Bonustid

USÖ

Kom hem för en liten stund sedan. Tåget hem gick som det skulle, tro det eller ej. Det var inte lika smidigt i morse, började redan med kaos på spårvagnarna så jag höll på att missa tåget som sedan självklart blev försenat. Vem är förvånad?!

Väl i Örebro traskade jag genom en snöig, våt och hal stad som är full av studieminnen. Men nu i dagarna så är jag bara i Örebro för att vara på sjukhuset hos R och det knyter sig alltid lite i magen när sjukhuset dyker upp. Var där hela dagen, pratade, åt lite lunch och bara var tillsammans med R och hans särbo. Var bra timmar, men det är inte lätt. Just nu mår R ok utifrån de förutsättningar han har, enligt sköterskorna är han mirakulöst stark som kämpar som han gör.

Han har tom lyckats komma upp i rullstol och korta korta sträckor med rullator. Men det är en tunn människa som står framför mig, jag vill bara hålla i honom. Men när allt ändå verkar lite bättre så är jag dum nog att fråga personalen om det finns hopp om tillfrisknande. Det gör det så klart inte, det vi har nu är vad de kallar bonustid och man vågar för tillfället prata om veckor istället för dagar. Höll på att börja störtlipa på sköterskeexpeditionen när de sa det, trots att jag ju vet hur det ligger till.

Efteråt så gick jag till stationen, drog djupa andetag, få annan luft än sjukhusluft i lungorna och försöka låta bli att lipa. Samtidigt känner jag hur migränen kommer dunkande. Blev en eländig tågresa hem med migränmedicin och folks förbannade mobiltelefoner som ringer konstant på tåget. Väl hemma kunde jag iallafall krama Widar och fick lite go middag. Widar, Matte och Tonny hade haft en go dag vilket känns bra!

Stortorget, Örebro

Slottet

Jag, hm gråhårig

Svartån

Stallbacken där gamla
fiket Hälls ligger
Bredbar var dock borta,
vilken besvikelse

Te och blåbärsbulle
på Hälls

Widar blev glad
när jag kom hem

Matte hade gjort fisk i folie
gott gotti gott gott

Krama bebisen

Widar visade stolt att
han minsann kan
stå själv nu