ridkväll

trött lyrik

Drog till stallet idag efter jobbet och hämtningen av liten. Älskade liten som väntat på att jag skulle komma så vi kunde gå hem tillsammans. Han är så stor nu min lilla kille och har mycket att berätta efter att han varit på förskolan. Hann vara hemma och mysa en stund innan jag körde ut till stallet i regnet. Istallet blev det också mys. Kelade lite med Lyrik som först var tvärsur, men sedan halvsov när jag kliade honom. Trodde han skulle få sova vidare, men visade sig att en av de andra tjejerna skulle rida honom medan jag fick rida Midas vilket jag hoppats lite på. Blev ju lite pepp på att rida Midas efter förra fredagen och det ska jag nog fortsätta med.

Idag funkade det helt ok i ridningen med honom fram till att vi började hoppa i galopp då jag måste fått någon form av fysiskt och kroppsligt hjärnsläpp. Jag kom i otakt med Midas, hoppade före honom och slängde mig framåt i hoppen istället för att följa med honom och vara mer upprätt och stilla i överlivet. Snacka om återfall i gamla ovanor då jag jobbat som 17 med att göra som Carine säger och räta upp mig i hoppningen och inte bete mig som om jag försöker hoppa något jättehinder och lyfte hästen samtidigt som jag får den att landa framtungt....

Fick en del bassning för detta och hon har ju såklart helrätt, kände ju själv att det blev fel och orytmiskt så imorgon är det bättring som gäller. Som tur var gick inte alla hoppen knasigt, några stämde bättre och vi fick lite positiv respons av Carine, men  jag var ju inte så nöjd med mig själv. Midas var iallafall duktig och det var så skönt att kunna rida honom utan att jag blir stressad av att han springer utan att han kunde få gå lite lugnare och komma ner i form. Sedan är jag ju helt kär i att han byter galopp av sig själv, jisses alltså! 

fina midas

För ett år sedan red jag honom och gjorde hur många volter som helst hela tiden för att jag tyckte han höll på att springa ifrån mig hela tiden och så är det inte nu. Dessutom ramlade jag inte av så nu är vi över det! Nu är det mer så att jag banne mig måste skärpa till ridningen och det är ju ett pågående arbete som jag bara älskar. Tänker inte en sekund på all jobbig skit när jag rider, det är bara hästen, jag och den uppgift vi har som gäller och den mentala release som det är nästintill obetalbar. Kan längta oerhört mycket efter en egen häst, få rida, träna, tävla och bara vara! 

Sedan är det kul att snacka med de andra i stallet, är bra folk både i fredagsgruppen och i hoppgruppen och det gör att det är så himla roligt. Man ser att det händer positiva saker med de andras ridning, man ser hur hästarna går och hur de nya hästarna utvecklas, man lyssnar på Carines kritik och beröm av hela gänget och man lär sig en massa nytt och till slut tar man hand om hästen och myser lite innan man tar sin trötta kropp och åker hem. Väl hemma letar man parkering och blir grinig över att det som vanligt är fullt och man får stå på betalparkeringen och gå genom regnet hem till lägenheten...

Men ridkänslan finns ändå kvar i kroppen och imorgon är det dags igen! Då blir det hoppträning på Lyrik och vi lär få slita för vi ska hoppa en bana på 90 cm där startsvängen till första hindret är en rejäl pain...Den är kort, snäv och svår och dessutom i Lyriks svåra varv...Sedan finns en annan knivig sväng med korta avstånd så ja, det lär krävas en del imorgon... Ska verkligen försöka rida igenom svängen som Carine sa och driva oss igenom det. Sedan på söndag är det pay&jump så det är verkligen skärpning som gäller om vi ska få lite revansch mot förra gången!

Nu blir det snart sängen och jag hoppas verkligen på att få sova lite. Det här med att ligga vaken natt efter natt är lite jobbigt alltså...