till sin lägenhet, sin egna säng och lugn och ro. Har man sett hur illa människor kan hamna på olika sätt så värdesätter man helt klart sitt egna hem lite extra. Det är inte alla förunnat att ha ett eget hem, en egen säng och en dörr att låsa. Det är lätt att glömma hur mycket man har att vara tacksam för egentligen.

:)

Bostad sökes-konferens om hemlöshet dag 2

dag 2 började med att de nationella hemlöshetssamordnarna
föreläste om det arbete de utfört under 2 år

Onsdagen började tidigt. Jag kunde inte sova alls trots en skön hotellsäng och ett hyggligt tyst hotell. Jag vaknade av och till hela natten och hade hjärtklappning och skakningar. Antar att man inte ska glömma sin blodtrycksmedicin, och dricka 2 glas vin och ta sina vanliga mediciner. Hade inte druckit några stora mängder alls, men kroppen fick bryt och det var inte trevligt. Dessutom hade jag mardrömmar och vaknade stup i kvarten så vid fem klev jag upp, duschade och packade medan jag väntade på att hotellfrukosten skulle öppna. Så det gick ju inte särdeles bra med hotellsömnen som jag sett fram emot....

allt anordnades av socialdepartementet

Men efter en dusch och en god frukost och en sväng förbi apoteket så kändes kroppen lite mer överens med mig förutom tröttheten som kom smygande. Som tur var så kom det intressanta föreläsningar och seminarier som höll i gång en.

seminarielistan för dag 2

Men jag var inte helt nöjd med dagens seminarier som bla innehöll kartläggning av hemlöshet vilket var intressant samt samverkan mellan kommun-kommunala bostadsbolag-privata hyresvärdar där en av hyresvärdarna öppet talade om att uppfostra sina hyresgäster. Att öppet säga så idag och på en konferens som berör några av de svagaste och mest utsatta grupperna i samhället fick mig att tappa hakan...tänk så oerhört olika synsätt man kan ha! Sedan saknade jag seminarium eller föreläsningar där brukarna själva kom till tals. Idag när vi pratar så mycket om att skapa brukarinflytande och att aktivera brukare så borde de haft en självklar plats på en konferens som rör ett av deras basbehov i livet!

uppsatside!

Man hann bara gå på några av alla seminarium, det fanns flera man hade velat gå på. Något jag saknade dock var att man hade en massa bra idéer, massa bra sätt att jobba och göra, men helt saknade utvärderingar som verkligen visade var som fungerade. Visst, man kan säga att ja, vi minskar vräkningar, vi når si och så många och det är ju bra, men jag saknar ändå handfasta utvärderingar, något som vi ofta är dåliga på tyvärr. Men man fick ändå en del tänkvärt med sig och jag fick dessutom printat ner en ide för min mastersuppsats! Blev så pepp att jag mailade min gamla handledare och programansvarig lärare på mastersprogrammet på Linneuniversitetet!

låt mig bara säga att Västerås var allt annat än molnigt, hagel,
regn, snöblandat regn och iskall blåst var vidrigt

Konferensen avslutades med en sen lunch innan vi gav oss ut i regnet i Västerås och travade ner till centralen för att invänta tåget som med ett byte skulle ta oss hem till älskade götet. Ett Göteborg där det inte regnade, det ni!

dags att åka hem

Var ett par riktigt goa dagar med mina nya kollegor, har fått skratta en himla massa och haft intressanta, spännande och roliga diskussioner och jag kan inte låta bli att känna hur roligt det är att vara tillbaka i jobbet, i det här fältet och med en målgrupp som mitt hjärta klappar för. Det är inte lätt för någon som jobbar inom det, eller för de klienter som lever i det, men det finns en himla massa människor som vill stötta, guida och hjälpa människor att hitta kraften i sina egna liv och det är häftigt.

hemma!

Väl hemma så hann jag krama Widar godnatt! Han brukar ha somnat vid halv åtta när jag kom hem, men ikväll var han lite sen vilket gjorde att jag hann få den goaste kramen av honom innan han somnade. Älskade lilla ungen min!Så skönt att komma hem och krypa upp i soffan! Snart sovdags och det ska bli skönt!

Bostad sökes-konferens om hemlöshet dag 1

På tisdagsmorgonen packade jag mig iväg tidigt för att åka på konferens om hemlöshet tillsammans med mina kollegor i Uppsökarenheten. Var klart glad över att jag som vikarie också fick åka med, det är ju inte alldeles självklart.

Tisdagen rullade på med tåget och väl i Västerås inleddes konferensen av att ministern Maria Larsson talade och sedan kom tisdagens huvudnummer då Sam Tsemberis från USA förelästa om Housing first som sedan en tid tillbaka också finns i ett antal kommuner i Sverige under benämningen Bostad först. Han höll en skitbra föreläsning och är ju en guru på området och det kopplat till case management är ju något som jag tycker vi självklart borde infört i vårt system i Sverige. Sök på Sam Tsemberis och ni kommer lära er mycket som ändrar tankarna kring boende och hemlöshet!

seminarium

Fortsatte med ett seminarium om bostad först i Sverige, väldigt intressant med Marcus Knutagård från Lunds universitet! Sedan blev det ett seminarium med fältarna i Stockholm vilket var helt ok, men det bjöd inte på några nyheter. Det var roligt att de använde en bok som mina kollegor i Göteborg varit med och medverkat till och i. Så mycket av det som sas kunde lika gärna mina kollegor föreläst om. Hade kanske tänkt mig höra mer nytt eftersom man pratar om hur långt Stockholm är i sitt hemlösarbete, men i mångt och mycket känns det som om Göteborg är minst lika långt fram när det gäller uppsökande arbete riktat mot hemlösa.

moi i något så ovanligt som en grön tunika

Efter föreläsningar och seminarium så drog vi till hotellet för att checka in och vila lite innan kvällens mingelmiddag. Jag var astrött eftersom jag vaknat en massa gånger under natten. Nån oro inför att missa tåget eller nåt antar jag. Men så mycket vila blev det inte innan vi gick till middagen i ett Västerås som bjöd på ösregn och iskall blåst.

västerås bjöd på hällregn och blåst, vidrigt helt enkelt

Det blev en trevlig middag med många historier och skratt, diskussioner och kunskapsutbyte. Men konferenscentret stängde vid tio så då var vi några som gick vidare och hamnade på Karlsson på taket där vin och öl kostade en hel del. Men ett glas vin blev det och en massa skratt varvat med allvar och erfarenhetsutbyte. Dagen väckte en hel del tankar och en del frustration över över hur tröga våra system är trots att vi är så många människor och organisationer som vill göra bra saker för de som behöver.

Karlsson på taket bjöd på utsikt och svindyrt vin
och en massa skratt och allvar med goa kollegor

Men efter lite vin så tog tröttheten ut sin rätt och vi knatade tillbaka till vårt hotell och jag laddade för en skön hotellnatt i eget rum och hotellfrukost!

Att bli berörd

Det är en annorlunda känsla att gå till jobbet. Att gå upp sex och traska iväg i mörkret medan Matte lämnar Widar. Visserligen bara provjobb och jag vet ju att de även har interna sökande, men jag gör vad jag kan och även om det är skitjobbigt och en jätteomställning så är det så himla skönt att vara i jobb att jag stundtals blir tårögd. Särskilt när jag tänker på att jag kanske inte får jobbet, eller att jag får jobbet och inte klarar av det.

Jag går bredvid människor med ett väldigt engagemang och go människosyn, som jobbar med att etablera kontakt och stötta de som står längst ut i vårt samhälle och som far så illa. Många av de människor jag möter ser jag på stan dagligen, som vi alla ser, men kanske väljer att inte se.

Alla dessa ansikten som nu får namn och en historia, som kämpar och står på benen trots alla svårigheter. Det är märkligt hur man kan leva i tält eller koja i en svensk storstad, hur man kan leva så år efter år och överleva. Det är inga enkla orsaker, inget svartvitt utan en enorm bred gråskala som har lett till situationen som är och vissa har varit i sina svårigheter längre än någon människa skulle behöva vara.

Det berör på så många olika sätt och jag känner mig nästan lite som en nyexad socionom där allt bara går rakt in. Som om jag under mammaledigheten och depressionen tappat min egen hud och allt går in och berör, det är ju ett tag sedan jag rörde mig i den här världen där man kan prata om allt från droger, misshandel, övergrepp till drömmen om lägenhet eller körkort eller bara kunna ha mat för dagen.

Missförstå mig rätt här, jag menar inte att man ska vara hårdhudad, mer att man behöver ha ett litet skinn emellan för att inte tappa bort sig själv i allt som andra människor lever i och råkar ut för. När jag jobbar så måste jag kunna härbärgera det som jag får dela för att kunna vara behjälplig och stabil för de som söker vår hjälp och vårt stöd.


Behöver påminna mig om vad som är rimligt och vad man på just den här delen av verksamheten kan göra och har befogenhet att göra och vad människorna vi möter vill och inte vill. Men det känns ändå ok, det är gott att jobba och det är gott att kunna få vara till hjälp i någon form, ibland handlar det om så lite som att sitta ner en stund, hjälpa till med kläder eller erbjuda skjuts någonstans.

försöka länka ihop

Blir berörd av hur medarbetarna bemöter och uppriktigt engagerar sig i de som de möter. Hur de uppmanar individerna att be om hjälp, hur man på olika sätt försöker lyssna in, stötta och ta sig den tid som människorna behöver även om det bara handlar om att skriva ner ett telefonnummer, räcka ut en hand och hjälpa till eller försöka dämpa akut ångest eller ilska.

Kommer i håg i mitt förra jobb när vi var ute och höll i utbildningar på olika boende hur imponerad jag blev av personalen som i många fall drog väldigt tunga lass och ändå lyckades hålla engagemang och fokus på klienterna och nu ser jag det igen. Eller alla engagerade jag mött under mina år i socialtjänsten och LVM-vården. Det gör gott att möta människor som verkligen bryr sig om de som de möter i sina jobb och det finns väldigt många sådana människor! Visst finns det nötter och visst är det knapert med resurser, men det finns en himla massa människor som försöker bidra till att göra världen lite bättre eller i allafall lite drägligare.

tankvärt