fredag 16 maj 2014
Lycka är en farmor
Make a wish
 |
| fluffig |
 |
| Make a wish |
 |
| Inte så lätt att blåsa iväg alla frön |
Min älskade unge håller på att bli stor
 |
| innan han och Matte var hos frissan |
 |
| gillar att han är långhårig, men nu ville han bli korthårig som pappa |
 |
| coolingen |
 |
| busig |
 |
| finingen |
 |
| buskillen |
 |
| ketchupomanen med ketchup på hakan |
 |
| dagens bild |
torsdag 15 maj 2014
Catch a falling star
 |
| Catch a falling star 1500 kr Efva Attling |
 |
| Catch a falling star ring 1500 kr Efva Attling |
Glassigt
 |
| glassigt |
På det hela en bra dag med bra klientsamtal och schysst snack med kollegorna och dessutom kom Matte hem i tid och hann hämta Widar. Det gav mig en stund att dammsuga av lägenheten innan de kom hem. Tar rätt mycket längre tid om Widar ska vara med och städa och ibland vill man bara svischa över allt så det blir klart och dammråttorna dör en snabb död.
Ute är det soligt och varmt och det sägs att det ska hålla i sig över helgen! Hoppas det. Har två hopplektioner på lördag och en hoppträning på söndag som jag ser fram emot helt galet mycket. Sedan ska Widar springa mini Göteborgsvarvet så det lär bli en intensiv helg!
 |
| =) |
jieses...fotoutbildning
Gjorde det alldeles nyss. Anmälde mig till en fotoutbildning på Art collage i stan. Än så länge vet man inte om vi blir tillräckligt många för att den ska starta i höst, men du vet, bara att våga anmäla sig! Man har gott om tid att backa ur, men det här skulle verkligen passa mig.
Den går på kvällstid, med lärarhandleda workshops och man får många grunder. Är oerhört sugen på att starta upp något eget, men jag är för feg för att bara göra det utan att ha mer utbildning. Vet folk som bara skaffar en kamera och startar igång, men jag har inte världens starkaste självförtroende och då är det svårt att prissätta sina uppdrag och alster. Älskar att fota och försöka se något mer än bara bilden, men jag är ännu inte så metodisk att jag på ett par bilder kan gestalta just det där som efterfrågas. Det är rätt mycket tur känns det som.
Sedan tycks det som att bildbehandling också är en stor del i det hela och där har jag mycket att lära. Men tänk vad kul att på sikt kunna ta uppdrag och fota!!! Den här utbildningen avslutas med ett gestaltande uppdrag och en utställning, tänk att se sina alster utställda! Tänk dessutom vad mycket inspiration man skulle få av de andra som går av samma anledning, men som i sin kameralins ser något annat än det jag ser. Finns så många sätt att förmedla något och att nå andra genom sitt bildspråk.
Så nu hoppas jag att vi blir många nog och att jag inte fegar ur! Är inne i en liten period av att försöka ta beslut kring mycket som jag skjutit upp. Månne en begynnande 40 års kris kanske...;)
Den går på kvällstid, med lärarhandleda workshops och man får många grunder. Är oerhört sugen på att starta upp något eget, men jag är för feg för att bara göra det utan att ha mer utbildning. Vet folk som bara skaffar en kamera och startar igång, men jag har inte världens starkaste självförtroende och då är det svårt att prissätta sina uppdrag och alster. Älskar att fota och försöka se något mer än bara bilden, men jag är ännu inte så metodisk att jag på ett par bilder kan gestalta just det där som efterfrågas. Det är rätt mycket tur känns det som.
 |
| så länge katten inte rör min Canon så...;) |
Så nu hoppas jag att vi blir många nog och att jag inte fegar ur! Är inne i en liten period av att försöka ta beslut kring mycket som jag skjutit upp. Månne en begynnande 40 års kris kanske...;)
god morgon
 |
| kram på er! |
Men nu har vi ätit frukost och ska snart till dagis och jobb. Ute skiner solen och det är vi inte bortskämda med efter allt regn den senaste veckan. Blir skönt att gå ut, känna sig hyggligt frisk och kunna andas frisk luft i solskenet!
Först ska jag få med en liten trött kille till dagis. Liten ville ha sovmorgon vilket inte funkar med när vi ska vara på jobb och dagis...Fast hade vi kunnat välja tror jag vi båda somnat om...
Ha en fin dag därute!
onsdag 14 maj 2014
Nej tack SD
 |
| avskyvärd post |
 |
| åter avsändaren |
Malik Bendjellouls död och suicidtankar
 |
| Malik Bendjelloul R.I.P |
Hade gärna fortsatt följa hans filmande och projekt. Searching for Suger Man var en film som jag såg för ett bra tag sedan och som berörde så har du inte sett den så kan jag rekommendera den! Det är en historia och ett bildspråk som berör. Jag kan inte föreställa mig den smärta som han måste upplevt innan han valde suicid som sin slutliga utväg och tankarna går till hans familj som är lämnade med all sorg och alla frågor och ett stort varför.
Samtidigt så finns en respekt för en människas val och det är inget lätt val. Det är en tragedi när en människa dör av sin depression, av sin smärta och ändå så dör fler människor i Sverige av självmord än av trafikolyckor. I Sverige under 2012 tog 1523 människor livet av sig i Sverige enl NASP (nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa).
Det verkar oförståeligt när man står bredvid, men när depressionens mörker förvirrar ens tankar och man håller på att drunkna i all smärta i det som kallas livet då kan döden erbjuda till en utväg, ett lugn, att slippa kriget som pågår inom en. När man upplever att man är en belastning för sina nära och kära, en belastning i världen och saknar existensberättigande och hopp om förändring då är döden inte något som skrämmer. Det är snarare ett sätt att göra rätt och att minimera skadan på de omkring en. Man missar i det att man lämnar anhöriga med en livslång sorg och ett stort varför.
Hade en vän när jag var yngre som tog livet av sig och jag har alltid undrat om vi inte kunde gjort något mer? Vad mer kunde vi gjort?? Samtidigt så vet jag utifrån mig själv att när man tagit det slutliga beslutet så är det egentligen inget någon annan kan göra. Det som behöver göras behöver göras innan. Att se, våga fråga, våga lyssna och sedan ta hjälp av psykiatrin och få den hjälp man behöver. Ibland är det en väldigt snårig väg. Inte alltid så lätt, men det finns hjälp att få, det går att finna lite livsljus igen. Men vägen dit kan vara lång och full av hopplöshet. Jag är inte helt där än, brottas mycket med livsleda och brist på hopp. Men det som står emellan, som hållit mig kvar här är Widar. Att han inte ska behöva växa upp med att hans mamma tog livet av sig. Det är inte vad jag vill ge min son i arv! Sedan är min sambo och mina syskon oerhört viktiga!
Har en del jobb att göra och det tar tid. Var nio år första gången som jag förstod att man kunde ta livet av sig och jag såg det som en utväg från ett liv i skolan som var fullt av psykisk och fysisk daglig mobbing. Mobbing som min mor försökte stoppa vilket inte fungerade. Mobbing som lärarna beskrev som kärleksgnabb och så är det när barn leker. Jag lärde mig snabbt att dölja vad som pågick, vara tyst, le och försöka försvinna in i väggarna för om man "skvallrade" fick man så mycket stryk medan man väntade på skolbussen. Det blir så om man kan få knytnävsslag i magen medan läraren som går rastvakt bara går förbi. Idag hade man anmält dem, men då slutade med att vi flyttade.
Det var under det året som mina sömnsvårigheter började och det och självmordstankarna lever kvar. Men idag jobbar jag med dem och har kommit en bra bit på väg. De skrämmer mig inte även om andra blir oroliga av dem. Döden gör mig rädd när det rör människor jag tycker om och älskar, men den skrämmer mig inte när jag tänker på mig själv. Den har liksom funnits som en utväg sedan jag var nio. Så man kan lugnt säga att jag och psykologen har lite att jobba på.
Man ska ju inte behöva må så dåligt att självmord känns som det enda alternativet. Livet ska inte vara så smärtsamt! Men jag kan förstå att man tar sitt liv för det kan göra så oerhört ont att leva och om man förlorar hoppet så finns det inte mycket kvar. Jag kan inte veta hur Malik Bendjelloul kände det, men jag vet hur depression kan förvränga dina tankar så till den grad att du upplever att världen är en bättre plats utan dig. Man kan inte döma någon annans lidande utan det måste mötas med varsamhet och respekt.
Jag förespråkar inte självmord, det tror jag inte någon gör, men jag kan förstå smärtan som driver en över gränsen och när det är så måste man få hjälp för depression är en dödlig sjukdom, det är inget man bara rycker upp sig ifrån! Om jag hade fått en krona för varje människa som bett mig rycka upp mig, se saker positivt osv så hade jag haft en hygglig handpenning till en jorden runt resa. Finns ingen människa som väljer att leva i det helvete som depression är och det vore lite lättare om folk fattade det. Det är så oerhört komplext och varje människas upplevelse är hennes!Det här är mina ord och mina tankar, alla tycker på sitt vis och jag har inte för avsikt att skriva någon på näsan. Snarare hoppas jag att de som behöver det kan få hjälp och stöd och att vi inte är så rädda för att prata om suicid och suicidtankar. Prata och lyssna är något av det viktigaste som finns i det här läget. Ta hand om er därute!
Men om du mår dåligt eller har någon anhörig som tagit sitt liv så kan du vända dig till:
SPES har sin nätsida och även telefonjour 19-22 varje kväll 08-345873
Nationella hjälplinjen 020-220060 , öppet alla dagar 13-22, kostnadsfria samtal och du kan vara anonym, hemsida ww.hjalplinjen.se
Sjukvårdsupplysningen via 1177
Jourhavande medmänniska svarar varje natt mellan 21-06.00 tel 08-7021680
Eller ring den lokala psykakuten alternativ aktuell öppenvård inom psykiatrin på din ort.
Prata med någon om hur du mår och sök hjälp istället för att drunkna i mörkret!
vanlig onsdag och lite häst och allergitankar
Onsdagen är snart slut och Widar sover äntligen. Han hade inga som helst planer på att sova ikväll vilket innebar att det tog nästan en timme innan han verkligen somnade. Då är det skitjobbigt att vara hemma själv. Särskilt som jag inte är frisk även om jag faktiskt inte mår heltidsilla idag och är nästan feberfri.Blir jobb imorgon och det är bra för att vara rastlös, halvsjuk och hemma drar igång ältandet och ångesten rätt rejält. Allting bara rusar, hjärtklappning, sus i öronen, svårt att andas och panik i bröstet. Inte bra, inte bra alls. Sedan samla ihop sig tillräckligt för att fungera som mamma. Nä, blir bra att gå till jobbet imorgon och fokusera på annat!
Dessutom kommer Matte hem imorgon och sedan ska vi väl städa innan Mattes mamma kommer på fredag. Hon ska springa Göteborgsvarvet på lördagen. På söndagen blir det Lilla göteborgsvarvet och Widar är taggad som attan, han har övat en massa på att springa i år så det blir kul! Jag ska dessutom rida igen en lektion på lördag så det blir två hopplektioner på raken och på söndag har jag hoppträning. Blir mycket häst i helgen och jag ska passa på att njuta. Snart är det ju sommaruppehåll och då kommer jag verkligen sakna hästarna!
Det är synd att ena syrran inte bor i närheten för då kunde vi köpt en häst ihop och haft den på halvtid var. Hade passat bra eftersom jag fortfarande är allergisk och det är särskilt besvärligt under vår och höstfällningen och andra dagar när jag har det jobbigt med luftrören. Men då syrran lever på Gotland med en gotlänning så lär hon knappast flytta till fastlandet igen...Men det är sjukt trist att jag fortfarande är allergisk, hade hoppats på att det skulle ha försvunnit. Nåja, det är vad det är.
 |
| vackra |
Winnerbäck 11 juni
 |
| snart |
tisdag 13 maj 2014
så trååkigt
Det suger verkligen att vara sjuk. Har ingen ork till något. Skulle vilja sy och pyssla, men för mycket rörelse innebär att jag mår ännu sämre. Gjorde middag till mig och Widar och fick slänga min mat, då jag höll på att kräkas av lukten. Widar var inte heller så hungrig och nej det beror inte på att jag lagade mat, han fick välja och då blev det köttbullar med pasta och en frukttallrik till efterrätt.
Hoppas innerligt att han inte håller på att bli sjuk. Vi har inte kräkts än, men jag har fortfarande feberfrossa, huvudvärk och ett konstant illamående som inte gynnas av yrsel och brist på mat. Går inte att äta.
Hade behövt blåbärsdryck, ska försöka orka köpa det efter att Widar gått till dagis. Och nej, mitt illamående beror inte på att jag skulle vara gravid. Lika bra att säga det annars kommer frågorna och jag orkar inte riktigt med det. Efter allt vi gick igenom för att få Widar så vet jag väldigt väl att detta inte har att göra med en graviditet. Bara galet illamående.
Widar, gullungen, valde en kort saga idag om Mulle meck och biltvätten för att som han sa"du orkar nog ingen lång saga nu mamma, du är inte frisk". Han har kommit i en go period nu där han kramas, säger att han älskar en, delar med sig av saker och vill vara nära. Så himla fin vår lilla unge. Ja, förutom när han bryter ihop vilket sker dagligen. Inte lätt att vara stor och liten samtidigt.
Men det är skumt vad de lär sig mycket nu, ord, betydelser, interaktion, språk mm. Det är som en svamp, man kan liksom visa och ge en massa och så tar det en stund eller några dagar så kommer det ut igen på ett så självklart sätt att man tror att han kunnat det hela sitt liv. Idag har han bäddat ner mig i soffan och hämtat vatten och tagit in posten, oerhört nöjd med sig själv! Kan själv och jag är stor nu, ingen bebis är viktiga ord i hans vardag just nu. Men vi saknar båda Matte nu! Matte som roar sig på kärnkraftverket i Oskarshamn, en plats jag aldrig skulle vilja vara på! Men han är där och fixar något och kommer inte hem förrän på torsdag. Då är vi friska hoppas jag!! Är så tråååkigt att vara sjuk, allt blir tråkigt då!
Hoppas innerligt att han inte håller på att bli sjuk. Vi har inte kräkts än, men jag har fortfarande feberfrossa, huvudvärk och ett konstant illamående som inte gynnas av yrsel och brist på mat. Går inte att äta.Hade behövt blåbärsdryck, ska försöka orka köpa det efter att Widar gått till dagis. Och nej, mitt illamående beror inte på att jag skulle vara gravid. Lika bra att säga det annars kommer frågorna och jag orkar inte riktigt med det. Efter allt vi gick igenom för att få Widar så vet jag väldigt väl att detta inte har att göra med en graviditet. Bara galet illamående.
Widar, gullungen, valde en kort saga idag om Mulle meck och biltvätten för att som han sa"du orkar nog ingen lång saga nu mamma, du är inte frisk". Han har kommit i en go period nu där han kramas, säger att han älskar en, delar med sig av saker och vill vara nära. Så himla fin vår lilla unge. Ja, förutom när han bryter ihop vilket sker dagligen. Inte lätt att vara stor och liten samtidigt.
Men det är skumt vad de lär sig mycket nu, ord, betydelser, interaktion, språk mm. Det är som en svamp, man kan liksom visa och ge en massa och så tar det en stund eller några dagar så kommer det ut igen på ett så självklart sätt att man tror att han kunnat det hela sitt liv. Idag har han bäddat ner mig i soffan och hämtat vatten och tagit in posten, oerhört nöjd med sig själv! Kan själv och jag är stor nu, ingen bebis är viktiga ord i hans vardag just nu. Men vi saknar båda Matte nu! Matte som roar sig på kärnkraftverket i Oskarshamn, en plats jag aldrig skulle vilja vara på! Men han är där och fixar något och kommer inte hem förrän på torsdag. Då är vi friska hoppas jag!! Är så tråååkigt att vara sjuk, allt blir tråkigt då!
 |
| bored |
finaste muggarna!
 |
| har förvisso allt porslin som vi behöver, vissa skåp är tom lite överfulla. Men allvarligt, hur himla fina är inte dessa från Mokkasin, 130 kr styck! Vill ha, kanske som mors dag present ;) |
feber, velanden, beslut och ett visst hat
När det gäller jobbet så tror jag att en del av mig väldigt gärna vill ta chansen att testa, även om jag trivs bra där jag är. Skulle dock vara riktigt surt om jag inte skulle trivas i det nya jobbet, med tanke på att jag trivs så gott med folket och upplägget där jag är idag. Men jag har ju hela tiden sagt att jag vill jobba med behandling, har medvetet inte sökt vanliga socialsekreterarjobb då jag jobbat med det under flera år. Sedan är det lite trist att det bara är ett vik, men man vet ju aldrig vart det leder...
Dessutom skulle man kunna jobba extra inom någon av de organisationer som jobbar med hemlöshet så man fortfarande kan ha lite av det kvar. Är lite förvånad över att jag verkligen gillar fält och uppföljarbiten i mitt nuvarande jobb. Samtidigt så ska jag ju försöka lyssna på vad jag helst av allt vill, som om jag skulle veta det....Ett av mina problem enligt psykologen, du måste lyssna på vad du vill Bea, istället för att bara göra det som förväntas....hm jo, jag vet, men det är f-n inte så enkelt. Helst skulle jag klona mig och ha båda jobben...
Ringer runt och hör mig för om arbetsplatsen och vad man kan be om i lön. Verkar som om arbetsgruppen har gott rykte om sig och inte någon större personalomsättning och det är ju ett gott tecken. Sedan samlar jag mod och ringer viktiga instanser och blir så bra bemött att jag nästan börjar lipa i telefon. Fånigt, men vissa saker är oerhört känsliga och så är det väl egentligen med allt som är seriöst viktigt för en. Att då få ett gott och hoppfullt bemötande lättar oerhört. Särskilt som det stakar ut en riktning framöver.
Förutom allt sånt fick jag ett ryck och ringde och kollade upp fotoutbildningen som jag vill gå. Fick prata med den kursansvarige som sa att kursen troligen kommer börja i höst på kvällstid om de får tillräckligt många anmälda. Det är en fotogrundutbildning som är förberedande inför högskolestudier eller yrkesförberedande för de som vill starta eget. Så nu håller jag tummarna, kommer anmäla mig på torsdag när kurserna inför hösten släpps! Har ju en dröm att kunna ha en fotoverksamhet bredvid ett vanligt arbete samt kunna sy och göra en del smycken. Men allt det ligger på lång sikt.
Likaså fick jag häcken ur och mejlade min handledare om min kommande uppsats så trots febertjafset eller kanske pga feberyran så har jag vågat göra en hel del viktiga saker idag. Nu ligger jag däremot utslagen av febern och hoppas att vila och Alvedon ska få mig fit nog att hämta liten snart. Tror dock att psykologen skulle vara nöjd med att jag gör saker som är viktiga för mig och dessutom vågar dra upp framtidsplaner medan det fladdrar lite i magen!
Men nu, total vila och varmt citronvatten! och ett seriöst hat mot hantverkarna som byter panel på huset och som driver mig till vansinnets gräns med sitt bankande och sågande...utanför vårt fönster....Jag vet att de bara gör sitt jobb, men det krävs seriös impulskontroll för att inte slita upp ett fönster och skrika sluuuuta med en avgrundsröst så de trillar ner och inte hamrar mer...men annars är allt lugnt och bra...typ
 |
| funderar på båda |
Jobberbjudande
 |
| .... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)