trött, men lite hopp

Jobbat för fullt idag och ser verkligen fram emot att vara ledig imorgon innan jag jobbar 11 tim på lördag. Är så galet trött, sömnen är helt upphackad. Men det har ändå varit en ok dag, fått en del gjort och dessutom fått beröm för det och det värmer. Jag har inte legat av mig helt även om jag inte är helt inne i jobbet än.


Stundtals kan jag känna hur det glimrar till i mig, hur jag kan känna att det är roligt, att det finns ett engagemang i mig under det där depressionstäcket som ligger över mig och emellan mig och livet. Att sedan komma hem och krama älskade liten är en av de finaste stunderna på dagen och något som känns gott. Självklart är en kram från Matte också guld värd och ska inte förglömmas!

Men det är speciellt när jag liksom kan känna igen mig själv för jag har liksom levt så himla långt ifrån det när jag hållit på att drunkna i ångest, suicidtankar, skuldkänslor och meningslöshet. Det är på intet sätt borta, men att jag ändå kan ana något annat är ju positivt.

På denna korta tid så har det redan gett mer än det som AFs aktiviteter gett och det kanske inte är så mycket egentligen, men för mig är det klart bättre. Jag höll ju på att må ännu sämre av att gå med andra som var mer eller mindre seriöst och allvarligt sjuka och stundtals utagerande. Det bästa från aktiviteterna var syknepen som jag lärde mig och den tjejen som höll i sytimmarna.

Resten var för det mesta både gränslöst och helt uppåt väggarna och mer än en gång har jag tänkt att egentligen skulle man starta en verksamhet för människor i min situation där man har med personlig utveckling, samtalsstöd, framtidsplanering i stället för att bara gå till tex keramik där saker och ting ballar ur för att ledaren inte kan hantera mixen av mer eller mindre allvarligt sjuka och utåtagerande deltagare. Men nu är det ett kapitel lagt till handlingarna.

Men man blir galet trött så det hade ju varit schysst om jag kunde sova ordentligt...blir till att boka en läkartid tror jag. Funkar dåligt att jobba heltid och inte sova så mycket...Man blir ju inte mindre trött ju...

framåt...