mörk känsla, 1500 självmord om året och sexuella trakasserier i skolan

Vissa dagar når aldrig ljuset fram vare sig det regnar som nu eller solen skiner som innan idag. Har jobbat och sedan tagit det lugnt.

Allt är egentligen bra, men mörkret omsluter varenda tanke. Trött, meningslös verklighet med människor som gnäller på det de har, tar för givet något som jag troligen inte kommer att få, åtminstone inte utan dyra, svåra försök.

Idag känns det helt meningslöst att vara. Är för trött förstås. Tittar mig omkring och ser bara misslyckanden och trasiga drömmar och idéer. Folk säger att allt blir bättre bara man är positiv, skärper sig, tar lyckan i egna händer och skapar det liv man vill ha. Men om det inte alltid är liv man vill ha? Så får man förstås inte säga, "ta av dig offerkoftan och var glad för det du har lilla gumman..." är inte en ovanlig kommentar om man skriver/säger så.

Jag blir så trött. Är så genomtrött att det inte ens hjälper att sova. En kemisk obalans säger läkarna och psykologen, ett enda stort livsfel säger jag...suckar och tar min medicin som verkligen inte borde kallas för lyckopiller i dagligt tal, för inte f-n blir jag lycklig av dem....!

Vet ni att 1500 tar livet av sig i Sverige varje år?Fler än vad som dör i trafiken och jävligt långt från den nollvision man pratar om. Fyra människor dagligen ser livet så oerhört plågsamt att de tar sina liv, tappar sina sista hopp och ser ingen annan utväg. Det är ett enormt misslyckande från samhällets sida.

Galet att man inte jobbar mer med det och att psykiatrin i många lägen ska vara så svår att komma intill. Så många gånger jag hjälpt klienter och vänner till psykakuten bara för att uppleva att de blir hemskickade i ett skick som ingen människa ska vara ensam i under de år som jag jobbat. Vi vet ju aldrig vem som kommer att drabbas eller när och ändå är det så här. Att få höra att man ska rycka upp sig och att man kan om man vill är så förbannat kränkande när man har så ont i själen att man får lägga all sin energi på att hålla ihop sig och inte gå i tusen bitar som en kraschad spegel.

Ska ta och sova lite så kanske dagen är lite roligare sedan. Måste bara fixa lite samtal och annat jox först. Hörde nyss på nyheterna att var femte flicka utsatts för sexuella trakasserier i skolan, hur förbannat rubbat är inte det?! Vilken arbetsplats skulle acceptera det? Men våra ungdomar upplever det dagligen och far hur illa som helst. Vad gör de vuxna i skolan????? Hur kan det få fortgå? Är organisationen Friends som gjort en undersökning och fått fram dessa siffror och jag blir bara så mörkrädd! Jag vet att det finns många engagerade människor som jobbar i skolan, inom psykiatrin osv, men så länge folk fortfarande far illa så är det inte tillräckligt, mer måste göras så att världen kan bli lite tryggare. Så att man kan gå till skolan utan att få ont i magen eller tom överväga att avsluta sitt liv pga mobbing och mående.

Minns hur jag gick i skolan och vuxna rastvakter gick förbi medan regelrätt misshandel pågick och de gömde sig bakom kommentarer som att det är låtsasbråk och kärlek börjar alltid med bråk då en kille tryckte upp en mot väggen och slog en i magen ivrigt påhejad av andra. Man lär sig snabbt att inte kunna lita på vuxna som helt dissar en när man försiktigt försökte berätta vad som pågick. Men hur 17 kan det få vara så i våra skolor? Ska man inte vara trygg när man är i skolan som är ens arbetsplats under de nio grundskoleåren som ju är obligatoriska?? Jag blir seriöst förbannad!

man blir ju rädd

Redan igår så gladdes jag åt att Fi och Miljöpartiet klev framåt och att moderaterna fick en fet käftsmäll. Desto ondare i magen fick jag av att se att människor igen röstat på SD. Trodde inte det kunde bli så höga siffror för dem igen.

Än värre blev det i morse då man insåg att det inte bara är i Sverige som invandrarfientliga partier gick framåt. Såg hur Front National blev Frankrikes största parti med 25%, ett parti som bl.a. förnekar förintelsen. Hur främlingsfientliga partier drar fram över Europa och det gör mig livrädd.

Är det ett samhälle vi vill ha? Som brister fullständigt i tolerans och mänsklighet? Som skyller de problem vi brottas med i samhället på invandrare??? Har folk ens läst igenom partiprogrammet? Fattar man vad det är man röstar på? Nu var det många som inte röstade alls och jag hoppas verkligen att alla röstar i nästa val och att de inte ger SD en enda röst till för vi kan inte ha ett samhälle som vill människor så illa.

Jag vill inte att min son ska växa upp i ett samhälle som behandlar människor så illa och som gör skillnad på människor och människor utifrån hudfärg, religion och ursprung. Tanken måste ju vara att jobba för att alla människor är lika värda, vi är ju människor allihopa! Vi vill ju ha en goare värld utan rasism, homofobi, krig, miljöförstöring osv så då måste vi kunna göra andra val än val som gynnar SD och dess likar!

Att bli berörd

Det är en annorlunda känsla att gå till jobbet. Att gå upp sex och traska iväg i mörkret medan Matte lämnar Widar. Visserligen bara provjobb och jag vet ju att de även har interna sökande, men jag gör vad jag kan och även om det är skitjobbigt och en jätteomställning så är det så himla skönt att vara i jobb att jag stundtals blir tårögd. Särskilt när jag tänker på att jag kanske inte får jobbet, eller att jag får jobbet och inte klarar av det.

Jag går bredvid människor med ett väldigt engagemang och go människosyn, som jobbar med att etablera kontakt och stötta de som står längst ut i vårt samhälle och som far så illa. Många av de människor jag möter ser jag på stan dagligen, som vi alla ser, men kanske väljer att inte se.

Alla dessa ansikten som nu får namn och en historia, som kämpar och står på benen trots alla svårigheter. Det är märkligt hur man kan leva i tält eller koja i en svensk storstad, hur man kan leva så år efter år och överleva. Det är inga enkla orsaker, inget svartvitt utan en enorm bred gråskala som har lett till situationen som är och vissa har varit i sina svårigheter längre än någon människa skulle behöva vara.

Det berör på så många olika sätt och jag känner mig nästan lite som en nyexad socionom där allt bara går rakt in. Som om jag under mammaledigheten och depressionen tappat min egen hud och allt går in och berör, det är ju ett tag sedan jag rörde mig i den här världen där man kan prata om allt från droger, misshandel, övergrepp till drömmen om lägenhet eller körkort eller bara kunna ha mat för dagen.

Missförstå mig rätt här, jag menar inte att man ska vara hårdhudad, mer att man behöver ha ett litet skinn emellan för att inte tappa bort sig själv i allt som andra människor lever i och råkar ut för. När jag jobbar så måste jag kunna härbärgera det som jag får dela för att kunna vara behjälplig och stabil för de som söker vår hjälp och vårt stöd.


Behöver påminna mig om vad som är rimligt och vad man på just den här delen av verksamheten kan göra och har befogenhet att göra och vad människorna vi möter vill och inte vill. Men det känns ändå ok, det är gott att jobba och det är gott att kunna få vara till hjälp i någon form, ibland handlar det om så lite som att sitta ner en stund, hjälpa till med kläder eller erbjuda skjuts någonstans.

försöka länka ihop

Blir berörd av hur medarbetarna bemöter och uppriktigt engagerar sig i de som de möter. Hur de uppmanar individerna att be om hjälp, hur man på olika sätt försöker lyssna in, stötta och ta sig den tid som människorna behöver även om det bara handlar om att skriva ner ett telefonnummer, räcka ut en hand och hjälpa till eller försöka dämpa akut ångest eller ilska.

Kommer i håg i mitt förra jobb när vi var ute och höll i utbildningar på olika boende hur imponerad jag blev av personalen som i många fall drog väldigt tunga lass och ändå lyckades hålla engagemang och fokus på klienterna och nu ser jag det igen. Eller alla engagerade jag mött under mina år i socialtjänsten och LVM-vården. Det gör gott att möta människor som verkligen bryr sig om de som de möter i sina jobb och det finns väldigt många sådana människor! Visst finns det nötter och visst är det knapert med resurser, men det finns en himla massa människor som försöker bidra till att göra världen lite bättre eller i allafall lite drägligare.

tankvärt

Mjölk för kvinnor, var är i så fall den manliga mjölken???

Seriöst, höll på att sätta lördagsgodiset i halsen då jag under reklampausen för kvällens engelska deckare möts av inslaget om mjölk anpassad för kvinnor från Arla...Vadå mjölk anpassad för kvinnor, har vi inte kunnat dricka mjölk innan eller vad?!

Går in på Arlas hemsida och läser att den nya mjölken "Female mjölkdryck innehåller dubbelt så mycket folsyra och vitamin D och 30% extra kalcium, jämfört med vanlig lätt- och mellanmjölk. Folsyra stöttar att nytt blod kan bildas och bidrar till att minska trötthet och utmattning. Kalcium och vitamin D är bra för din benstomme, hela livet. Även om Female är framtagen för att passa extra bra till kvinnor, kan alla njuta av den goda mjölken". (länkar: arla-wellness-female www.arla. wellness)

Aha, kalla mig galen, men har jag behov av extra folsyra i mjölken jag dricker? Folsyra som är bra att ta när man vill bli gravid och under graviditeten för att undvika vissa skador på ett eventuellt barn samt hjälpa kroppen bilda allt nytt blod som krävs för att sörja så bebisen får tillräckligt med blod. 

Så denna mjölk är anpassad så att jag kan dricka den om jag vill bli gravid och undvika benskörhet....Ja jisses det är väl det kvinnor vill hela livet?! Klart jag måste vara konstant beredd på att bli på smällen och för allt i världen undvika vanlig mjölk...

Seriöst, när får vi läsa om mjölk som ökar spermieproduktionen eller kvaliteten på spermierna? När kommer mjölken for the real man?! Behöver jag ha en gullig förpackning med rosa detaljer så att gud förbjude att en man råkar ta fel och kan kallas för kvinnlig i kassan? Eller ska en man köpa mjölken för att bejaka sin kvinnliga sida? Kan inte mjölk få vara mjölk och vitaminer vitaminer? Visserligen säger Arla på sin hemsida att de har rosa detaljer för att stödja Rosa Bandet kampanjen, men säger också att de haft samma färger och utformning på en annan produkt som mest köptes av kvinnor vilket känns så himla förutsägbart. Att stödja Rosa bandet är ju hur bra som helst, men kan man inte vara lite mer orginell? Dessutom borde man ju i så fall kunna stödja Mustaschkampanjen med en blå utformning riktad mot män?!

Folsyra går utmärkt att köpa på apoteket, när och om jag vill, jag behöver inte ha en egen mjölksort för det! Är ju för jösse namn helt absurt ju. Eller är det så att Sveriges kvinnor efterfrågar denna mjölk precis som rosa energidrycksburkar? Allvarligt?! Sägs ju att det är vi konsumenter som skapar behovet, men allvarligt? Vem är det som hittar på den här idiotin? Är inte samhället tillräckligt könsuppdelat? Eller vad är det som försiggår  Känns som det är dags för en bojkott! Eller går ni och köper folsyremjölk så ni är beredda? Kanske bara jag som är gammalmodig och har missat att Sveriges kvinnor inte klarar sig utan denna nya produkt? Eller? Ingen annan som blir upprörd?

Hatar

Hatar djupt och innerligt förbannade människor som inte flyttar på sig, som står och hänger vid spårvagnshållplatsen i Brunnsparken. Hatar det och dem! Hur förbenat svårt är det att flytta på sig så en mamma med en skrikande bebis kommer fram med vagnen och hinner ombord? Hur förbenat svårt är det att flytta på sig när vagnen rullar mot en och mamman säger ursäkta, ursäkta....Hur svårt kan det vara? Jag hatar det.

Missade den förbenade vagnen som jag väntat på och fick vänta ännu längre. Eftersom fyran hade nån form av problem och uteblev tvingades vi ta tvåan. Och vad vet vi om tvåan, jo det går nästan alltid gamla vagnar på den linjen vilket innebär dörrar som inte öppnar sig själva och minst 3 höga trappsteg för att komma in.

Ursäkta mig förb-de västtrafik, men när 17 ska ni anpassa vagnarna så man kan rulla ombord??? VA?! Hatar således även förb-de västtrafik. Under tiden som detta sker skriker liten mer och mer, inte ett dugg hjälper. Han har skrikit från att han käkade vid ett fram till nu när vi är hemma igen. Inte ett dugg funkar.

Tror ni förresten att någon erbjuder sig att hjälpa den arma mamman med vagnen? Nä för i dagens ohjälpsamma förb-de samhälle så sätter man på sin Ipod, tidningen eller va 17 som helst som gör att man inte behöver hjälpa till. Fick be om hjälp och efter sura blickar och mummel fick jag hjälp av en karl på hemvägen.

Hatar alla fåniga människor som ska kolla i vagnen eller på Babybjörnen, gulla, mumla och säga å men vad härligt då njuter du väl av att vara mammaledig, vad fint, vad gulligt...Nä jag njuter f-n inte, jag har en liten som inte sover utan skriker, jag är astrött och ledsen och jag får f-n inte ens hjälp att ta mig hem. Har dessutom fått tillbaka nån förbenad bäckensmärta så det gör tokont att gå, annars hade jag gått hem och sluppit det här vansinnet.

Ja tänker ni, vad gjorde människan på stan då? Varför stannar hon inte hemma? Jo för jag försöker få ordning på livet och då måste man sköta vissa tider och samtal, dessutom hade jag en förbenad illusion om en go höstdag i solen och fixa de ärenden jag borde fixat. Fick löst några ärenden iallafall och just nu ska jag äta lite medan liten leker medd björnarna i babysittern.