sömnsvårigheter

Ja, sömnsvårigheter har jag ju förvisso för jämnan, men ikväll är det inte så nådiga. Beror så klart på att jag ska jobba imorgon. Pendlar mellan panik och hur svårt kan det vara egentligen?! Nätter ska man sova, inte älta tankar och panik, fånigt ju, har ju jobbat större delen av livet och det brukar ju gå helt ok.

Ändå nojjar jag på allt och inget just nu och förstår inte alls hur jag ska kunna somna...Fixar jag det, vill jag det, klarar jag det, heltid eller försöka snacka mig till deltid, vill jag, vill jag inte, tänk om de tycker att jag är helt kass????Tankarna rusar, panikkänslan är enorm, försöker snacka mig till rätt, "ge dig, det är ett korttidsvik, du har både utbildning och erfarenhet, det löser sig, det finns andra jobb" osv.


Trots det är det panik och katastroftankar. Fast jag vill ju jobba och för allt i världen komma ur AF aktiviteterna och allt annat tjafs. Så varför är jag typ skräckslagen? De tyckte ju för jösse namn att jag verkade reko efter intervjun och allt. Det är ju inte hjärtkirugi jag ska syssla med, oddsen att folk skulle dö pga mig eller mitt jobb är ju synnerligen osannolika, andra klarar ju av det så för jösse namn, skärpning galna panikslagna hjärna som i nuläget inte kan klara av att tänka ut skillnaden mellan alkohol och hasch...aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Nu ska jag försöka få tyst på hjärnan så jag inte ser ut som ett totalt ras imorgon...Det är tur att man är grymt bra på att dra på sig ett leende även om det är kaos innanför! Folk ser ju dessutom för det mesta bara det som de vill se, märkligt det där. Kommer vara galet trött imorgon, förkylning, jobb och sedan dressyrlektion på kvällen. Ja, ni hör ju, jag måste sova och tänk vad bra det går att sova när man måste...

over and out