Anmäld

Har anmält mig till tävlingarna i Tanum nu. Allt är klart i tävlingsdatabasen. Grönt kort och licenser fixade och nu anmälan, det är stort och helt jäkla seriöst! Ska rida förklassen och laghoppningen på finaste Lyrik och jag håller på att dö av nervositet bara jag tittar på proposititonen och läser mitt och Lyriks namn på anmälda....Jisses, kommer ju vara helt lost den 12 april... Kommer troligtvis inte fatta hur det gick förren dagen efter, ska nog ta ledigt före och efter helgen. Mitt allt så skulle jag vilja åka på fler tävlingar och i nästa stund håller jag på att få en panikattack och utan mina roliga mediciner så ligger en panikattack nära under ytan...

Skulle verkligen önska att Lyrik hade lite lättare för galoppen, byten och att inte gena i svängarna samt att jag vore sjukt mycket bättre på att rida. Laghoppningen döms enligt inverkansridning vilket innebär vad som förr kallades stilhoppning. Sålunda asviktigt med sits, hjälper, inverkan på hästen före, under och mellan hinder, vägar, rytm, tempo, rätt galopp osv.

Lyrik

Lyrik är en mästare på att gå i vänstergalopp och korsgalopp oavsett vilket varv eller vilken båge man rider på....Han är inte som flera av de andra hästarna på ridskolan som byter av sig själva eller med lite hjälp och ikväll har jag läst hur mycket som helst om tydliga galoppbyten, hjälper och hur man gör med hästar som inte byter av sig själva....Shit alltså, det var attans mycket lättare när jag var yngre! Jag får honom oftast i rätt galopp, det är bytena som är kruxet, att landa i rätt galopp efter hindren...

Har ridit både fredag och lördagslektion i helgen. I fredags red jag fina Midas som är piggare än Lyrik och som byter hur lätt som helst. Men mycket mer framåt vilket krävde ett helt annat sätt att rida, men i fredags gick det klart mycket bättre än vad det gjorde när jag red Midas för ett år sedan. Då sprang han mest iväg med mig och vi blev båda stressade och jag som var astrött efter ridning och nattjobb åkte av vid ett av hindren vi hoppade. Märkte nu att japp, lite har det nog hänt med min ridning ändå! Klarade ju av att rida honom och hålla ihop det riktigt hyggligt emellanåt! Men jag har mycket kvar att jobba på!

Tävlingsfixad, eller på G iallafall

På lördagen var det träning i hoppgruppen och vi fick bland annat jobba med bommar på en bana som vi ska hoppa nästa vecka. Nu hade Carine med en hel del svåra svängar, men med hjälp av henne så fick jag en del tips som ledde till att jag och Lyrik lyckades byta till högergalopp vilket är hans svåra galoppsida samt att vi lyckades börja landa i rätt galopp vilket inte funkat innan annat än av tur. Det gjorde precis som hon sa att vi fick bättre balans och rytm genom banan. Hon har en grym förmåga att ha rätt ;)

Kändes lite lättare också att Carine sa att alla vet att han inte byter av sig själv och att vi antagligen får räkna med att få avdrag för det, men vi ska ändå öva och träna på det. Att byta till vänstergalopp gör han mycket lättare, då kan jag tom fatta vänstergalopp från skritt. Men i höger går det rätt dåligt. Sedan är ju inte jag den bästa ryttaren på hjälperna heller även om jag övar och lyssnar. Men vi fick en hel del beröm både i fredags och lördags så det var riktigt kul.

fina killen som även kan försöka käka upp en i boxen...

Men jag är lite orolig för nästa helg då vi har hoppträning på den här banan samat pay&jump hopptävling på söndagen. Då ska vi hoppa 80 och 90 cm och Carine kommer vara med och coacha oss. Hela hoppgruppen ska vara med och vi som testade 90 cm förra gången är rätt sugna på revansch kan jag säga! Blir alldeles pirrig, både nervös och längtar som 17 efter att få köra igång! Vill att det ska bli helg nu!! Skumt vad man kan stressa upp sig, det är ju egentligen ingen höjd när man rider stor häst liksom, men det blir ändå stort när man ska göra det...

Hade jag cash skulle jag verkligen rida och träna varenda dag, är märkligt att jag kunnat glömma hur bra man mår av hästar och ridning. Det är som att väcka upp ett beroende som slumrat i 20 år och man vill bara ha mer. Hatar min förbannade allergi som onekligen är ett bekymmer om man skulle få råd att ha häst på heltid. Å andra sidan så går den ju att kontrollera med kläder och mediciner och att tänka sig för vid hantering. Det är ju inte som efter allergichocken då jag inte kunde vara i stallet eller klappa exets katt utan att få värsta allergireaktionen. Nu har jag ju ändå varit så mycket i stallet och det funkar ju med medicinerna även om det är lite jobbigare nu när hästarna fäller. Kan hur som inte låta bli att läsa hästannonser och längta....

Jobberbjudande

....

Så mitt i all sjukfeeling idag så lyssnar jag av ett meddelande på mobilen. Visar sig att jag är erbjuden ett jobb som jag sökt, hade tydligen bra referenser så nu vill de anställa mig. Ett jobb i en av stadsdelarna med inriktning på behandling och rehabilitering i  öppenvård. Bara ett vik på 6+6 månader med början i augusti. Trivs ju bra där jag är nu, men det är ett vik till slutet på augusti där jag inte vet om han som har tjänsten kommer tillbaka eller inte. Å andra sidan vill jag ju jobba med riktad behandling...å andra sidan är jobbet på övernattningen och fältlördagarna väldigt kul...å andra sidan båda är vik, inga fasta anställningar vilket jag behöver för att vi ska kunna skaffa hus....å andra sidan.... AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA  tankebryt...

lite panik typ

Har milt sagt lite panik ikväll. Bra panik antar jag. Livrädd panik...Blev erbjuden vikariatet jag provjobbat för idag och det känns som något jag både skulle klara och skulle gilla! Visserligen ingen superlön och det är inte ett case managementjobb vilket jag helst skulle vilja ha, men det är rätt målgrupp och den här veckan som gått har känts bra. Både med klienter, kollegor och chef. Så jag kände nog i eftermiddags att ja, det här jobbet kan bli bra för mig!

panic

Vad händer då?
Jo, efter alla jobb jag sökt, intervjuer, tragglande och nej tack besked så blir jag kallad till intervju på ett jobb jag länge varit nyfiken på och sedan får jag dessutom erbjudande på ett jobb som var på G för ett bra tag sedan...Allt idag, just idag när jag mer eller mindre bestämt mig för att tacka ja till det första jobbet....
Velar fram och tillbaka...

• Jobbet som erbjuder intervju lockar, men de har kallat flera sökande så där finns inga garantier, men skulle man få det är det en tills vidare anställning på 75%....
• Jobbet som är ett vikariat känns som en bra början när jag varit ledig länge och det kommer antagligen förlängas och om inte så finns det flera andra enheter att jobba på så även om vikariatet bara är fem månader så lär jag hitta en fortsättning och det är mitt om jag vill ha det.
• Det tredje jobbet är ett tolv månaders vikariat i en av kranskommunerna så då tillkommer pendlingstiden ovanpå heltidsjobbet, men jobbet är också något nytt för mig och kan antagligen erbjuda lite bättre lön. Men det är inte riktigt det jag helst vill jobba med....

Velar fram och tillbaka, fram och tillbaka...Vill helt klart jobba och slippa AF och de stundtals märkliga aktiviteter jag besökt under förra året och att jobba, ha kollegor, lön och en normalitet lockar onekligen. Jag känner mig hemma i arbetet och människorna jag möter och jag har saknat det. Jag saknade klientarbetet redan i mitt förra jobb och även om det inte kommer vara enkelt så tycker jag om det. Men alla tre jobben innebär klientarbete på olika sätt...

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa panik....

ska dessutom ge besked till vikariatjobbet imorgon och det påverkar så klart beskeden till de andra jobben....måste sova lite på det, men hur 17 somnar man med allt tankesnurr? Sedan finns ju en gnagande oro att tänk om jag inte håller? Fast jag har ju inte haft någon sjukskrivning på ett år och jag känner mig både jobbredo och jobbhungrig, det borde väl funka eller hur?! Det känns ju bra när jag jobbar och det måste ju vara en bra känsla eller hur och en bra vägvisare?! 

Jobba nu och söka en fotoutbildning på kvällstid till hösten?! hm...vi får se! Rasslar i hjärnan, starta eget med diverse saker, göra klart min masterutbildning, jobba och ha det gott med familjen, skaffa hus och kanske en vacker dag åka på min jorden runt resa?! Ja, kanske dags att ha lite drömmar igen istället för alla mardrömmar och kanske är 2014 början på en bättre tid i livet?

sömnsvårigheter

Ja, sömnsvårigheter har jag ju förvisso för jämnan, men ikväll är det inte så nådiga. Beror så klart på att jag ska jobba imorgon. Pendlar mellan panik och hur svårt kan det vara egentligen?! Nätter ska man sova, inte älta tankar och panik, fånigt ju, har ju jobbat större delen av livet och det brukar ju gå helt ok.

Ändå nojjar jag på allt och inget just nu och förstår inte alls hur jag ska kunna somna...Fixar jag det, vill jag det, klarar jag det, heltid eller försöka snacka mig till deltid, vill jag, vill jag inte, tänk om de tycker att jag är helt kass????Tankarna rusar, panikkänslan är enorm, försöker snacka mig till rätt, "ge dig, det är ett korttidsvik, du har både utbildning och erfarenhet, det löser sig, det finns andra jobb" osv.


Trots det är det panik och katastroftankar. Fast jag vill ju jobba och för allt i världen komma ur AF aktiviteterna och allt annat tjafs. Så varför är jag typ skräckslagen? De tyckte ju för jösse namn att jag verkade reko efter intervjun och allt. Det är ju inte hjärtkirugi jag ska syssla med, oddsen att folk skulle dö pga mig eller mitt jobb är ju synnerligen osannolika, andra klarar ju av det så för jösse namn, skärpning galna panikslagna hjärna som i nuläget inte kan klara av att tänka ut skillnaden mellan alkohol och hasch...aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Nu ska jag försöka få tyst på hjärnan så jag inte ser ut som ett totalt ras imorgon...Det är tur att man är grymt bra på att dra på sig ett leende även om det är kaos innanför! Folk ser ju dessutom för det mesta bara det som de vill se, märkligt det där. Kommer vara galet trött imorgon, förkylning, jobb och sedan dressyrlektion på kvällen. Ja, ni hör ju, jag måste sova och tänk vad bra det går att sova när man måste...

over and out

Kanske kanske har jag jobb

Så kom samtalet, en arbetsgivare som vill testa om jag funkar hos dem! Efter alla intervjuer, alla ansökningar och allt. Det är ett korttidsvik som innehåller både uppsökande arbete, motiveringsarbete hos människor med missbruk, samsjuklighet och hemlöshet samt viss tid på ett boende.

 Det är inte det rena behandlingsarbete som jag letat efter, men det är rätt målgrupp, rätt stad=Göteborg och därmed kort pendlingstid och det är ett jobb på riktigt! Med lön även om den blir lägre än mitt förra jobb och allt, allt är bättre än låg akassa och sjukpenning! 

Allt är dessutom bättre än alternativen jag fick på mötet med af i fredags! Dessutom är det lättare att få ett annat jobb om man jobbar och har fräscha referenser! Slippa frågor om varför jag inte jobbat, hur jag mår, varför hit och varför dit. 

Blir skitglad, panikslagen och livrädd! Glad för att någon ser jobbpotential i mig men livrädd och panikslagen för att jag inte ska klara det! Jag kanske inte klarar heltid, kanske inte klarar av att jobba, kanske sabbar allt och kraschar! Kanske inte klarar mer än alternativen jag fick af...

 Vill så gärna fixa det, göra ett bra jobb och pussla ihop mitt liv! Jobb är en galet viktig del i det. Har ju jobbat med målgruppen i flera år och jag kan ju inte vara sämre än någon annan eller hur? Bara lite jobbovan... Kommer längta ihjäl mig efter liten också!