sorg och minnen

Så kom en av årets jobbigaste dagar. Årsdagen för min fars bortgång. Just i detta ögonblick är det tre år nästan exakt på minuten som han lämnade oss. Minns fortfarande hur han lät innan det blev tyst och stilla.

Minns hur det luktade i sjukhusrummet, hur tyst Widar var och hur tyst det var innan alla började gråta. hur ofattbart det var att det var över. Hur insikten bara slår en, som en knytnäve i magen. Ingen möjlighet att ändra på.

Jag tänker ofta på honom, hur det var innan han blev sjuk. Har svårt att tänka på hur han mådde de sista dagarna, hur cancern och allt förstörde människan. Jag hatar cancer, djupt och innerligt. Önskar verkligen att man utrotade den skiten och jag stödjer cancerfonden i deras arbete.

Jag saknar honom, jag saknar hans humor, jag saknar att han inte får lära känna Widar. Widar har varit med och lagt blommor på hans grav och idag har vi tänt ljus och pratat om Ragnar, att han är Widars morfar. Men jag tänker att han finns kvar i nån form, att han ser Widar, att han följer och vakar över honom. Så måste det vara.

Besök i Örebro

Widar och min farmor Märta
Under en bild från graven, en stunds stillhet

Dagen började i morse vid sju med ett hysteriskt packfix ut till bilen och att göra i ordning en treåring som vägrade typ allt och bara ville vara hemma alternativt åka direkt till farmor utan att passera gå. Morgonen ledde till att hela familjen var halvsur när vi väl kom iväg 40 min senare än planerat.Men väl iväg så funkade det även om det var förvånansvärt mycket trafik ute. 

Efter ett antal timmar så nådde vi Örebro och började med att åka ut till min farmor Märta och hälsade på henne och hennes chihuahuahundar. Nu börjar Widar känna igen sig och även vänja sig vid att vovvarna kan vara högljudda. När han var mindre var han både nyfiken och rädd och efter öronoperationen hade han väldigt svårt för ljudet, men nu gick det bra. Han tycker verkligen att det är roligt med hundar och att få klappa dem är toppen. 

Sedan fick han en rolig äggknäckare av Märta som han blev väldigt förtjust i då man knäckte ägg med en hammare. Han var galet glad i den och Märta fick en stor kram och ett tack. Det var skönt att se att hon var kry och på benen trots en jobbig höst. Är tur att hon har sina hundar för de kommer inte låta henne gå och lägga sig och inte kliva upp igen. Efter en stunds fika och prat så åkte vi vidare till graven. 

i wish

Är ofrånkomligt att inte känna ledsamhet över att Ragnar inte är med och ser Widar växa upp, likaså att min farfar Gustav inte heller får vara med oss. Jag hade verkligen velat dela det med dem och sorgen ligger så nära när man är i Örebro och träffar Märta eller sitter en stund vid graven. Ännu ett år har gått, ännu en juldag då Ragnar skulle fyllt år. Istället så tänder jag ljus och tar en stunds stillhet vid graven. Är svårt att tänka att dessa människor ligger i en grav, inbillar mig att de går bredvid oss istället, att de ser oss och finns nära, mer det än att de ligger i jorden. Ber alltid att Ragnar ska gå med och vaka över Widar, det känns liksom bra. 

Sedan packade vi in oss och for vidare i den gråa vinterdagen.

Vi lämnade ett grått örebro och for till
släktmiddag i Köping

lite fars dags pics och ett seriöst tejpberoende

 I går söndag var det ju fars dag och det hade jag och Widar koll på. Redan i torsdags valde Widar ut en present, en fotoram som han sedan har målat och målat om i tre dagar. Till slut var han nöjd och vi kunde skriva ut en bild och sätta i den. Widar valde så klart en närbild så det ser lite kul ut, men han var oerhört nöjd. Han har ett par gånger varit på väg att försäga sig och då har jag påminnt honom att det var en hemlis och så har vi fnissat ihop. Han döpte dessutom snabbt om fars dag till pappas dag. Det heter inte far, det heter pappa hävdade han bestämt och så fick det bli.

Så på söndag morgon var vi uppe och slog in paket medan Matte sov. Widar var galet förtjust i att det skulle klippas och tejpas och här snackar vi en tejpberoende treårings lycka...Killen gör av med en tejprulle på 19 m på en timme om han får hållas. Han tejpar paket, möbler, oss, gör snubbeltrådar och smyger runt med ett oerhört nöjt leende. Killen är galen i tejp och lim, medan jag blir galen på att trampa i tejp, lim och spik överallt. Men fina och vältejpade blev våra tre paket!

När Matte kom upp åkte vi till Linne och traskade runt. Hade egentligen tänkt åka ut till havet, men vinden var iskall så vi gick till pasta haus för lite fars dags middag.

Widar var nöjd när han fick en egen meny och beställde bestämt spagetti och barnkorv...japp, ni läste rätt, barnkorv...fick lite försiktigt upplysa honom att det bara hette korv, det är inga barn i korv...

Då tittade han på mig som om jag sa något oerhört tokigt....

Jag och Matte delade på en förrätt och jag älskar verkligen mozzarella! Tänk innan jag träffade Matte använde jag aldrig mozzarella i maten, hade ingen koll på att det fanns...å andra sidan drack jag inte rödvin heller...

finaste barnafadern blev lite suddig

jag mumsade pasta parma, väldigt gott

Widars höjdpunkt var när glassen kom in

han slukade hela trots att han minuterna innan hävdat att han inte orkade mer mat...

 

eftersom det blåste snålkallt drog vi hem för lite paket, mys och fika

 

Matte fick en t-shirt som Widar valt ut

Widar litade inte på att barnafadern kunde öppna de vältejpade paketen

så han var generös nog att börja riva av tejpen
 och öppna paketen trots att det var pappas paket på pappas dag

Var en lugn och fin fars dag. I tankarna fanns även min far och farfar och morfar, allihopa har de lämnat oss, men i minnena finns de. Är så kul att se hur Widar verkligen deltar i allt vi gör nu och han är verkligen pappas lilla kille. Tack Matte för att du finns och för att du är en så fin pappa till vår lilla vildunge!

3 år sedan

Ragnar och Widar

För tre år sedan var det Widars namncermoni, en underbar höstdag som sorgligt nog också blev en dag då Ragnar berättade om sin cancerdiagnos. Är oerhört glad över att han fick träffa Widar innan han gick bort. Widar har sedan dess blivit stora killen, glömmer lätt hur liten han var en gång. Älskade lilla unge!

Jag med Widar och mina systrar

Widar med sina fina faddrar, min syster Ronija, Mattes bror Henrik
och min syster Ida