Måndagen började med lite sovmorgon då jag skulle på föreläsning här i stan. Istället för att vara på jobbet halv åtta kunde jag traska bort till Gårdavägen för en heldagsföreläsning kring normer och normbrytande värderingar.
Det blev en dag med intressanta diskussioner och övningar även om det inte var några direkta nyheter. Men sådana här infodagar behöver ju återkomma hela tiden då det är lätt att glömma hur normerna påverkar vårt beteende.
Var galet trött trots sovmorgon och en natt med lite sömn då jag tog diverse nattmedicin för att verkligen få sova. Men det är som om jag ligger så mycket sömn back att jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna vakna utvilad och pigg. Widar har varit desto piggare, tänk om man hade en treårings energi, det vore grymt!
Föreläsningen slutade lite tidigare än planerat och då Matte skulle hämta Widar tog jag vara på den lilla stunden som ensam i vår lägenhet. Hann dammsuga, stryka och hänga upp nya gardiner samt plocka upp större delen av tvätten till Widar och Matte kom hem. Inte illa ska jag säga, särskilt som huvudvärken börjat pulsera i skallen.
Matte hade en smart ide som innebar middag på Ikea så vi drog dit. Ikea en måndagskväll är dessutom en lugn upplevelse så det blev lite lek, middag och inköp av skåp och hyllor till syhörnan. Widar gillar verkligen Ikea, beror med all säkerhet på att han vet att allt som köps måste skruvas ihop och då brukar han få hjälpa till vilket han älskar.
 |
| Widar å Matte |
Vi hittade också en bra skrivbordsstol till kraftigt reducerat pris så det blev en bra kväll. Nu får killarna skruva upp skåp och hyllplan medan jag är på kurskvällar under veckan. Ska bli skönt att få ordning på syhörnan! Men helst så önskar jag att vi kunde köpa ett hus, men för det krävs att jag har fast jobb igen. Vi har för mycket prylar och hobbies för att hålla till i en lägenhet!
Blev dessutom glad för mina syskons skull då deras pappa sakta men säkert håller på att må lite bättre efter den kraftiga bilolyckan. När det gäller min mor mår även hon bättre och det har löst sig med en lägenhet där hon kommer få hemtjänst, larm och all hjälp hon behöver när det blir dags för henne att lämna vårdboendet. Hon är inte frisk från sin stroke, men rehabiliteringen går sakta framåt.
Det är galet att mina blodtrycksvärden är högre än hennes och då står vi både på medicinering. Ska snart träffa min läkare som är specialist på hypotonisjukdomar och efter senaste uppsträckningen från en sköterska så antar jag att medicineringen kommer ses över. Har egentligen inte så stora problem med det, inte mer än en konstant huvudvärk och en frekvent yrsel och stundtals migränkänning. Men visst vore det fint att slippa huvudvärken och oron för trycket och slippa alla dessa mediciner. Men troligen måste jag medicinera blodtrycket resten av mitt liv och hellre att de upptäcker det nu än att jag får en stroke som min mor i 50-årsåldern! Märkligt hur kroppen kan leva sitt eget liv liksom. Men nu ska jag nog sova, är galet trött...
