Att bli berörd

Det är en annorlunda känsla att gå till jobbet. Att gå upp sex och traska iväg i mörkret medan Matte lämnar Widar. Visserligen bara provjobb och jag vet ju att de även har interna sökande, men jag gör vad jag kan och även om det är skitjobbigt och en jätteomställning så är det så himla skönt att vara i jobb att jag stundtals blir tårögd. Särskilt när jag tänker på att jag kanske inte får jobbet, eller att jag får jobbet och inte klarar av det.

Jag går bredvid människor med ett väldigt engagemang och go människosyn, som jobbar med att etablera kontakt och stötta de som står längst ut i vårt samhälle och som far så illa. Många av de människor jag möter ser jag på stan dagligen, som vi alla ser, men kanske väljer att inte se.

Alla dessa ansikten som nu får namn och en historia, som kämpar och står på benen trots alla svårigheter. Det är märkligt hur man kan leva i tält eller koja i en svensk storstad, hur man kan leva så år efter år och överleva. Det är inga enkla orsaker, inget svartvitt utan en enorm bred gråskala som har lett till situationen som är och vissa har varit i sina svårigheter längre än någon människa skulle behöva vara.

Det berör på så många olika sätt och jag känner mig nästan lite som en nyexad socionom där allt bara går rakt in. Som om jag under mammaledigheten och depressionen tappat min egen hud och allt går in och berör, det är ju ett tag sedan jag rörde mig i den här världen där man kan prata om allt från droger, misshandel, övergrepp till drömmen om lägenhet eller körkort eller bara kunna ha mat för dagen.

Missförstå mig rätt här, jag menar inte att man ska vara hårdhudad, mer att man behöver ha ett litet skinn emellan för att inte tappa bort sig själv i allt som andra människor lever i och råkar ut för. När jag jobbar så måste jag kunna härbärgera det som jag får dela för att kunna vara behjälplig och stabil för de som söker vår hjälp och vårt stöd.


Behöver påminna mig om vad som är rimligt och vad man på just den här delen av verksamheten kan göra och har befogenhet att göra och vad människorna vi möter vill och inte vill. Men det känns ändå ok, det är gott att jobba och det är gott att kunna få vara till hjälp i någon form, ibland handlar det om så lite som att sitta ner en stund, hjälpa till med kläder eller erbjuda skjuts någonstans.

försöka länka ihop

Blir berörd av hur medarbetarna bemöter och uppriktigt engagerar sig i de som de möter. Hur de uppmanar individerna att be om hjälp, hur man på olika sätt försöker lyssna in, stötta och ta sig den tid som människorna behöver även om det bara handlar om att skriva ner ett telefonnummer, räcka ut en hand och hjälpa till eller försöka dämpa akut ångest eller ilska.

Kommer i håg i mitt förra jobb när vi var ute och höll i utbildningar på olika boende hur imponerad jag blev av personalen som i många fall drog väldigt tunga lass och ändå lyckades hålla engagemang och fokus på klienterna och nu ser jag det igen. Eller alla engagerade jag mött under mina år i socialtjänsten och LVM-vården. Det gör gott att möta människor som verkligen bryr sig om de som de möter i sina jobb och det finns väldigt många sådana människor! Visst finns det nötter och visst är det knapert med resurser, men det finns en himla massa människor som försöker bidra till att göra världen lite bättre eller i allafall lite drägligare.

tankvärt