2014

Det måste bli bättre eller hur?

Det närmar sig de sista dagarna på 2013, ett år som jag bara önskar lägga till handlingarna som det skitår det varit. Det skulle bli bättre, men har präglats av sjukdomar, cancer, stroke, dödsfall, depression, ångest, misslyckade jobbansökningar, nya mediciner, högt blodtryck, undersökningar, psykologsamtal, döda katter, avlivad unghäst, olyckor, sorg, bloggtrötthet, suicidtankar, livsleda, mer mediciner, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, arbetslöshetsprojekt, utförsäkring, raserade förhoppningar, krossade drömmar och en massa annan skit. 

När jag var på Nefertiti med Linda innan jul så sa jag att nästa år måste bli bättre varpå hon log och påminde mig om att det sa jag förra gången också. Rös när jag tänkte att ja, det gjorde jag och här är jag fortfarande, malandes i samma skit. Som om livet är on-hold, som om jag står i dess väntrum utan att veta vilken dörr som ska öppnas eller vilken dörr jag vågar att öppna. Hopplösheten har periodvis under året varit så total att det är svårt att vara kvar. 

Men jag är kvar och den stora anledningen till det är så klart vildungen min, Widar, min sambo och de mina som finns där och mina vänner. De som står ut att finnas när man inte är den gladaste varelsen på vår jord. Sedan har ju saker blivit bättre, både vad gäller mående, blodtryck, mediciner och när det gäller jobb har jag kommit på flera intervjuer och fått god feedback. 

En annan stor sak är att jag börjat rida igen och att jag inte suger på det, lite hittar kroppen tillbaka även om det tar tid. Märker ju att jag behöver seriös core träning och det märks att min magmusklatur aldrig helt gått tillbaka. Jag går i terapi, sköter medicinering och gör saker jag mår bra av och på så vis har den där våta filten som kallas för depression sakta börjat lyftas av så man kan se livet. Så nästa år måste bli ett positivt år, förhoppningsvis utan cancer och diverse dödsbesked osv. Vet redan nu att det blir fler syskonbarn och det är glädje det!

qrazyfamiljen med uppenbara problem
att kolla in i kameran samtidigt...

Nästa år har jag och Matte varit tillsammans i 15 år och förlovade i fem år, helt otroligt, nästan halva våra liv. Widar kommer fylla fyra år till sommaren och är vår älskade vildunge och även om resan varit knagglig så är jag glad för den för den är vår och den har gett oss Widar. Att få se honom växa och utvecklas är fantastiskt även om jag av och till blir galen på honom, vilket han dessutom blir på oss också...Är väldigt glad att vi har varandra även när livet är tufft!

Så 2014 kanske kan bli året då jag kan lägga mitt dåliga mående helt bakom mig, få jobb, skaffa hus, fortsätta rida, planera resor och dela mina upplevelser med Mattias och Widar! Kanske kan jag tom starta lite egen verksamhet utifrån sy barnkläder, smida smycken och ta fotouppdrag! Det är en dröm som går att förverkliga om jag bara kommer ur AF. Vi får se, men jag när hoppet om ett gladare 2014 och vi börjar med dunder och brak genom att spendera januari i Thailand. Vad ska ni göra nästa år?

blir inga raketer på flyget på nyårsafton, men mentalt så
exploderar 2013 och ger plats för 2014