Hoppträning och solgul tussilago

Idag flexade jag ut från jobbet efter lunch och drog till stallet. Lade allt fokus på ridning och hästar efter gårdagens bottenlösa elände. Vill inte tänka mer på det även om kroppen gör sitt bästa med att grina illa och påminna mig om att allt gick åt helvete. Orkar inte tänka på det, orkar inte ta i det nu. Så jag packar undan det, längst in och fokuserar på annat. Att dra till stallet hjälper. Det lindrar och tvingar mig att skippa tankarna och ångesten som håller på att riva sönder mig.

Eftersom Matte jobbar och vår bil är hans tjänstebil så blev det spårvagnen till Storås och en stunds promenad i solen till stallet. Kände att jag var rätt trött i benen efter förmiddagens crosstrainerträning med deltagarna på jobbet, kanske inte det smartaste innan ridningen, men men...

Väl i stallet var det bara att börja ta hand om Lyrik och göra i ordning honom och han var ovanligt kärvänlig idag. Fick kela med honom en lång stund innan han kom ihåg vem han var och försökte käka upp mig och hötte med bakbenet som vanligt. Han blir alltid surig när man ska rykta honom och sadla honom. Han verkligen avskyr sadelgjorden även om man bara drar den ett hål och man kan se glipan mellan hans mage och gjorden...Så jag han skälla på honom lite, men fick kela mer än vanligt och det kändes gott. En snusande hästmule är aldrig fel.

Elin som också rider i hoppgruppen kom ungefär samtidigt som jag och hon fixade i ordning Ballada så vi kunde skritta ut på slingan innan framridningen. Var en helt underbar vårdag och på skogsslingan blev vi sugna på uteritt, får helt klart bli det någon söndag framöver! Hästarna vaknade också till och de var framåt på framridningen inne i ridhuset. Sedan blev det privatlektion för Carine, något som inte kommer hända ofta då det kostar cash, men det blir billigare om man är två som delar på det så det var skönt att Elin också ville vara med. Vi fick träna hoppning, svängar och bana och att hitta rätt tempo och avstånd samt en del tips och råd. Båda hästarna taggade till och det var skitkul, men tog slut alldeles för fort. Lyrik låg på och blev lite stark mellan några av hindrena och när han blir det och jag faller framåt så kommer rivningarna som ett brev på posten. Det är verkligen helt absurt vad känsligt det är. Jag skulle ju behöva ett snöre som höll mig upprätt eller nåt. Sedan är det svårt att få igenom halvhalterna när han blir stark och lång, men när vi får ihop det så hoppar han verkligen!

Men vi fick till en skitsvår sväng flera gånger, i bra tempo och med bra anridning på hindrena och vet ni vad?! Vi fick in flera galoppombyten, utan korsgalopp och annat otyg samt att det nästan varje gång blev rätt galopp i höger varv!! Det är helt otroligt!! Kanske jag och Lyrik kommer få till bytena mer och mer framöver! Han var riktigt pigg idag och det var skitkul att rida honom, älskar den lilla surmörten för han är en pärla!

Har ju nojjat på att han kanske inte ens skulle gå in frivilligt i det nya ridhuset på tävlingen, men det löste Carine med att hon är med oss och om det behövs leder hon in oss i ridhuset och då la sig oron om att han ska bli istadig och bara häva sig bakåt och bete sig vilket han gör ibland när han inte vill. Hon är bra Carine, har en lösning för allt och är tydlig med att tävlingen bara är för att vi ska komma ut, ha roligt och få öva! Varken Lyrik eller Ballada har varit ute på tävling innan så det kommer vara lika nytt för hästarna som för oss och det lär bli sjukt mycket nerver...! Men jag längtar som f-n!

Efteråt skrittade vi av på slingan och bara njöt i solen innan det var dags att lämna över hästarna till småtjejerna som skulle rida vanlig lektion. Kan längta så vansinnigt mycket efter egen häst, träna och tävla, hästar är verkligen det bästa som finns och de stunder då man får till ridningen så är det grymt. För ett par timmar slapp jag tänka på allt annat och kunde knata till spårvagnen med lite happiness! Det blev inte sämre av att jag såg årets första tussilago dessutom! Tussilagos är verkligen ett vårtecken, det och solen värmer och ljusar upp en annars så dyster själ!

tilltufsad, men gul och stark stod den där i asfalten