tisdag 4 februari 2014

Resa till fastlandet och Khao lak

longtailtaxi
Efter en väldigt lugn vecka på Ko kho khao var det dags att styra kosan mot Khao Lak. I slutet av första veckan var killarna ute och rekade då vi inte hade bokat hotell hemifrån för vecka 2. Killarna var väldigt nöjda över vad de hittat, medan vi tjejer var lite mer skeptiska. Vi var ju trots allt nöjda med hur vi bott och haft det under första veckan. Men vi packade ihop och lämnade The Kib och drog ner till hamnen för att deala till oss en båtresa och därefter taxiresa till nästa hotell.
lunchrestaurangen vid hamnen

Matte och Widar och Andreas och Livia

Väntan på lunch, Mattias och Tilde

Vi blev önskade bon voyage

Widar har ett flertal frågat oss under resans gång att "det är tråkigt att vänta,
varför måste man vänta mamma?" Det här är en av hans det-är-tråkigt-att-vänta-pose...

mor och dotter
Innan vi tog båten över så hann vi med lite lunch och barnen gick runt och kikade en del och blev väldigt fascinerade över tunnorna som stod vid baksidan av restaurangen. I dem fanns fisk, krabbor, hummer och lite annat som vi antar var till för någons lunch eller middag. det är ju oftast så att om restaurangen har seafood av olika slag så finns de i tunnor av vatten eller akvarium och man får peka ut vilken krabba eller fisk man vill äta och så tillagas den på plats.
i de här tunnorna hittade ungarna
levande hummer, fisk och krabbor
anar att de väntade på att bli någons lunch/middag
skumt


del av hamnen

fruktbåten kom lastad till max

longtailtaxin fraktar allt, människor,
mat, motorcyklar, möbler osv
Efter lunchen var det dags att packa oss ombord på en av longtailtaxibåtarna och ta oss över vattnet in mot fastlandet. En kort båttur på ca 15 min och därefter ta någon av taxibilarna till hotellet, en tur på ca en halvtimme. Vi hade så mycket väskor och packning att det bara blev vi och två personer till i båten. En båt som lät galet mycket och jag var orolig att Widar skulle få bryt av oljudet, men han klarade det bra. Ibland är han galet ljudkänslig och så har det varit sedan hans operation hösten 2012, men den här gången gick det bra.
Vi hade en massa pazckning, 3 familjer liksom och
Widar bidrog genom att bära sin fullpackade ryggsäck.
Den var seriöst tung

och det är inte så lätt att balansera sig
 ombord en gungande longtail

min coola unge

Vi och våra prylar tog upp större delen av longtailbåten

killen höll på att trilla i ett kort ögonblick
och motorerna låter och luktar som f-n

vi fick hålla för alla ungarnas öron,
men Widar som kan vara extremt ljudkänslig klarade det fint
på väg mot fastlandet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar