stress reduction kit

tror jag ska sätta upp den här på min kontorsdörr

Packar för Gotland

I morgon flyger jag och Widar till syrran på Gotland. Några dagars ledigt för att förlänga sommaren, vara ledig innan nya jobbet och för att få träffa nyaste lillkusinen!

Kommer bli bra dagar med mycket snack, bebiskaos, kusinbus, foto, hästar och vara. Ska visst regna en del så jag tror vi får elda i spisen och dricka te medan hösten drar in och Widar snickrar i Anders verkstad. Ska bli gott att träffa syrran, alldeles för länge sedan. Nu är hon en stolt tvåbarnsmor, inte illa det va?!

Men ikväll packas det och som ni ser har Widar packat sin lilla rygga, väldigt viktigt det där! Den stora dataväskan är Mattes jobbväska så den ska inte med. Nä, blir kameraväskan och en resväska samt Widars rygga. Han har packat viktiga saker som inte är farliga för Molly eller bebisen, väldigt viktigt att de inte ska kunna göra illa sig. Min gulliga omtänksamma kille! Medan vi är iväg jobbar Matte som vanligt och när vi kommer hem så drar han på kick off i Kroatien. Jag vill också ha en privat arbetsgivare som varje höst skickar en utomlands på kick off....

Samtidigt som han är iväg börjar jag på mitt nya jobb på öppenvården, ska bli galet spännande även om jag redan nu saknar gamla jobbet!Blir lite roddigt dock att lämna Widar på förskolan vid sju och hinna iväg till nya jobbet och vara sjukt nervös....Nåväl, först till Gotland och fota kusin och syskonbilder!! Har en massa oro i kroppen så det blir nog inte så mycket sömn i natt. Ibland känner man på sig att det där med att sova inte kommer funka. Borde verkligen jobba natt alltså...

stress reduction kit!

litet stresstips

stress

japp

tisdag...

Var en lite stressig dag idag. Widar sov uselt under natten vilket innebar att jag också var en massa vaken. Matte däremot den lyllosen sov på hotell i Malmö eftersom han hade en massa skånejobb att göra. Fick lämna liten på dagis i morse vilket innebar att jag blev sen till jobbet också, men det gick ändå ok.

Jag är ju så klart inte helt inne i jobbet än, men det kommer nog. Känns ok att jobba även om jag är erbarmligt trött, men det är ju vem som helst i början av ett nytt jobb. Idag fick jag dessutom telefon och datainlogg så sakta men säkert börjar jag synas i verksamheten också. Men det är inte lika lätt att jobba nu som det har varit och mycket beror väl på röran i mig och vilsenheten kring vad jag vill, ska, borde.


Jag är inte den jag var på gott och ont och jag verkar ha tappat lite hud mellan mig och jobbet gentemot hur det var förut. Det är ju ett tag sedan jag jobbade och jobbade heltid och jag funderar ju på vad jag vill jobba med. Dessutom så har mitt minne banne mig aldrig repat sig efter graviditetshormonerna för skriver jag inte upp saker så glömmer jag dem helt...

Förr kunde jag ha en himla massa saker i huvudet utan att glömma, men sen graviditeten och förlossningsdepressionen så är minnet urkasst. Skumt. Men på det hela så känns jobbet helt ok och på olika sätt är detta ett nytt område för mig och ändå inte och det är både spännande och roligt. Sedan sägs det ju att minnet kan man träna upp så vem vem, om ett par månader kanske minnet är lite snabbare och bättre?

I morgon har jag jobbat en månad, visserligen med några vab:dagar, men ändå, det är ju ett steg i rätt riktning och gissa om jag ska fira när lönen trillar in! Eller ja, så mycket en trött småbarnsmamma nu orkar fira...troligen lite käk och ett armband från Edblads vårkollektion och sedan somna i soffan....

Efter jobbet drog jag snabbt som attan för att hinna hämta liten på dagis i tid. Om spårvagnarna går som de ska så hinner jag väl, men när det strular som idag så är det svårt att hinna i tid.

Hämtade iallafall en glad och stolt liten som ville visa att han kan klä på sig hela jobbiga vinteroverallen och allt annat själv innan vi gick hem och såg hundpatrullen på tv tillsammans. Efter det så lagade Widar och jag lasangette vilket innebar att Matte som omväxling fick lagad middag. Annars brukar Matte fixa middagen, blir helt enkelt godast så.

Ridning, tygmässa och tankar

Efter en natt med taskig sömn, sover verkligen uruselt nu trots att jag fått ut min medicin igen. Tog upp det med psykologen igår, men jag vet faktiskt inte om hon fattade och egentligen vet jag inte vad mer man kan göra. Väntar på en sömnutredning, men det är ett års väntetid. Att jag remitterats för en sömnutredning beror inte på min taskiga sömn utan mer att det kan vara en orsak till mitt galna blodtryck. Det kom upp när jag hade blodtrycksmätaren på dygnet runt och det visade sig att mitt blodtryck inte gick ner ordentligt på natten heller samt att jag inte riktigt kom ner i vad som kan bedömas som vilopuls.

en av mina favvohästar, men honom red jag inte idag

Att ständigt vakna och inte kunna somna om stressar ju kroppen och under alla provtagningar så såg man även att jag hade förhöjd halt av stresshormonet cortisol. Ja, men tjena vilken nyhet...Nåja, på grund av det väntar jag således på en sömnutredning. Det är egentligen inget jättebekymmer förutom att jag är trött, har sovit dåligt sedan jag var nio så det är väl en befäst sömnstörning.

Jag och Widar började i allafall dagen tidigt, medan Matte hade sovmorgon fram till halv tio då jag gjorde mig klar att åka till stallet för veckans lektion. Blir på bra humör bara jag kommer till stallet. Går runt och andas häst och blir fånigt glad av det. Kollade hästpärmen och såg att jag skulle rida Nalle, ett arabiskt fullblod som jag inte ridit tidigare och som inte är helt lätt att rida då han går och slår med huvudet och kickar bakut så fort han inte vill vara med. Fick dessutom veta att ridskolechefen skulle hålla lektionen och då blev man lite nervös.

Men det blev en riktigt bra dressyrlektion! Älskar när ridläraren kan korrigera ens ridning så att det ger resultat direkt på hästen man rider. Hade en slitsam, men skitkul timme och den sista tredjedelen av lektionen så red jag Nalle på tygeln i alla tre gångarterna och jag galet nöjd när vi ställde upp på medellinjen och hoppade av. För första gången på många år red jag skänkelvikning på rätt sätt och fick en känsla av att det jag vet från förr går att få ut i handen och i hästen och det var så jäkla underbart.

Visst kan det skita sig nästa gång, men idag gick det så bra att jag kunde minnas en tid när jag utan problem kunde rida en häst i rätt form utan att det kändes jobbigt. Hoppade av och gick ut från ridhuset med värsta leendet. Sedan åkte jag hem och klev in i duschen och då kan man ju säga att en timmes dressyr medan man sitter ner och jobbar hästen innebär en något skinnflådd häck...attans alltså. Men det var det värt! En annan fördel med att vara i stallet och att rida är att det finns inte utrymme för alla tankar och all oro i själen och huvudet. Du kan inte tänka på bilolyckor och annat hemskt utan du måste vara i nuet och ha fokus på hästen.
Det blev en kort stund hos Matte och Widar eftersom jag bokat symässan med en kompis som kom och plockade upp mig. Vi drog till Symässan på Kviberg och jag kärade ner mig i några underbara tyger varav några fick följa med. Bland annat planettyget som syns på bilden. Vi hade fribiljetter till mässan så då kändes det ok att gå in. Det är inte jättemycket utställare och säljare så hade jag behövt betala för inträdet så hade jag nog stått över.

Men det är kul att gå runt och få lite ny inspiration och dessutom fick jag ett tips på hur jag ska trä min overlockmaskin som på ett ställe är skitsvår att trä. Sedan hann jag testa Janome coverpro som jag gärna vill ha, men det kanske får bli en framtida present, typ 40 år eller nåt. Den är lite dyr....men jag vill....och min psykolog tycker att det är bra när jag vet vad jag vill och att jag ska lyssna på det hehe kanske kan få en coverpro bara därför eller?! Hade i allafall en bra eftermiddag och det enda jobbiga var huvudvärken som började dyka upp och som fortfarande är närvarande. Antar att det är det bortmotade migränanfallet som ligger och väntar på att få ta över...

Hm, detta var förresten mitt andra blogg100 inlägg. Jag var inne och kollade hemsidan och det var ju galet mycket människor som hakat på. Ska bli kul att se om man hittar nån ny kul bloggare att följa!

Return mondays and how I snapped twice

...

Vaknade upp i morse till en måndag med ett Göteborg som visade sig från sin värsta sida. Blåst och äckligt dugg och hällregn som bara ville blöta ner en. Matte drog till jobbet och jag och Widar traskade i motvind och hällregn till dagis. Kändes redan då att dagens skulle bli lika tung som den var grå.

Idiotiskt nog hade jag inte tagit på mig regnkläder utan bara vanliga ytterkläder och ett stort paraply. Som om jag inte egentligen vet att paraply är ett seriöst misstag när götet visar sig från sin sämsta vädersida...

Följaktligen så håller paraplyet på att blåsa sönder när jag går från Drottningtorget till psykologen och medan jag svär över paraplyet håller en idiot på att cykla över mig trots att jag är på fotgängarsidan av trottoaren och samtidigt som jag hoppar undan far en fartidiot i en saab förbi mig och skvätter upp en halv regnpöl över mina tights som blir om möjligt ännu blötare än vad regnet redan gjort dem.

Tämligen blött stapplade jag till psykologen i en motvind som gjorde mig helt uppgiven. Avskyr motvind, blir nästan gråtfärdig av det, verkligen avskyr det. Men till slut var jag framme hos psykologen och gick tre trappor upp för en session som kändes helt meningslös. Vissa dagar är psykologsamtalen fullständigt meningslösa och så var det idag. 

Så på ett ännu tristare humör stressade jag iväg till dagens af-aktivitet; syproduktion. Väl där var vi bara två stycken plus handledaren vilket innebar att jag bla slapp tanten som pratar oavbrutet i 3 tim. Var där i ett par timmar och sydde klart mina barnkläder innan jag rushade iväg till dagis för att hämta liten.'

majorna

Vi skulle hem till Dante och Noah i Majorna = andra sidan stan om man ska tro hur lång tid det tar att ta sig dit med spårvagnarna. Liten var inte på något bra humör när jag kom och dessutom hade han vägrat äta lunch så han var väl hungrig. I tron att han skulle bli glad när jag påminde honom om att vi skulle till Dante och Noah så bad jag liten raska sig. 

Big mistake!

För den lilla 3½ åringen freakar ut och blir inte alls glad.Han ylar högt att han vill inte gå till Dante, han vill gå heeeem. Han vill inte klä på sig, han vill äta mellis på dagis aaaaaaaaa....Jag försöker lugna och påminna om hur kul vi kan ha det hos Dante, men att vi behöver raska oss...

Det tog 20 min innan jag fick ut barnet från dagis med overall och allt...Vid det laget var både jag och liten upprörda. Men vi kom iväg ut i regnet bara för att mötas av att spårvagnen var försenad...Whats new liksom....suck

Spårvagnsförseningarna fortsatte och inte blev det bättre av att idiot nr 1, en sur gubbe inte flyttade på sig när jag rullade av sittvagnen med Widar i vid Brunnsparkens hållplats. Slutade med att jag backade in i idioten som bara stod kvar och försökte tränga sig in i spårvagnen. Fräste rätt surt att man kan f-n vänta med att gå på till folk har klivit ur. Jag är ju liksom inte osynlig när jag kliver ur iklädd stor vinterjacka med en stor svart sittvagn och sur 3½ åring! men ändå flyttar inte folk på sig, varför gör de inte det?!

Travar i allafall över Brunnsparken i regn och blåst och lyckas slänga oss ombord på 9ans spårvagn mot Majorna och tror ni inte idiot nr 2 står på barnvagnsplatsen??? På barnvagnsplatsen står två barnvagnar redan och för att vi ska komma ombord måste denna människa flytta på sig och det är en människa som inte har med barnvagnarna att göra. Jag säger ursäkta en gång, två gånger, påtalar att det är en barnvagnsplats och märker dessutom att andra börjar bli otåliga. Spårvagnsföraren ropar dessutom att inga barnvagnar får stå i gången vilket gör allt än jobbigare.

Så till slut fräser jag för andra gången samma dag och nu är jag inte så trevlig utan mer "flytta på dig för 17, det är en barnvagnsplats, sätt dig på ett säte för helvete..." Varpå den här medelåldersmannen stirrar på mig och fräser kärring och flyttar på sig och jag blöt och rätt grinig bara fräser håll käften! Då säger Widar "är du arg mamma? varför då?" och jag bara suckar, ställer vagnen på plats och sjunker ner på ett säte och messar vänninan att vi äntligen är på väg. Snacka om att känna sig kass. Tog en stund att åka spårvagn så jag och Widar kunde prata om dumma människor och att mamma sa dumma ord.

Väl i Majorna gick vi av och möttes av motvinden from hell och Widar kom återigen på att han minsann inte ville till nån kompis utan han började yla att han ville hem. I det skicket stapplade vi in hos min kompis Johanna och hennes familj, boendes på femte våningen. Jag kan inte nog säga hur skönt det var att komma in, mötas av lugn, busglada barn, te, fika, julgran och julpyssel.


Widar har inte träffat Dante och Noah på ett tag så han var lite avvaktande innan han tinade upp och efter att vi alla lekt på golvet tinade han upp lite. Något som har hänt det sista året är att man idag kan hinna med att fika och snacka lite medan ungarna leker, förr var det ju helt omöjligt. Tycker det är häftigt att höra hur barnen med sin fantasi och idéer bygger upp olika lekar och leker på egen hand.  Blev en väldigt skön eftermiddag!

Hemma hos Noah och Dante
Widar var i himmeln när
kanelbullarna kom fram

Hemresan gick också bra så efter en allmänt eländig måndag kom jag och Widar hem till Matte som varit på utvecklingssamtal på förskolan och nu höll på att  laga currykyckling och ris. Däckade i soffan medan Matte nattade liten. Jag peppade mig inför tisdagens intervju, letar ju jobb seriöst! Så trött på AF och trött på bristen av ekonomi.

finaste

Utvecklingssamtalet på förskolan hade gått bra, vi har en busig go kille som börjat smaka på skolmaten efter 1½ år och som har massor av fantasi och lyckas få med sina kompisar på allt möjligt. Allt var bra och det är skönt att höra! Han är ju vår älskade unge och man vill ju att han ska ha det bra på förskolan som han för övrigt kallar sitt jobb...=)