Fredag-ösregn, jobb, AF och lite solsken

jag med larm och tagg

Fredag och vilken dag det blev, är helt färdig. Däckat i soffan och som tur är sover liten än så länge. Blev inte mycket sömn i natt precis...Men jag kom upp i morse samtidigt som Widar fick en hostattack och också klev upp för att börja dagen, tio över sex.

Matte som VAB:at idag var lite sliten när jag kom hem, inte lätt att vara hemma med en liten som både är sjuk och pigg...Stackarn har ju en tokhosta som på natten blir till kruppliknande anfall. Vi har medicin sedan innan, men det hjälper ju så där.

bye bye af

Jag kom iallafall iväg till jobbet i morse. Gick ut i ett mörkt och regnigt Göteborg. Göteborg suger verkligen när det regnar från alla håll och blåser samtidigt. Sedan när regnet väl lättat var det ju genomgrått ute och dimmigt så man inte såg slutet av kvarteret.

Men lagom till att jobbet var slut för dagen och jag skulle gå till Af för att avsluta min kontakt där så kom solen helt chockartat fram. Trodde knappt det var sant när jag gick från jobbet med solen i ansiktet och medan fåglarna kvittrade så kunde jag ana värmen och våren! Lite hopp! Jag är så sjukt trött på skitvädret! Men så är jag ju trött på rätt mycket saker och mest är jag väl trött, bara genomtrött.

Gick i allafall på AF mötet och förhoppningsvis så kommer jag aldrig mer behöva sitta där och känna mig som världens minsta människa. Det är något som har varit under hela tiden som jag mått dåligt, att känna sig som världens minsta sämsta människa, i möten med vården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, överklagningsinstanser, aktiviteter osv.

Bemötandena har varit ok eller mindre ok, men jag har genomgående känt mig som en sjuk person som inte klarar eller kan och jag har haft och seriösa skuldkänslor av att vara till last, inte bidra osv. Hela denna känsla av att ta dig samman, skärp dig...Ibland har det uttryckts, dock inte av den senaste handläggaren på AF, hen har väl istället varit försiktig med att peka ut någon väg och han var nog mest orolig över att jag skulle börja arbete och jobba heltid. Känns som hen uppfattat mig klara mindre än vad jag tror och det är också svårt. Kommer väl ett inlägg kring det och annat framöver.

domkyrkan i efterlängtat
solsken

Men idag avslutade vi iallafall och eftersom jag går på timmar den här månaden skulle det ju påanmälas till aktuell a-kassa och det var papper hit och papper dit. I såna lägen önskar jag att de samkörde registren i större utsträckning eftersom alla mina papper finns hos AF, FK och a-kassan. Men nu är det ny situation och trots att det är mindre än ett år sedan alla möjliga papper skickades hit och dit så ska det skickas igen eftersom jag byter ersättningsform...Det borde ju egentligen räcka med att bara fylla i ev förändrade förhållanden och sånt, men icke. Nåja, det är väl mest ett i-landsproblem så man ska väl inte gnälla.

När jag var klar var i allafall trycket över bröstet lite lättare och jag klev ut med en bättre feeling. Som en mer egen person med egen inkomst, eget jobb och en förmåga att bidra lite. Firade tom med att shoppa två schyssta klänningar på Indiska samt en överraskning till Widar! Om en månad får jag lön och vår ekonomi kommer bli betydligt rymligare! Kan säga att vi behöver stärka upp både vår buffert och vårt resekonto! Hoppas innerligt att jobbet blir förlängt om jag trivs eller att jag landar ett fast jobb någonstans så vi kan ta upp våra flyttplaner! Vill ju flytta till hus, det vore så skönt! Men för det krävs fast jobb så man kan låna det som behövs. Galet hur det är egentligen, men så är det.

Kom hem till mina fina killar, en pigg hostig Widar och en trött Matte med huvudvärk. Blev hemgjord pizza vilket Widar älskar och efter det däckade vi i soffan...Det är jobbigt att jobba, men ändå, det känns bra! Men goast är att komma hem och få kramar av mina killar! Det värmer!