Så här äntligen julskiten passerat. Jag har jobbat natt hela julhelgen och spenderat resten av tiden i stallet medan Matte och Widar varit i Sala och haft det fint. Det är skumt hur man egentligen har det bra, men mörkret och kylan i huvudet och kroppen drar ner en i ett mörker som du knappt kan andas i. Fattar såklart att det beror på julen, sömnbristen som näst intill är total och på måendet. Men idag krävs det så mycket för att samla ihop sig och ta sig ut, ut med vänner och en stund i stallet innan vila några timmar och sedan nattjobb. Det är inget som är fel egentligen förutom tankarna som är svarta utan ljus i slutet av tunneln. Saknar mina fina killar, att få stora kramen, samtidigt så klarar man knappt av det. Det är ju absurt otacksamt att ha det bra och inte kunna vara glad i det utan istället gå runt och vilja försvinna.

Stod där igen, vinglade på kanten, på gränsen, i mörkret. Mörker i mig, mörker omkring mig. Alltid på kanten, på gränsen, på räcket. Mörker och ändå alla dessa ljus, trafik som rullar förbi och där nere, vattnets mörka stilla rörelse. Släpp taget. Fri, blir man någonsin fri?

sorgsen

17 mars, en dag som förr var en glad partydag, St Patricks day. För fem år sedan var jag och Widar hos goa vänner och firade finaste Livias 1 års dag. Senare på kvällen gick Widars morfar bort, alldeles för tidigt. Han var inte ens pensionär och han skulle fått finnas så mycket längre. Det finns ingen mening med att människor dör ifrån en. Tiden går, men jag minns fortfarande den kvällen, minns hur allt såg ut, sjukhuslukten och hur oerhört stillsam Widar var den kvällen. Widar som jämt skrek, var alldeles stillsam och tyst. Minns hur livet försvann och kvar fanns en smärta som fortfarande känns som en knytnäve i magen. 

Jag kan bli så ledsen att Widar inte fick lära känna dig. Men jag hoppas innerligt att du vakar över honom, ser allt hans bus. Ibland anar jag din närvaro och jag kan bara inte radera ditt nr i min tfn bok. Kan inte vara vid din viloplats idag, men jag tror att du ser att ljusen brinner för dig, att vi minns och tänker på dig. 

ljuset brinner för dig, vi minns och saknar dig

vår och beslut

Det är vår ute! Sol, värme och en natur som vaknar! Ska bara få ljuset att värme själen. Har efter en massa ältande fattat vissa beslut och det är skitjobbigt, men troligen bra. Är skraj att det ska skita sig, innan allt är spikat vet man liksom aldrig. Nu ska det genomföras och det första påbörjas imorgon. Inte så enkelt. Sen e jag skitskraj inför helgens bohuscup....

alla dessa val

Är så mycket val hit och dit att jag får psykbryt. Allt påverkar ens liv och de omkring en, en del val är lätta, en del helt omöjliga, en del val vill jag göra men för andras skull får de aldrig ske. Jag snackar egentligen inte om småval utan saker som har påverkan på liv och framtid.

Det är svårt på flera sätt. Vissa val går aldrig att göras ogjorda, Det finns saker som skulle sett ut på ett annat sätt om saker gått som planerat 2015. En del saker är så smärtsamma att tänka på. Andra lockar med utvägar, förhoppningar och kanske lite glädje. Andra lovar bara smärta och svärta. Någonstans där i står jag och håller mig i de mina, håller mig i det som håller mig uppe. Jag tror det sviktar och skälver, vet inte vart jag försiktigt ska tassa fram.Borde inte livet vara lite enklare när man är så här gammal? Istället darrar det till i själen och jag tappar nästan greppet...

nya tag

Påbörjar seriös viktminskning igen, den här gången med viktväktarna. Har haft en lång slarvperiod där jag sköter mig stundtals med kost och motion, tack och lov bränner ju ridningen och stallet en del varje vecka. Men alldeles för dålig kost ska idag återigen stagas upp och VV-möte lär det bli i veckan. Har 10-12 kilo till jag vill ta bort och dit är det en bit. Under ungefär sista halvan av 2015 skalade jag av 13 kilo och nu är det en bit kvar. Fick en del mediciner utsatt och efter det började det gå att minska i vikt igen, en del mediciner sabbar verkligen viktbiten. Sedan fick jag ju i samband på blodtrycksutredningen besked om att min ämnesomsättning är fett låg vilket inte är särskilt roande.

Har stått still under matslarvet och det får jag väl tacka ridningen och de träningspass som vi har med killarna på jobbet för. Men nu är det matordning och gym som ska komplettera det hela, men jag kommer inte köra någon maxpress, det får ta sin tid under 2016. En stor motivationsfaktor är att jag ska bli smalare och få bättre kondition och bålstyrka för att orka rida på ett bra sätt. Efter graviditeten med liten så har mina magmuskler gått isär så till den grad att sjukgymnasten när jag gick hos honom fick ner 2-3 fingrar i mellanrummet och då hade det gått mer än ett år efter förlossningen och han konstaterade att enda sättet att få ihop dem igen är operation.

Dyrt, risky och smärtsamt så fokus får bli att träna upp korsetten och åtminstone minska mellanrummet. Han är inte den enda sjukgymnasten jag varit hos efter liten som säger samma sak så det är väl ett faktum. Det är ändå skillnad hur jag ser ut i år jämfört med förra året på bohuscupen, vissa bilder därifrån är ju inget kul alls.

Sen vill man ju få bättre flås och på sikt bättre ork och komma ner i kläder som jag hade innan Widar och lite till. Någonstans måste man börja och jag börjar här så får vi se. Vet att jag kommer vackla hit och dit, men då är det väl upp på banan. Belöningar väntar runt knuten =)

krasslig helg med mello, öl och ridning

En lång helg som mest handlat om att känna sig seriöst förkyld, febrig och eländig fysiskt och psykiskt. Måendet är i botten, varken ork eller lust till någonting och fysiskt så är förkylningen från förra helgen tillbaka med full kraft och i släptåg ett obehagligt halsont och feberfrossa. Widar är också krasslig medan Matte verkar klara sig, skumt nog.

Har dock hunnit rida Lyrik och klarat hinder på 118 cm, rättuppstående, då borde vi väl klara bana på 90 cm nästa helg hoppas jag! Hoppade 110 i tisdags på träningen och 118 i helgen och båda gångerna på småbanor med hinder mellan 65-118 cm.

Trodde dock att jag skulle ramla aav i helgen, mådde inget vidare under träningen, feber, förkylning och otyg. Orkade träningen innan jag åkte hem och somnade i soffan med maxdos alvedon och ipren. Behöver ju liksom all träning jag kan få innan vi ska ut och tävla, känner mig skitosäker liksom.

Måste bara räta upp mig, gör jag det och behåller kontakten med lyran och får till ett bra tempo så hoppar han så fint. Men även om vi haft bra träningar så lyckas det inte lyfta måendet. Måste väl lyfta det med läkaren för man orkar inte ha det så genomtungt hela tiden. Det går så oerhört mycket energi att hålla sig uppe. Hur som är stallet en lunga för mig, behöver det så innerligt mycket och att idag få avboka morgonridningen och annat pga att jag faktiskt är seriöst krasslig och blytung i kroppen svider. Ibland står jag bara och lutar mig mot lyran medan han buffar på mig, det hjälper, precis som kramar från Matte och Widar.

Helgen har även innehållit mello som till min fasa Widar ville se och han hade dessutom koll på antalet låtar och att hans favoritlåt med Viktor och Samir skulle vara med.

En hemsk låt tycker jag, avskyr ju hela mellogrejen, men Widar och hans kompisar har tydligen haft snack om detta på förskolan och kalaset som han varit på så ja det här skulle man se och dessutom skulle man hejja på Samir och Viktors låt bada nakna på sergels torg....

Jisses, stackars Widar blev upprörd på att den låten kom sist och knappt fick några poäng, Widar ville att den skulle vinna. Blev till slut en ok låt som vann, Frans med If I were sorry eller nåt hette den. Lär knappast vinna ESC, men lika bra det!

Under helgen har Matte och Widar invigt microbryggverket som Matte är väldigt nöjd med och det är väl kanske en viss förbättring, men det luktar fortfarande illa när det håller på vilket är fett drygt. Vi behöver hus med uthus så alla kan greja med sina hobbies ifred milt sagt. Men Matte är glad och nu har han fått till en massa öljox igen.

Jag har inte gjort många knop i soffan medan de två grejat för fullt och min kära unge hela tiden uppdaterat mig om temperaturer och diverse steg i ölbryggning. Fråga Widar 5,5 år och han kan berätta för er hur man brygger öl...

Vet inte hur det blev så här, liten gillar mello och kan ölbryggning när jag ville att han skulle bli en hästkille....Men han är glad iallafall! Det är han tyvärr inte i stallet...

Vi har också trotsat förkylningseländet och hunnit med att se Zootropolis vilket var en ok film. Widar var mest pepp på att få se filmen i 3D med 3D glasögon och det var en del utrop som oj, vad nära, kolla mamma osv i början av filmen innan han vande sig. Nu vill mitt kära barn se Angry birds the movie i maj och ja det måste vara 3D för det kommer vara sååå häftigt mamma har han upplyst mig. Tror att det blir barnafadern som får gå då angry birds är inte mina största favoriter i livet. Men cool är han min fina unge som snart fyller modiga sex år!

schysst ridtröja

Horze supreme tristan funktionströja 279 kr
här

Fick hem den här från Horze häromdagen och hann testa den i helgen, långärmad med nät och andasfunktion så var den perfekt att rida i! Rider ofta i t-shirt vilket inte är så bra ifall man skulle ramla av. Men den här funkade fint att rida i så det är ett tips och nej detta har inget med att jag uppmanats eller belönats för att skriva det, det är bar a vad jag tycker!

less

Kul att gå upp efter en sömnlös natt, eller jag sov väl i någon form mellan halv fyra-fem...Ska snart åka och jobba, tolv tim till nio ikväll, hade hellre varit ledig med Widar eller åkt till stallet.... Egentligen är det inte jobbets fel, jobbet med killarna är för det mesta roligt, är en del annat som är mindre kul. Men mest är det väl mitt mående som är pissdåligt och som jag inte inte får upp just nu. Är en riktig dipp som bara är och som är genomtung. Genomför dagarna, gör det jag ska, men varken hjärtat eller känslan är med. Bara trött och ledsen på allt och inget. Men det repar  väl sig....

suck

Mindre kul dag

Ingen bra dag idag. Var ledig i och med att jag jobbar fre-sön och hade tänkt göra en massa. 

Men vaknade asförkyld, pms-ig och med ett mående långt ner i mörkret. Matte fick lämna liten och jag släpade mig till ett av mina ständiga vårdbesök innan jag släpade mig hem och la mig på soffan med ångest upp över öronen. Fick inte gjort nåt vettigt på hela dan, snuvig och less hämtade jag liten på em. Han var iallafall glad min lilla busunge! 

Vill inte gå in i en skräpperiod, den ligger ju och skvalpar under ytan och jag orkar inte hålla på att drunkna i den skiten. Står i en massa beslut och det frestar på. Lägg till en portion sömnlöshet, ångest och osäkerhet så blir det ju en fantastisk krydda i livet, NOT. Vi får väl se. 

Lyrik och ridning

Det här är finaste Lyrik som jag rider så ofta jag kan och alltid i hoppgruppen på lördagar. Den här helgen jobbar jag dock hela helgen så det blir ingen ridning alls. Skittråkigt, men har för avsikt att ta igen det nästa vecka. Borde väl egentligen vara nöjd då jag hann med 7 tim ridning från fre-mån som var. 5 tim på lyran, 1 tim på Cirona och sedan en timme på min nya favorit Äpplet som helt enkelt är underbar att rida. Lyran är i mitt hjärta men Äpplet är suverän i dressyr =) Har fått möjligheten att rida henne i dressyren på Bohuscupen i år, så spännade! Kommer rida finaste Lyrik i Bohuscupen hoppning så det är en spännande vår framför oss!

Blogg 100

Ska äntligen skaka liv i bloggen igen, det var ju ett tag sedan! Men nu är det dags för blogg 100 igen och jag ska ta tag i bloggandet vilket jag tänkt länge, men bara inte orkat. Men nu så! Har ju hunnit hända en del sedan jag bloggade senast. Jobb, familjeliv, ridning, fritid, mående etc. Ni får hänga med, kommer blogga under 100 dagar och efter det lär det väl rulla på igen så välkomna!

veckan som gick, långt inlägg

lite busig

Var ledig med finaste liten under förra veckan. Började förvisso veckan med att jobba fältpass till ett på natten så jag var måttligt pigg första morgonen ledig med Widar. Men vi fixade ändå att dra till lek och buslandet vilket Widar ville.

Men han hade helst gått till det på Backa som är stort som attan så Mölndals lek och busland som funkade fint när han var liten var lite klent. Det på Backaplan är stängt för tillfället och det märktes då det snabbt blev fullt där vi var och då tröttnade både jag och Widar och traskade hem via en lekpark och Ica. Väl hemma blev det legobygg, uno-spel och Snurran-läsning vilket inte var fel heller =)

en regnig sommardags underhållning

Under veckan har vi även hunnit med att göra experiment ur boken vi lånade på biblan, Russinhissen och en av dagarna gjorde vi den kissande flaskan vilket väckte både skratt och frågor. Man har en pet-flaska, gör hål i botten, fyller med vatten och håller upp flaskan och vattnet rinner så klart ur. Men skruva på korken på flaskan och se, helt plötsligt stannar vattnet kvar i flaskan trots hålet...Spännande eller hur? Sedan fick vi läsa och prata om lufttryck mm.

kissande flaskan

En av dagarna lämnade vi regnet, ja det vräkte ner på förmiddagen och åkte till kompisar i Billdal och där kom helt plötsligt solen och värmen fram så det blev krabbfiske och krabbrace. Inte fel alls, men vi var lite felklädda, hade packat regnkläder och hade brallor och allt på oss när vi borde haft t-shirt och shorts...

jakten på krabborna

Var väldigt skönt att hänga vid havet och sen gå hem och käka grillade hamburgare och bara vara! Hade inte varit fel att bo på gångavstånd till havet, bad och krabbfiske framöver. Har dock svårt att tänka mig att bo i radhus vilket kompisarna gör. Får lite cellskräck även om de bor himla fint! Å andra sidan skulle vi aldrig ha råd med en villa i ett område som ligger så fint vid havet, inte lätt det där med var man ska bo.

så fint

Vi har hunnit träna på att cykla utan stödhjul och Widar är ännu inte där att han kan cykla helt själv, men stundtals funkar det så snart kan han nog rulla ifrån oss. Han cyklade med lite stöd ner till Heden och så spelade vi minigolf, något Widar upptäckt att han gillar den här sommaren. Emellanåt så är han grym på det och emellanåt lackar humör och tålamod ur när han inte får bollen och klubban att göra som han vill.Men det är kul för det blir mer och mer så att vi gör saker tillsammans på ett annat sätt, han håller verkligen på att växa upp! Samtidigt är det lite vemodigt att han inte längre är min lilla småtting, eller ja, det kommer han alltid att vara, men han är oerhört noga med att jag inte kallar honom det längre, han är en stor Widar säger han då.

fina killen

Den dagen vi spelade så var det alla möjliga väder, regn, moln, asvarmt och regn igen, man blir alldeles trött av väderväxlingarna.

koncentrerad

Vi hade bestämt att vinnaren skulle bjuda på glass så efter spelet som jag till Widars besvikelse vann så bjöd jag på glass och då blev han onekligen gladare. Litens nya favorit den här sommaren är mjukglass med jordgubbssås, något han alltid har plats för i magen menar han =)

busungen

Trots allt kul under veckan så var nog Widars glädje störst när vi fick mess från bästa kompisens mamma att de var tillbaka i Göteborg och att kompisen ville leka! Widar höll på att krypa ur skinnet av glädje och var alldeles stissig timmarna innan vi gick till Stuxis för att leka. Sedan lekte de oavbrutet i drygt två timmar medan vi mammor satt och slappade i solskenet. Det är också en häftig grej, att se honom leka med egna kompisar i sin egen värld och bara studsa av glädje. 

Då känns det lite jobbigt att tänka på att vi letar hus och då kommer få flytta från hans bästa kompis. Det finns inte en chans att vi skulle ha råd att köpa hus där vi bor nu och dessutom är det sällan hus till salu här. Å andra sidan brukar barn hitta kompisar igen, men jag har med mig egna minnen som minner om mobbing och ensamhet och rädslan för att de skulle drabba Widar finns alltid där. Men i nuläget så är jag glad att han har en kompis som han vill vara med och uppfinna saker med!

bästisar

bästisar in action

Kuddkrig är ju en annan sak man kan pyssla med hemma, mycket skratt blir det innan allt nästan går överstyr. Finns mycket energi i en liten femårings kropp, mer än i en trött mamma. Men vem kan stå emot lite kuddbus?

vildungen

I slutet av veckan så drog ridningen igång för min del. Egentligen började den med dressyrspecialen som jag fått plats i under hösten och som drog igång i måndags. Men då jobbade jag på kvällen så jag fick stå över. Men på fredagkvällen åkte jag till Storås för att börja höstens ridning och fick glädjande nog finaste Lyrik på gubb&tantlektionen. Kändes direkt att jag haft riduppehåll under flera veckor i sommar, men det var ändå härligt att vara tillbaka i stallet.

fina Lyrik

Var både trött och lite lebruten efter ridningen och hade ett trist skavsår på fingret efter tygeln då jag ridit med trasiga ridvantar. Klen hud helt enkelt. Men fick tips att tejpa fingret inför lördagens lektion i hoppspecialen och det hjälpte. Red en kul och kämpig lektion på Lyrik och fick testa ett nytt bett på honom vilket innebar att jag inte behövde ta så mycket i honom. Han är väldigt stark annars och jag har ridit honom på vanligt tränsbett och tredelat tränsbett tidigare så det var stor skillnad med det nya gummipelhambettet. Nu får vi se hur han trivs med det och hur jag rider med det eller om vi ska växla tillbaka.

Kommer rida honom på tränsbett i dressyren fram till december då vi ska få testa kandar i dressyrspecialen, dvs om min ridning räcker till. Men det var väldigt annorlunda att bara ta lite i tyglarna och känna att han svarade direkt, men blev också tydligt att jag precis som innan måste möta upp med drivningen och bli finare i handen. Nåja, vi får se, vansinnigt roligt är det iallafall och helt klart en av de bästa antidepressiva mediciner man kan ta. Som tur är håller Carine ett vakande öga så jag inte gör något som blir tokigt för Lyrik och det känns bra, älskar den hästen även om han är tung som jag vet inte vad! Vi hade dessutom en skön mysstund i boxen i helgen så han gillar nog mig också =)

sårigt

Resten av lördagen gick till godisjakt på hemmakväll och bus i slottskogen med Widar och så klart lite Unospel! Widar gillar verkligen Uno och jag har upptäckt det igen, man glömmer ju sånt man spelade som liten, men med barn kommer det ju tillbaka.

bus i slottskogen

Unospelare =)

På söndagen åkte vi och kollade på ett hus med lite mark och uthus i Härryda. Ett hus som på nätet verkade väldigt lovande, så lovande att det var massor av spekulanter och de hade utökat visningstiden med två timmar. Men trots alla förhoppningar, Matte var väldigt pepp så var huset fel, känslan var fel, litet, plottrigt och alldeles fel. Marken var sank och du var tvungen att köra över en bondes gård för att komma till ditt hus. Uthusen var inte så kul även om Widar tyckte det var mysigt med hönsgården. 

Nä, det blev bara fel och sedan ligger det lite åt fel håll, men det var vi liksom beredda att överleva om huset känts rätt. Men nej, hela känslan var, här kan jag inte bo resten av livet eller ens de år som Widar växer upp. Det måste kännas bra i någon form iallafall. Men vi satte upp oss på listan för liknande objekt och vi kommer leta vidare. Måste ju se oss omkring om vi ska hitta nåt vi gillar.

framsidan av huset

hönsgården

Så vi åkte hem i regnet trots att mobilappen påstod att det skulle vara uppehåll. Widar är lite fascinerad över att appen i mobilen kan ha fel... Det är mycket han har kvar att lära sig ;)

taskig app

saknar

saknar och längtar till det är jag och Lyrik igen =)

...

tung lördag

Gick inget vidare att sova i natt, längtar och saknar mina killar. De kommer hem idag, men då är jag redan på jobbet och jobbar till ett i natt. Sen är det hem och sova för att gå på ett kväll och nattpass till innan helgen avslutas med ett dagpass på måndag så det lär inte bli så mycket tid med Widar och Matte förren på tis.

Egentligen är det ingen fara att jobba en massa timmar fre-mån eftersom det gör att jag är ledig fre-sön nästa vecka, men idag mår jag inget vidare och då är det tungt att åka till jobbet. Väl där kommer ju fältjobbet dra iväg med en så man inte hinner tänka och det är bra, men egentligen är jag för trött och måendet är rätt dåligt. Gör ont i hela mig att se och höra andra uppleva det som jag vill och hade allt gått som det skulle i våras hade jag varit halvvägs genom en graviditet. Men livet blir inte alltid som man vill och så fort tankarna snuddar vid det så gör det så ont att hela kroppen skälver.

Men det finns inte så mycket att göra åt det och för att försöka funka i någon form får man liksom försöka hålla ihop det. Ingenting är rättvist här i världen och så är det liksom. Men har i allafall finaste vildungen och snart är han hemma hos mig igen tillsammans med fina Matte. Det hjälper.

Snart börjar dessutom ridningen igen och den behöver jag verkligen. Är lite min andningspaus och utan den så blir kaoset i huvudet onekligen värre. Men snart är jag tillbaka i stallet och får förhoppningsvis fortsätta med bästa Lyrik! Kommer rida i både hopp och dressyrspecialen i höst och hoppas på att få ha Lyran i båda grupperna så att vi förhoppningsvis kan bli grymma tillsammans!

Är dock väldigt nervös inför dressyrgruppen, herregud får ju seriöst ont i häcken av att sitta ner en hel lektion och det är så mycket av mina gamla dressyrkunskaper som rostat ihop. Även om jag läser på och vet i huvudet hur jag ska göra så får jag inte ut det i kroppen utan blir fumlig och otydlig i hjälperna och gör man fel på Lyrik så är han smart nog att inte utföra det man ber honom om så  jag har mycket att jobba på. Men så jag längtar, oj så jag längtar. Behöver dock lösa jobbdelen för hösten för det kostar cash...

Inför hoppgruppen är det bara förväntan och glädje, vi ska få fortsätta ihop jag och Lyran och Carine kommer snäppa upp nivån och utmaningarna ytterligare och det är så vansinnigt roligt. Dessutom älskar jag gänget i gruppen, alla är positiva och stöttar allt de kan och det är skönt för det går verkligen upp och ner i ridningen. Men efter en sommar utan ridning så kommer jag få ont i häcken när allt drar igång...Men först är det fältjobb som gäller och att försöka att mota undan allt dåligt mående.

...

...

just saying

Hästtapeter!

Never tamed

Hur häftiga och roliga är inte de här fototapeterna med olika hästmotiv? Dyra som attan och passaar inte var som helst, men oj vad fina! Finns hos Photowall här!

walking along the beach

winter rumble

ångest

...

Den känslan, när ångesten tar över, hur hela kroppen skakar, hur man knappt förmår att andas, hur allt gör ont, skakar och tappar fäste. Ångesten som bara rullar in över en, dränker varje sund tanke och man inte vet hur man ska komma upp igen. Den känslan som slår undan benen på en, som tvingar ner en i mörkret där själen bara skakar. Det är inte vackert, inte vackert alls