En lång och blandad dag efter en sömnlös natt. Började med intressant förmiddag på jobbet som innehöll organisationsutvärdering och vett och etikett på sociala medier. En hel del diskussioner och intressanta tankar och jag som varit borta från jobblivet länge kan inte låta bli att gilla allt sånt här. Att ingå i ett sammanhang, ett vettigt sammanhang känns riktigt bra.
Efter lunch vidtog en klart stressigare del. Åkte till Sahlgrenska och lämnade prover kring blodtrycket och som vanligt var inte värdena de bästa. Anade det med tanke på dålig sömn och gräslig huvudvärk. Men tack och lov är inte värdena farliga heller och jag är seriöst medicinerad för det, ska bara försöka vila lite också....Sedan får vi se om det blir någon medicinjustering när jag träffar läkaren nästa gång.
Från Sahlgrenska åkte jag till psykologen och vi råkade komma in på en del riktig tung skit som jag fick bryta i för jag mådde seriöst illa och hela rummet började snurra. Inte så bra. Råkade är väl egentligen fel ord, vi har rört oss mot det och psykologen är rätt skicklig i att föra mig till något speciellt, men jag var inte riktigt inne på det idag och reaktionen blev för stark.
Det som sker i samtalet i det rummet är väldigt märkligt och det har tagit tid att komma dit jag är nu, men det är också svårt och idag var det som att gå in i en vägg och på ett par sekunder reagerade hela kroppen och så stängde jag av. Vissa saker kan jag bara inte ännu. Eller om det någonsin kommer att gå. Ibland känns det som om jag alltid kommer må så här, att inget kommer bli bättre och att jag får lägga min kraft på att hålla ihop mig så att jag klarar av att jobba och fungera så gott jag kan.
För jag klarar ju att hålla ihop mig och jag tycker verkligen om att jobba igen. Att fokusera på något annat och så gillar jag ju människorna jag jobbar med, både brukarna och kollegorna. Efter mötet hos psykologen samlade jag ihop mig och hann med en fika på nya jobbet och det kändes bra! Jag tror faktiskt det kommer bli ett bra och intressant jobb och kollegorna verkar trevliga. Kändes synd att det bara är ett vik.
Det enda som är synd är att jag inte kan vara kvar på mitt gamla jobb för det gillar jag också. Men det är sällan man får napp på ett behandlingsjobb och jag känner att jag vill ta den chansen! Har man tur sedan så kanske det blir ett casejobb ledigt eftersom stan är lite på gång åt ACT-hållet och mot Housing first vilket jag är övertygad om är vägen att gå för klienter som har komplexa problematik! Tycker det är väldigt intressant och det ska bli spännande att följa. Under tiden kör jag ett år med öppenvårdsbehandling för människor med missbruk och beroendeproblematik och det känns väldigt kul!
Sedan är det lite tufft att det innebär att vi kommer bo i lägenhet ett tag till då jag hade behövt en fast tjänst för att vi ska kunna få lånelöfte till ett hus. Kan verkligen längta efter en trädgård och mer utrymme! Blir avis när man träffar syrrorna eller kompisar som bor i hus och där ungarna kan vara ute hela dagarna utan att man måste gå till en lekpark eller annan plats för att kunna leka loss. Men tids nog kommer det väl, vi får se var och när.
Efter fikan med kommande jobbet så stressade jag iväg för att hinna hämta Widar och jag antar att det var bra att inte blodtrycket mättes just då, men jag hann i allafall och hämtade en glad vildunge! En liten som berättade att brandlarmet gått och att brandkåren kommit, men att det tack och lov inte brunnit. Men Widar som fortfarande är rätt ljudkänslig hade blivit alldeles jätterädd av ljudet. Han hatar verkligen sånt och även om de pratat mycket om larm, varför osv så är han väldigt rädd. Det har blivit lite bättre, men det är ändå jobbigt för honom.
Annars hade dagen varit bra och han var laddad inför vår mamma-Widar kväll och hade bestämt middag och kvällsmys. Matte är på aktiviteter och afterwork med jobbet och lär väl komma hem sent. Så det blev jag och Widar som fick fixa mat och mys fram till han somnade full med planer inför våra lediga dagar som börjar imorgon!
Är lite trött ikväll, men får se hur det går med sömnen. Den kommer inte än iallafall.
Blev lite skillnad efter en eftermiddag hos Christers hair i Kompassen. Tycks alltid återkomma till dem även om de är seriöst svindyra. Nu hade jag förvisso rabatt, men attan vad dyrt det är.
Ska till frissan om några timmar och en del av min tredje lön sedan jag började jobba igen kommer gå till att fixa håret. Har gått med håret uppsatt länge nu för att slippa se allt grått och vitt som är på utväxt i mitt hår.
Ett av besluten jag våndats i är fattat. I går meddelade jag mina arbetskamrater att jag tackat ja till ett jobb som behandlare i en av öppenvårdsenheterna i stan. Det är inte en fast tjänst tyvärr, men det är ett vik på ett år och inom behandlingssfären vilket jag länge velat jobba inom.
En kväll i Undenäs avnjuts bäst med goa vänner och ett och ett annat sällskapsspel. Ikväll blir det bland annat TP och kampen är hård. Dessvärre tycks jag inte vinna då resten av gänget får alldeles för enkla frågor i min mening... För det kan ju på intet sätt bero på att jag har bristande kunskaper eller hur? ;)
Det är konstigt hur den kan smyga sig på en och sedan rulla in över en våg efter våg så till den grad att jag knappt kan andas och smärtan i magen får mig att vilja kräkas. Så fort jag inte fokuserar på något annat, eller någon annan så tar den över mina tankar så jag får härdsmälta och världen går i bitar omkring mig.
