att fatta beslut

Fick ett rek häromdagen, kunde inte alls begripa varför jag fick ett rekommenderat brev från västra Götalands regionen, Sahlgrenska. Hämtade ut det igår när jag var på väg till jobbet och tänkte att det var väl någon av utredningarna kring blodtrycket eller mitt mående tidigare.

Rev upp kuvertet i bilen och såg de första raderna där jag ombeds fatta ett beslut. Ett beslut som rör både mig och Matte och jag bara kände hur jag slängdes tillbaka i tiden och hur illamåendet och minnen strömmade över mig.

Förmådde inte att läsa klart det utan knölade ner det i min väska, drog några djupa andetag och åkte till jobbet. Inte helt kontrollerad då jag höll på att svänga ut framför en mötande bil, turligt nog upptäckte jag vad som höll ske och hann stanna. Kände mig rätt ofokuserad så jag lät min kollega köra tjänstebilen medan vi jobbade under gårdagen.

När jag kom hem i natt så kunde jag inte förmå mig att läsa brevet utan istället fick jag och Matte prata lite idag. Beslut måste fattas och jag vet varken ut eller in. Oavsett vad vi beslutar så kommer det påverka oss, vissa beslut är mer livsavgörande än andra. Ett papper med tre val, bara att kryssa och skriva under och posta alternativt ringa och meddela vårt beslut. Så enkelt och ändå så allt annat än enkelt.

Det är ingen farlig sjukdom, lika bra jag skriver det annars tror någon säkert det. Det är bara ett val, ett beslut som måste fattas och oavsett så finns risken onekligen att jag kommer ångra mig. Men det här kommer vara definitivt och jag är fan inte redo.

Har skjutit det på framtiden, men nu börjar den tiden att rinna ur. Kommer påverka fysiskt, psykiskt och på alla andra sätt man kan tänka. Vissa beslut är så mycket svårare att fatta än andra.