lite låg

Har egentligen inget att klaga på och ändå lägger sig ångesten och mörkret över mig så jag nästan drunknar. Gör så vidrigt ont. Ändå har dagen egentligen varit ok. Varit ok på jobbet, det är allvarligt men stabilt med min styvfar, månadens räkningar är betalda och jag får se fram emot första lönen i slutet av mars innan några stora utsvävningar kan göras, Widar har haft en ok dag och vi är hyggligt krya. 

Matte är inte hemma tyvärr, han fick dra till Lund och Malmö för jobb, men i övrigt är det lugnt. Har inte orkat fixa matlåda till imorgon eller plocka upp tvätten. Däremot har jag läst lite och sytt lite, men oron i kroppen gör det svårt att fokusera. En anledning är så klart att årsdagen för Ragnars bortgång närmar sig och det är en påminnelse om vad som kunde varit. 

En annan anledning är funderingarna på vad jag vill och inte vill. Psykologens frågor sätter griller i huvudet på mig, särskilt som jag i mångt och mycket har svårt att finna någon mening med allt det där som kallas för livet. Jag är så oerhört trött. Jag begriper inte riktigt hur andra människor gör, hur de lever om de nu verkligen lever? Det skulle vara en lättnad att vakna på morgonen och känna att yes, en ny dag, jag vill leva idag! Är inte riktigt den feelingen jag har precis...

Men fokuserar på Widar, Matte, nya jobbet och göra de saker jag gillar och sköter de åtaganden jag har för att kanske landa i en vardag som blir lite lättare att hantera. Som att sova så jag inte snöar in i en massa ältande vilket jag är en mästare på, ältandet alltså...