Julmarknad på Tjolöholm slott, bildbomb

vi gick förbi tomtens hus

Lovade ju bilder från julmarknaden på Tjolöholms slott som vi var på i söndags. Det var kallt, grått och blåsigt, men ändå lite mysigt. Är många år sedan vi var där sist och det har onekligen växt. Men området sväljer mycket folk så man gick inte på varandra trots att parkeringen var full.

såg jättestora grankvistbockar

såg tomtar i alla varianter i vart och vartannat hörn

 Det är utställare och hantverkare som samlats till julmarknaden som pågick för 27 året i rad. Alla utställare och hantverkarna har sin försäljning i de olika gamla husen som stallet, manegen och vagnslidret samt i slottet. Är bra att det är uppdelat på olika ställen så det inte blir så smockat med folk överallt.

hittade en massa julgodis

och senap. Den här fick följa med hem till julaftonens skinkmacka!

fick minnesbilder från när jag var liten och vi hade gran i stallet
Widar tyckte den här granen var finast

 Det är en trevlig julmarknad och extra mysig hade den ju såklart varit om det varit lite snö ute. Men med årets konstiga väder lär det dröja innan snön kommer. Efter några timmar var vi i alla fall mätta på julyran och åkte hem till götet igen! Men julmarknaden pågår några tillfällen till innan jul och är ni intresserade är det bara att googla på Tjolöholm!

runda knäckebröd i sidenband i en gran i stallet,
det är barndomsminnen

julgransljus

massa konstiga korvar som jag och Widar dissade,
men Matte handlade

ingen marknad utan hemkokta karameller

widar värmde händerna efter att vi
varit ute en stund

rödlöksrota, undrar vad det är

härliga äpplen

chokladfudge =)

mer tomtar

fina stöpta adventsljus

gillade verkligen ljusstaken med kedjor

Widar ville julpyssla och valde godis
och papper till en julkaramell

smällkaramellstillverkning

klippning pågår

underbara keramikskålar med juläpplen

julfeeling på fikaborden

en busunge fikar

 

vackra julklappar i betong

coolaste julmössen

man kunde åka häst och vagn på slottsområdet,
men det  var för kallt

så fin

utställning i vagnstallet

Tjolöholms slott

inne i slottsentren satt tomten

och i öppna spisen brann en brasa

medan ljusen lyste i varje vrå

varje heltimme var det godisregn som tomten fixade

men det fanns också vuxenfika

vi strosade runt bland utställarna i slottet
och såg underbara käpphästar

och väldigt fina träleksaker. Widar blev kär i brandbilen!

fler fina granar och Widar undrade varför
han inte fick ta med en av julklapparna?

tomte läser önskelista med uppspärrade ögon

mina buskillar

slottet

slottsutsikten

på väg in i vagnsmuseumet för att kolla
på fler utställare

smakade på ljuvligt surdegsbröd

så många fina gamla vagnar

granar och pynt i stallet är så fint

vackra juläpplen

glögg såklart

fina fjordingar som också drog en vagn på
området, men det var fortfarande för kallt för att åka med

nöjd lillkille med sin utvalda hallonsylt som är galet god
och sitt egengjorda julpynt!

inte mycket att säga

Inte mycket att säga. Skitdag, skitväder, skitjobb, skitmående, skitliv, skit, allting. Antar att livet borde vara något annat. Ska försöka sova och se om livet blir roligare i morgon...as if liksom... det enda fina idag var att krama älskade liten och Matte.

if monday was a person

...

söndagsmörkt

Har egentligen varit en ok söndag med julmarknad på Tjolöholm, en liten stunds eftermiddagssömn vilket tyvärr gör det omöjligt att gå och sova, vardagsfix och söndagsmys med liten och Matte. Kommer bilder imorgon från julmarknaden. Orkar inte fixa med det ikväll, orkar inte göra någonting egentligen.

Hade tänkt fixa lite mönster och sy lite, men saknade både lust och ork. Min vad gör ont som 17, får nog köpa voltarensalva eller nåt. Men det är liksom ok, eftersom allt känns så gräsligt för tillfället. Har svårt att motivera mig till en ny jobbvecka, eller en ny vecka över huvud taget. Hur motiverar man sig till någonting när det ändå känns meningslöst liksom?

Har en vecka med jobb, blodtrycksläkartider, blodprover och psykologtid. Får se om man får kontakt med nån läkare kring medicinerna eller bristen av dem för måendet. Trots prioriterat ärende så är det ju inte någon som hört av sig och nu har jag ju hunnit ringa kontaktpunkten rätt många gånger. Blir bara trött och less. Vad är egentligen meningen?

svart

Försöker rita upp en karta över hur det ska bli, försöker hitta en väg, en stig eller vad fan som helst som tar mig framåt och ur det här, men det är som att slå huvudet i en vägg. En svart stor betongvägg. Inte mycket happy day i livet då. Bara meningslös uppgiven trötthet som jag försöker slå borrt genom att krama de två ljus jag har, Widar och Matte. Men när de båda sover så sitter jag vaken i mörkret. Det är oerhört tomt i mörkret

tungt

Somnade efter halv fyra i natt, gick bara inte att somna. Vaknade med mardrömmar och panik halv sex, lyckades somna om och sov till kvart i sju. Spelade lite på mobilen och slumrade till och gick upp tjugo över åtta. Facit drygt tre timmar sömn. En del av hjärnan känns nästan vaken och en del är zombieseg.

Fick ju kramp i vänster vad både i fredags och igår så idag är jag nästan halt. Attan vad det är ömt i vaden. Blir till att försöka massera lite igen.

Ute är det regntungt och inuti är det ännu gråare. Kramas med liten och det skingrar ångesten en gnutta, men idag är det tungt. Så genomtungt. Som om det ligger en tyngd över bröstet så man knappt förmår andas. Allt är bara genomsvart. Vill gömma mig under täcket och aldrig mer krypa ut. Vi har inga måsten bokade idag så det blir lugnt och det känns iallafall bra. Bra att något känns bra när allt annat känns som meningslös skit.

...

Ett dygn i bilder

Det senaste dygnet har varit intensivt för liten och nu sover han gott inne på sitt rum. Fredagen började med lite tidig hemgång från dagis och en ivrig väntan på att bästa vännen Odin skulle komma. De blev lite sena, men när de väl kom blev liten helt till sig av glädje och sedan var killarna igång och lekte!

galet glad liten

Själv drog jag till stallet och red på drop in lektionen som heter Gubb och tant på fredagar och som man kan anmäla sig till från vecka till vecka. Fick Lyrik, eller ja hade ju önskat honom och sedan vidtog ett seriöst markarbetets pass. Vår ridlärare är milt sagt driven och inte blev det bättre av att jag fick kramp i vänsterbenet. Inte läge att hoppa av när hon ryter i att vi ska ta bommarna i galopp på båge igen...Jisses, men vi lär oss, men det är skakiga ben och svettiga hästar. Men hon är förjäkla duktig på att lära oss och förbättra oss.

trött och svettig lyrik

Åkte hem efteråt och slappade i soffan med Jennie och Matte medan ungarna sov. Tänkte att man borde sova gott efter jobb och ridning, men nattsömnen var rätt värdelös. Sedan var ju småttingarna väldigt på i morse och redan kvart över sju undrade Widar om klockan var tio så de kunde få snickra. Sa bestämt ifrån att det var flera timmar kvar och att det inte fick spikas ännu. Men leka och greja kunde de göra ändå och det sas inte ett ord om morgontv eller barnkanalen. De hade liksom fullt upp =)

morgonbus

Strax innan tio kom vi iväg till Universeum, peppade som 17 på att få kolla in mammutar och annat bus.

istiden

Vi har ju årskort så det är ganska smidigt att gå in, få sina biljetter och sedan hålla igång. Finns ju mycket att göra, undersöka, se, leka och upptäcka på Universeum. Det är onekligen lätt att slå ihjäl mycket tid där.

som vanligt hälsade Widar på
entreroboten

Jag hann bara vara med en timme, men hann se den nya istidsutställningen med mammutar och andra istidsdjur där dinosaurierna annars är. Den var lite kul, men lite liten. Lite läskigt var det med ljuden och allt tyckte Widar. Sedan fortsatte vi med att kolla på vattnets väg, västkusten och hajarna inna jag lämnade resten. Hade ju en hoppträning att ta itu med.

vi kollade in håriga 3 m mammutar som rörde sig

Älskar verkligen att komma till stallet. Trots diset, duggregnet, leran och kyliga vindarna så är det bara välmående att svänga in på stallbacken. Hoppa ur bilen, ta sina ridgrejer, gå in i stallet, hejja på folk och hästar. Kolla hästlistan och fixa i ordning sin häst. Lukten, tuggandet av hö, stallkatten Tassel som stryker sig nära, läderdoften och en varm hästmule. Känna pirret inför dagens lektion och känna hur allt annat tjafs för en stund ger vika. Allt fokus ligger på hästen och ridningen, inget annat finns och det är så vansinnigt skönt. Jag mår bra i stallet helt enkelt! Synd bara att min hud inte är lika lycklig, har kliat mig hela dagen idag ända sedan jag ryktade Lyrik.

fixade i ordning Lyrik till dagens hoppträning

Hade en intensiv hoppträning med hoppning på serpentinbågar med tio meters volt mellan hindren, allt i galopp och helt i balans och i form. Kan ju säga att jag och Lyrik har mycket kvar att jobba med, men attan vad det gått framåt. Hade aldrig fixat detta för ett halvår sedan. Ser verkligen fram emot nästa helg då det är hopplektion på fredag, dressyr på lördagen och pay&jump dvs träningshopptävling på söndagen. Passar på att ta en ridhelg medan Matte och Widar är i Sala. Gör det för att det är kul, men också för att jag inte ska sitta ensam hela helgen med min ångest och sån skit. Så mycket bättre att då vara i stallet och må bra en stund. Eller åtminstone inte må akut dåligt. Att må bra är nog att överdriva lite.

legokaos

Efter hoppträningen åkte jag hem och duschade och en stund senare kom alla hem från Universeum. Blev en del lek, snack och legobygge innan det var dags för Jennie, Max och Odin att åka hem till sig. De var här en kortis på en 24 tim biljett. Vi hade gärna haft dem här hela helgen, men ibland går inte alla kalendrar att synka. Men snart åker vi till dem på en långhelg och det blir bra! Nu vart det dock många stora krokodiltårar då Widar saknade Odin så fort de gått ut genom dörren. Blev alldeles för kort.

underbara busungar

När de kommit iväg tog vi en sväng till Babyproffsen för att ta någon form av seriöst foto. De tar inga kort på förskolan och det är ett par år sedan vi tog något lite mer studioaktigt så Widar höll god min ett par minuter och så fick vi några bilder. Det var snabbt överstökat och vi kunde åka vidare till Biltema och Panduro. Widar kollade in några tomtar på Biltema, men konstaterade att han inte var imponerad. Snarare var tomtarna fula och han ville absolut inte ha någon egen. Kan nog faktiskt bara hålla med.

tomtar och widar var måttligt impad

tjocktomte

Desto roligare och mer intressant var det att kolla på de olika verktygen som finns på Biltema. Betydligt roligare än att gå med mamma på hästhörnan, han suckade som värsta tonåringen när jag envisades. Men det var liksom dealen, en sväng på hästhörnan och en på verktygshörnan medan Matte handlade det han behövde. Widar vill ju ha en egen fogsvans, riktig sådan och han studerade noga de olika sågarna i verktygshörnan. Det gäller att den är fin, känns rätt, har bra sågtänder osv och det är inte lätt att vara fyra år och välja en såg som man vill ha när det finns en himla massa sågar. Blev inget köp idag, men vi förevigade den rätta sågen på bild så vi vet vad vi ska visa tomten när det är dags att lämna in önskelistan till tomten i tomteverkstan på Liseberg.

att välja såg är inte så lätt

Roxette

30 år sen galet

Förgyller fredagen med att boka in en julikväll med Roxette på Slottsskogsvallen. Jag vet att det inte är samma sak som att stå längst fram i Scandinavium på 80/90talet och uppleva värsta trycket. Det är mer nostalgi även om Maries röst inte är densamma och Per Gessle ser mer än lovligt sliten ut. Men hitsen, nostalgin och en sommarkväll på Slottsskogsvallen är fullt tillräcklig för mig!

tankar en jobbdag

Att sitta på jobbet och försöka få livet att gå ihop när livet fladdrar i en eller snarare blåser som en orkan i sinnet är inte någon piece of cake. Jag önskar innerligt att livet och känsloröran kunde plana ut lite för jag går på knäna och förstår verkligen vad vita knogars kraft innebär.

Ringde  kontaktpunkten idag igen och påtalade att jag behöver få hjälp med det här innan det går mig helt ur händerna. Ja, vi ser att ditt ärende finns här, att det är prioriterat, vi skickar en påminnelse säger kvinnan i telefonen. De borde verkligen hört av sig vid det här laget säger hon i nästa andetag och i mig fastnar skriket att ja , ja för jag står inte ut med det här längre.

Svarar dock adekvat att ja, det borde de ju nog och tack för att du skickar en påminnelse. Lägger på och vill bara dra handen genom rutan på jobbet för att få ut all ångest, få ut allt som inte går att hantera. Biter ihop och går ut från kontoret och hjälper till i färg och formverkstan och håller ett gruppmöte tillsammans med min kollega.

Vi pratar passande nog sömn och olika sätt att hantera sömnsvårigheter och jag hinner tänka att herregud, min sömn är nästan ingen alls enligt sömndagboken. Sov några timmar förrförra natten, men i natt och natten innan så har jag legat vaken eller varit i ständiga uppvakanden. Det är vansinnigt jobbigt att vakna och vakna hela tiden. Sova tjugo min, vakna i en mardröm eller med värsta ångesten och paniken.

Är ju såklart astrött och livet blir så vansinnigt tungt och segt samtidigt som hjärnan fladdrar och inte klarar av att hålla tankarna. Gråten fastnar i halsen och tårarna brinner bakom ögonlocken, men gråta funkar inte. Varför inte undrar psykologen? Jag vet inte, det går bara inte. Kvider inombords för det gör så ont. Uppgivenhet och meningslöshet gör ont. Lever i ett enda ont och det är en avgrund mellan det och mitt ”fungerande” yttre jag. Undrar hela tiden om det är värt det här? Om något egentligen är värt någonting alls? Hur i hela friden gör andra människor för att leva? Eller orka uthärda livet? Ser de inte meningslösheten i varandet? Vad är livet om det är så här?

hårfix

Fixade håret i helgen och man kan ju lugnt säga att det behövdes. Utväxten visar ju onekligen min gråa och vita hårfärg. Mitt eget mörka hår lyser med sin frånvaro.

Men det kan Maria på Christers fixa och fixa får hon göra. Tar upp emot fyra timmar att fixa mitt tjocka, gråvita och rätt bångstyriga hår. Men det är lika skönt varje gång som jag får det gjort.

Har provat flera olika frisörer, men det slutar alltid med att jag kommer tillbaka till Christers. Går aldrig därifrån missnöjd, bara pank...

Men det är onekligen en boost att få fixa till sig. Man blir liksom pepp och det kan man behöva i höstmörkret!

på pappret ok

,,,

Ska man titta på dagen på pappret så har den väl varit ok. Jag har jobbat, sovit lite under natten, varit en sväng på Börjes och handlat ridgrejer, kramat Matte och Widar och inte somnat i några samtal. Så visst har det varit ok. Om man inte tittar på måendet eller vad som försiggår i huvudet och det kanske är lika bra att skippa att sätta ord på det. Räcker med att det är åt helvete och att den förbannade läkaren inte tycks fatta att hen ska höra sig. Det skakar i själen, vad kan man ens göra åt det? Förutom sånt man inte får. Får försöka sova snart, det lär väl gå lysande...typ

Charlotte Dujardin & Valegro Grand Prix KUR 92.161% FEI World Equestrian...

snacka om inspiration!!

lite gnäll en meningslös måndag

Det är väl känslan som genomsyrar mig och min dag idag. Meningslös grå skit där jag tvingar mig att sätta den ena foten framför den andra och hålla ihop allt på en absolut mininivå. Förmår inte mer, orkar inte mer och saknar fullständigt lust till mer. Klev upp efter att ha sovit två tim under natten, kunde aldrig somna om trots försök. Ute pissade regnet ner och det var tvärmörkt när jag vinglade ut i novembermorgonen. Har ju balansrubbningar sedan jag var sjuk i tonåren och satt i rullstol.

Balansrubbningarna och nervskadorna i fötterna har aldrig repat sig och när jag blir för trött eller helt enkelt sover för lite även för mina mått så kommer balansrubbningarna fram. Jag vinglar in i saker och håller på att tappa balansen hela tiden. I vanliga fall så sköter ju kroppen det så länge jag har koll på vart jag går, så fort jag inte ser mig för så går jag in i folk och saker och jag kan fortfarande inte stå rakt upp och ner, med fötterna ihop och blunda utan att jag svajjar och ramlar. Rätt komiskt, men inte lika kul när man är trött.

Har känslobortfall i fötterna och händerna och är darrhänt så det förslår. Allt blir så klart mycket tydligare om jag inte sover. Så darrhänt och vinglig, rätt komiskt, men det tar en massa energi att försöka hålla fokus när jag jobbar och för det mesta så går det ju. Nu med utsättningen av mediciner så har bla darrningarna blivit värre och jag skulle inte vara något vidare på prickskytte...

Nog om det. Tog vagnen till jobbet och det krävdes en hel del kraft att orka stå kvar på vagnen bland alla varmaklädda, bullriga, stinkande (varför dränker man sig i parfym? regnblöta människor. Att börja dagen på det sättet, med ett meningslöst mående och ångest gör ju knappast att man tar sig an dagen med ett sprudlande leende på läpparna...

Att kunna få ihop det hela på ytan så man utför sitt jobb och inte verkar helt lost, kan bli förvånad över att det går... Kräver förvisso att jag drar mig undan lite emellanåt och som tur är kan man göra det när man sköter dagens dokumentation och hanterar andra pappersuppgifter, mail och sånt. Sedan kan jag luta mig mot yttre strukturer i mig som fått mig att funka i andra lägen i livet, att verka som att allt är ok, jag är bra på det. Men när måendet är som det är så är det inte helt solitt, det skakar som attan så är det inte lätt.

Eftersom läkaren såklart inte hört av sig, ej heller någon annan så ringde jag kontaktpunkten igen. Pratade på nytt med någon där som var förvånad över att ingen kontaktat mig när det lagt det som ett prioriterat ärende. Blir så less. Vad ska jag göra liksom? Åka ner till mottagningen och skrika? Sånt hjälper ju föga och jag vill ju inte ha någon inläggning eller massa tabletter. Jag vet inte vad jag ska göra egentligen och vad de kan hjälpa mig med? Vad ska de göra åt ångesten när den väller över mig, får mig att krypa ihop och bara skaka? Jag vill klara av det här, men det är inte lätt när allt är spänt som en fiolsträng och spänningen bara ökar i en och drar i mig. Hur långt kan man gå innan den brister? Fick morgondagens psykologtid avbokad också på grund av psykologens sjukdom. Antar att det är höstförkylning där med som hos alla andra.

När arbetsdagen gick mot sitt slut kunde jag konstatera att det gått ok och jag traskade ut i ösregnet och tog spårvagen hem. Kramade liten och sambon och sjönk ner i soffan med världens meningslöshet över mig. Det gör ont att hålla på att drunkna i den. Att livet kan kännas så meningslöst, att det inte finns kraft eller lust att leva i all meningslöshet. Tröttheten saknade gränser så till vida att Matte pratade med mig och mitt i samtalet så tuppade jag av eller somnade till så han fick väcka mig. Skumt och lite komiskt, men också helt jäkla knäppt. Brukar inte somna när jag pratar med sambon, inte ens när man pratar om vardagligt jox. Matte skakade i min axel och jag kvicknade till, men kunde inte ge något vettigt svar. Det här var innan middagen så det var inte läge att gå och lägga sig och lika bra var väl det eftersom jag i så fall inte kunnat sova lite senare. Var vaken resten av kvällen, svårt att somna ifrån ångesten liksom. Men till slut var det bara att gömma sig under täcket. Så genomtrött och less. Petar du på mig så faller jag i bitar, upplöses som vampyrer som träffas av solen och bara smulas sönder. That feeling...

gick ju sådär med sömn

Ja, men det här går ju lysande....Somnade strax innan ett i natt och vaknade 02:53. Världens panik och bara till att stiga upp och tända lampor och få ordning på röran. Typiskt. Är tvärvaken och borde sova. Matte har tagit ansvaret för Widars uppvaknanden så att jag bara skulle kunna ha fokus på att få sova innan jobbet om några tim. Var genomtrött igår och höll på att somna till i soffan när jag rensade kort och sedan kan jag ändå inte sova. Å andra sidan, nästan två tim i ett sjok är ju bra siffror i nuläget. Men jag är ändå knastrött, trött och så less på hur det är...,

ja det var ju tur att jag inte köpte en triss...

Det är ju fånigt att jag överhuvudtaget lät mig tro att en läkare skulle höra av sig innan helgen. Självklart hörde inte en kotte av sig. Var tydligen inga bra odds för det och det var väl bra att jag skipad trisslotten. Har väl inte varit någon höjdardag, men det kunde varit värre. Halsontet har lättat lite så det är väl bra och febern har lagt sig.

Försökte sova på förmiddagen, men det gick ju såklart inte. Pallrade mig iväg till avtalad tid hos blodtrycksläkaren som var allt annat än nöjd med mina värden. Puls och blodtryck låg alldeles för högt och nu har jag täta tider mm inbokat, allt för att slippa inläggning. Men hon är bra och hon kunde också resonera kring varför tryck, puls och allt såg ut som det gjorde i och med sömnkaoset, utsättning av mediciner som påverkar kroppen, höga ångestpåslag etc.

Så nu blir det medicinjustering och täta kontroller, blir det ingen förbättring inom kort väntar sjukskrivning, inläggning och sån skit suck. Jag känner ju själv att läget inte är bra, yrsel, hjärtklappning, andfådd och så migränen som viftar med sitt fula ansikte. En klart påverkande faktor är ju att jag inte sover och att kroppen ligger alldeles för högt på kortisol och stresspåslag, vilket den ju gör när jag inte sover och kroppen inte kommer i vila.

Lär mig hela tiden vikten av att sova och ge kroppen återhämtning och alla baksidor med att kroppen inte får det den behöver. Inväntar ju sömnutredning sedan drygt ett år och det kommer kanske igång innan årsskiftet, fast troligare efter årsskiftet. Galen väntetid så jag hoppas det är värt väntan. Hon log lite i allafall när jag sa att jag kör yoga och mindfulness på friskvården som vi har med deltagarna på tisdagarna på jobbet och att jag ska börja gå på ett söndagspass i yoga där 20 min går till avslappningsövningar. Ska vila så mycket jag kan och ta det lugnt på ridningen. Ridningen är ju en av de få platser/ situationer där jag kan släppa allt annat och det ger mig återhämtning vilket är viktigt och det är läkaren med på så länge jag inte tar i för mycket. Men sedan hoppas jag verkligen att det blir ordning på det här blodtryckstjafset för jag är så trött på det.

Efter den halvdana stunden med fokus på blodtrycket släpade jag mig till frissan för att fixa håret sent på eftermiddagen. Hade bokat om tiden 2ggr redan och orkade inte ändra en gång till. Sjönk ner i stolen och lät håret bli fixat medan jag fick dryck, skvallertidningar och ryggmassage. Allt medan hårtestarna rök och den vita hårfläcken mitt i skallen fick färg.

Gjorde onekligen skillnad och jag får klappa mig på axeln för att jag inte fick psykbryt vilket krävde en seriös kraftansträngning. Av och till så rullar ångesten över mig så jag tappar andan. Men jag fixade det och håret blev helt ok. Åkte hem och var med Matte och Widar.

Väl hemma så var orken helt slut. Jag och Matte har slökollat film och Widar var också trött och somnade utan bekymmer halv nio. Han är precis som vi verkligen trött på fredagarna. Nu sitter jag här och Matte och Widar sover. Oron kryper i kroppen och allt känns allt annat än sömnvänligt. Men snart dags att försöka ändå...Är trött ju, men sova är en annan sak...