lite vårpics från götet

Den här veckan har äntligen och jag menar äntligen, lite vår kommit till götet. Efter helgens skitväder med snöblandat rusk så har de senaste soliga dagarna varit som fluffigt milt ludd för en sargad vintersjäl. Tar inte bort svärtan i själen, men det värmer ändå huden lite och släpper en spänning eller två i kroppen. Den här vintern har varit så evighetslång och slitig, jag är så oerhört trött i själ och hjärta. Lite vårsol gör iallafall det lite drägligare!

fyrlampan vid rosenhill

Solen kom i tisdags, lagom till att vi åker till Rosenhill med deltagarna för friskvård och det är en fin plats att vara på. Även om vi körde järnet på gymmet allihopa så fick vi ändå hänga ute i solen också!

götet tis em

När jag åkte hem på eftermiddagen så hängde solen lågt, men fint över Brunnsparken. Bara det att det är ljust när man åker hem är ju en förbättring!

vårfeeling i parken vid stigbergstorget igår

På onsdagen tog jag årets första utelunch och satt i solen i parken vid Stigbergstorget och frös inte en enda stund trots att jag satt på en bänk i en halv timme med öppen jacka och allt. Det är vårtecken det!

på väg hem från jobbet igår em

På väg hem från jobbet i går eftermiddag var det både varmare och ännu finare ljus! Hoppas verkligen det håller sig till helgen så jag kan gå loss med kameran, kliar i fingrarna nu! Så mycket fint ljus ute nu!

brunnsparken, så fint en em i mars

I morse höll jag dock på att frysa häcken av mig då frosten och halken var ett faktum. Kan konstatera något jag egentligen redan visste, slitna gympadojjor är inte de mest ultimata på frosthal asfalt. Höll på att dratta på ända, men räddade det på nåt vis...tur det iallafall.

i morse var det dessvärre frost och halt som f-n

men medan jag väntade på spårvagnen fick jag
medge att det var en vacker morgon

Det var i allafall en vacker morgon även om det var kallt och humöret var halvdant efter att ha vaknat kvart i två på morgonen med ett huvud som envisades med att vilja vara vaket och att jag nästan drattat på ända. Lyssnade på tung musik på maxvolym för att egentligen slippa se eller höra andra människor, orkar verkligen inte ta in andra förutom hemma eller på jobbet. Det är verkligen så, finns ingen energiplats för annat eller andra.

på em friskvård blev det en rask promenad i ett soligt
slottsskogen med deltagarna

På dagens friskvård med deltagarna stod det promenad och slottsskogen så det blev drygt en timmes promenad i solen och med diverse djur. Bland annat en väldigt fin påfågelhane som stilade ordentligt och sedan sälar som var seriöst hungriga. Nordens äldsta säl är 36 år, en hona som jag glömt namnet på nu men som bor i säldammen i slottsskogen!

vissa var tjusigare än andra i vårsolen

tjusig herre

Vaar verkligen vårfeeling och skönt i solen. I skuggan var det desto kyligare och man kan lugnt säga att jag längtar till man kan dra runt i t-shirt! Men visst anade man att våren är på väg och imorgon är det fredag och på lördag är det hoppträning! Finns lite att mota undan mörkret med! I dag när jag kom hem fanns det dessutom ett brev från Sahlgrenska där det stod att jag blivit beviljad sömnutredning och ska boka in ett första besök inom två veckor! Bara ett och ett halvt års väntan...Ska bli intressant och kanske kan det innebära att man får bukt med blodtrycket!

sen såg vi sälmatningen innan det blev en rask promenad tillbaka
till verksamhetslokalen och en del pappersarbete

overthinking

....

det är vad jag sysslar med och det gör inte saker och ting i livet särskilt mycket roligare....

ont

Så slog livets knytnäve till rakt i magen så andan gick ut och tårarna bränner bakom ögonlocken. Livet är vad det är, att andra med lätthet får eller når det man själv försöker kämpa för/med gör så ont att man kan knappt kan andas och ändå måste man vara glad för deras skull och det kan jag vara. Men inuti så går ytterligare en bit sönder. Varför kan ingenting få vara lika enkelt? Denna förbannade meningslösa otillräcklighet. Ett satans skitliv är vad det är och ingenting man gör hjälper...

För övrigt har dagen varit skit sedan jag vaknade tjugo i fyra i morse...

För övrigt nr 2 så är det här min blogg och jag gnäller så mycket jag vill...särskilt när det gör ont

#Blogg100

Idag börjar blogg 100 och dess utmaning, dvs 100 inlägg på 100 dagar. Om ni vill hänga med i utmaningen kan ni kolla in den här sidan! Är en bra ide när man kommit av sig i bloggandet och inte haft ork eller lust att skriva. Har egentligen en massa att skriva, men orden fastnar eller svärtas av ett mående som suger. Ikväll är jag så trött, inte bara fysiskt utan i psyket, måendet, själen. En trötthet som man inte kan sova bort, ens om man kunde sova vilket inte jag är så bra på.

Jag har haft en bra helg på pappret med stallfix, ridning, ett klarat prov, tyg, gothenburg horse show, vänner, mässa, krammys med Widar och en sambo som gör en massa gott. Egentligen borde jag vara laddad och fylld med energi och livslust, men då har man inte levt med mörkret från hell som hotar att sluka en. En del av mig skulle vilja bli insatt på alla mediciner jag åt för en tid sedan för att åtminstone få lite balans och lite lättnad. Finns ingen lättnad nu och det gör inte tankarna och måendet lättare att hantera precis. Men nu är det vad det är och våren får visa vart det tar vägen. Inläggen på bloggen kommer bli mer frekventa och kanske gläntar jag lite mer på locket om vad som händer och kanske får ni följa med, om ni vill.

Veckomat vecka 9

Ska ju försöka få lite ordning på saker och ting och en del i det är att få lite styrsel på middagarna här hemma. Har ju den suveräna lyxen med en sambo som är gammal kock och för det mesta fixar mat till mig och liten! Nästan alltid blir det toppengott, men det händer ändå att vi snöar in på samma rätter som går runt igen och igen.

Men nu har jag fixat matsedel för fyra veckor framöver och med lite nya rätter på menyn också. Det bästa med en matsedel är ju att man slipper fråga varenda kväll vad ska vi äta idag och inte kunna komma på nåt vettigt! Sedan är det tänkt att med lite styrsel så kan man få koll både på veckohandlingen och kalorierna under veckan!

Veckomatsedel vecka 9

Måndag
Kycklinggryta med curry här

Tisdag
Het röd linssoppa här

Onsdag
Ugnsbakad lax med kryddigt täcke här

Torsdag
Fetaostbiffar här vi brukar ha i krossade tomater i färsen, blir mycket saftigare biffar

Fredag
Souvlaki på fläskfile med klyftpotatis och tzatsiki  här

Lördag
Middag på Pasta Plus

Söndag
Boeuf Bourguignon här

ser redan fram emot fredagens souvlaki =)

VAB

jag och liten, att fota grimarser är kul

VAB, vård av barn, något jag var avis på innan jag fick barn. Alla dessa kollegor som kunde vabba då och då, hur mysigt och skönt lät inte det? Ja, förutom att kollegan som socialsekreterare fick något stressat i blicken eftersom ingen gör ens jobb när man är borta. Den pressen slipper jag mer eller mindre i mitt jobb eftersom verksamheten fortgår även om man inte är på plats.

Vissa saker måste man vara på plats för och vissa saker skapar stress som man skulle medverkat på de här dagarna. Men det är ändå inte som när jag var socialsekreterare i en vuxengrupp där det rasade in arbete hela tiden och man aldrig liksom kom ikapp. Där jag jobbar nu kan man vara sjuk eller vabba utan att allt blir kaos och övertidstimmar.

Jaja, åter till min naiva uppfattning där jag likställde VAB med ledighet har ju totalt reviderats sedan jag fick Widar. VAB har ingenting med ledighet att göra, let me tell you. I måndags satt jag idiotiskt vid morgonfikat på jobbet och hasplade glatt ur mig att halva februari, vabuari gått och vi klarat oss bra och inte behövt vabba. En kollega reagerade direkt och påminde mig om att sånt säger man inte högt och jag fann mig och körde peppar peppar ta i trä. Tänkte att jaja, vad är oddsen att vi ska behöva bli sjuka just nu? Snacka om att jag borde lära mig att tala är silver och tiga är guld.

mycket måla blir det

För vid lunch kollar jag av min mobil och där finns ett par missade samtal från sambon och ett sms där det står att han fått hämta liten på dagis. Ringer upp och ett smärre eländes scenario beskrivs av sambon som då fått hämta liten på dagis. Varför? Jo, liten verkar magsjuk och när sambon hämtar liten på dagis så kräks liten ner både dagisentren och sambon.... Jag menar hur snabbt kan man få igen för att man är styv i korken liksom???Det är ju inte sant ju... De fick iallafall åka hem och sambon fick vabba i måndags och idag och igår vabbar jag medan sambon håller utbildning för en massa kunder.

Nu skulle man ju kunna tro att vi bara ligger i soffan, myser och kollar på film och det var väl läget i måndags. (läget som sambon fick ta del av då liten slutade kräkas). Men sedan piggnar ju liten till, men det är ju karens på 48 timmar på kräkningar och det är ju vettigt, men det innebär också att barnet stundtals är alldeles för piggt och rastlöst....Piggt och rastlöst barn får stundtals nippran samtidigt som tålamodet och orken är minimal eftersom liten ändå inte är friskt....

vi hinner läsa många böcker en VAB-dag

Det betyder att vi har goa mysstunder, hysteriska lekstunder och utbrottsstunder när ork och tålamod tryter, stunder av matt och halvliggande barn och dessa pendlingar händer i ett galet tempo och jag är bara alldeles trött. Widar är dessutom ett barn av sin ålder vilket innebär att allt, och jag menar ALLT ifrågasätts med många många frågor och stundtals statement som SÅ TYCKER INTE JAG, SÅ BESTÄMMER INTE JAG, JAG BESTÄMMER SÅ HÄR osv....Gärna ackompanjerat med blängande under lugg vilket oftast ser så lustigt ut att jag håller på att börja skratta, men skratta ska man akta sig för, för då blir liten så klart asförbannad och vem skulle inte bli det?!

Hur som, jag har sagt det förr, det är inte bara barnen som behöver förskola, föräldrarna behöver det lika mycket. Imorgon är ordningen troligtvis återställd med jobb och förskola och till dess ska vi kramas, leka, få bryt, måla, gå ut, göra uppfinningar, kolla på film, använda mjölkkorkar vilket är Widars nya byggrej, försöka få i liten lite mat kramas lite till och få bryt ännu mer innan vi stupar i säng. Det är fint att kunna vara hemma med liten och att vi lever i ett land där man kan vara det, men det är fint med sjukfri vardag också. Och VAB är inte att likställa med ledig...

visst är han söt va?! älskade tossen!

Tillfällig vinterdag i götet

Gårdagens snöiga eftermiddag spenderade vi vid Delsjön som är ett toppen område året om. Kändes som om vi skulle passa på även om jag var trött efter ridningen och Matte och Widar nyss kommit hem efter skridskoåkningen. Det var tur med tanke på hur vädret blev sedan. Delsjön är vi vid året om och det enda dåliga är väl att om det blåser ute kan man ge sig attan på att det blåser vid Delsjön.

Man tycker man borde få lä med tanke på den stora backen och skogen, men icke. Men igår var det lugnt. Solen höll på att krypa ner bakom träden och över sjön låg en tunn is. Det var fullt med barn och vuxna som åkte pulka, men man fick se upp och bromsa i tid eftersom backen löper ända ner till sjön.

Widar älskar att åka pulka och fort ska det gå och han släpade själv upp pulkan för backen som är lång flera gånger innan vi grillade korv och sedan släpade han upp den flera gånger igen. Om vi tycker att det är jobbigt med att gå i backen med vinterkängor, kläder osv, hur jobbigt är det då inte för hans små ben? Så ja, han gillar det verkligen som gör om det så många gånger innan han blev för trött.

Då hade han och Matte dessutom varit och åkt skridskor på heden hela förmiddagen medan jag var i stallet. Är riktigt kul att han verkligen gillar sånt här för precis som jag så älskar han ju även att ha slödagar hemma! Sedan är det skönt att kunna göra sånt här utan att det gnälls och är tandagnisslan utan att han har lika kul som vi. Är ju inte ofta vi har så pass med snö i götet att vi kan ha kul i en pulkabacke! Perfekt att vara två vuxna dessutom och åka varannan gång och varannan gång fixa med grillen eller fota. Fick en massa fina foton under eftermiddagen.

Är tossigt vad fort det går att åka pulka, även om vi åker två i den och att det är så kul. Förutom den här vändan då vi glömde oss så har Widar så klart hjälm på sig. Har betydligt bättre kort på kameran än de här mobilbilderna, men orkar inte föra över bilderna just nu. Annars var det ju magiskt vackert igår med sol och snö! Synd bara att det började regna och nu är det regn och slask/isrester kvar och nu varnar de för att det ska frysa på. Känns ju måttligt bra...

Igår hade jag på mig min kaninmössa från Köpenhamn för första gången i år, den kommer fram när det är kallt och vi ska vara ute länge. Har ju nästan aldrig mössa, avskyr det, men ibland får man offra sig och då blir det min kaninmössa med matchande vantar. Dock verkar andra ha svårt att förstå hur fin den är och Widar var måttligt impad tills vi kom fram till att kaninöronen fladdrar när man åker fort med pulkan =)

MARILYN MANSON - THIRD DAY OF A SEVEN DAY BINGE (OFFICIAL AUDIO)

Min nya favoritlåt som jag lyssnar på stup i kvarten och som funkar fint att träna till.
Länge sedan jag gillade nåt med Marilyn Manson, men den här låten är lika hemsk som bra. Passar mitt sinne alldeles för väl.

mer tankar

Hittade de här orden på pintarest och de är så sanna. Mörkret är så oerhört oändligt när man håller på att drunkna i det. Jag önskar verkligen att det bara var att skaka av sig det och känna ljuset, värmen och hoppet liksom.

Har haft en bra helg ju om man skippar sömnbristen och måendet. Varit hemma med Matte och Widar,busat, kollat på film och varit i stallet och hunnit rida två bra lektioner på Lyrik. Carine lät oss verkligen slita och att rida öppnor på en stel och tung häst samtidigt som du får seriös kramp i vänster vad, är måttligt kul och vaden gör fortfarande ont.

Men, vi klarade flera saker i hoppspecialen som jag inte klarat för ett år sedan. Måste bara bygga på styrka och kondition och lägga ett seriöst engagemang i att gå ner i vikt, avskyr hur kroppen är nu även om jag vet att en förklaring ligger i vad som skedde under all medicinering samt att de hittade min taskiga ämnesomsättning i samband med alla blodtrycksutredningsprover.

Har lekt och busat med Widar och fått lika mycket bryt. Sett Matte gå helt upp i sitt ölbryggande och låtit honom få stå ut med mitt gnäll på maltstanken. Har ätit go mat och även sovit lite. Sedan har en go vän bokat in oss på flera filmer på Göteborgs filmfestival då jag helt missat att biljetterna släpptes idag. Hört och kännt av stormen Egon och varit glad över att jag kunnat vara hemma och att strömmen fungerat.

Så på det hela, en bra helg om man inte låtsas om ångesten och meningslösheten som får mig att bara vilja försvinna från allt. Det tar så vansinnigt mycket kraft att gå upp, fixa sig igenom dagen och sedan börja om igen när jag inte kan sova för att när jag blundar väller all skit över mig igen och igen. Känns ofta helt oöverstigligt att ens gå upp ur sängen och det kan ju inte vara meningen att det ska vara så när man egentligen har allt man kan önska sig eller hur? Klart jag vet att det blir värre av allt nattligt ältande, men det är ju inte bara att lägga sig och sova tyvärr, önskar verkligen att man hade en on/off knapp eller ännu hellre ctrl+alt+del , det hade varit en klar fördel!

tankar

...

Är en tid av hemskheter vi lever i, nu senast med det fruktansvärda dådet i Paris, men också allt annat som händer i vår värld nu. Den känns kall, aggressiv, främlingsfientlig, rädd och osäker och ibland undrar jag verkligen vad det är för värld vi kommer lämna över till våra barn. Att inte människor bara kan acceptera och respektera varandra och leva i en värld tillsammans med trygghet och frihet? Vill inte alla människor bara få leva och ha det gott omkring sig och i sig? Det är svårt att behålla tron och hoppet på människan i allt det här. Jag förstår överhuvudtaget inte allt detta dödande av andra människor, medmänniskor vare sig det är mord, krig, självmordsdåd, dödsmisshandel osv, det är ju bara vansinne och det kommer inget gott ur det. 

Min syn på det blir inte positivare när jag är insnurrad i mig och mitt egna mående som verkligen varit under all kritik sedan nyår. Mår så galet pissdåligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och det är ju inte så att sjukvården räcker ut en stöttande hand precis. Nä, snarare förväntas man stå pall själv och gilla läget. Jag försöker verkligen orka och hålla ihop det, men jag är i nån neråtgående spriral som bara rusar nerut i karusellfart så till den grad att jag övermannas av ett rent fysikt illamående. Ångesten och klankandet på mig själv når nya höjder nattetid när jag inte kan sova och fram till igår kväll hade jag sovit fem tim på 3,5 dygn, inte bra alls. Men det gick bara inte att sova, tankarna rusar, ångesten rullar över mig så jag inte får luft och jag står bara inte ut. Orkar inte med varken sambo eller barn, än mindre julledighet och roligheter och absolut inte andra människor. Avbokar allt, orkar inte svara och prata med människor så det var onekligen en pärs att börja jobba igen igår efter att inte ha sovit. Blir förvånad över att jag klarar av att göra det jag ska när jag är där, men sedan är ju orken slut. 

Träffade psykologen i går eftermiddag och det blev en skitjobbig sittning. Jobbig för att jag mådde piss, jobbig för att vi hade ett tufft samtal, var helt färdig efteråt. Jag vet ju att jag måste välja andra sätt och att min lösning för att få lugn och ro inte är vettig och det blev så oerhört tydligt och påtagligt igår och hon lät mig inte få försvinna ner i det. Hon hjälper mig att inte tankemässigt slå mig sönder och samman, att fokusera på att orka och på vad som är viktigt. Påminner mig om att jag har varit utsatt för sånt som jag ska lägga skulden för på andra, de som gjort det istället för på mig själv och att jag inte måste vara/verka vara glad och stark, för vissa saker har varit förjävliga. Är suverän på att le och förundras över hur lätt folk köper det.

Så lite bättre är tankarna i dag, särskilt som jag i samråd med henne valde att ta sömnmedicin i går för att få lite sömn vilket renderade i hela fyra timmars bruten sömn. Har ju satt ut all medicin och det har ju ett framtida syfte. Hur som, det gjorde att jag orkade gå och jobba idag och hålla ihop det. Sedan kommer det ju hela tiden på tal om att jag kanske borde vara sjukskriven, helt eller delvis igen, men det är inte vad jag vill alls, överhuvudtaget. Det skulle kännas som ett totalt misslyckande, jag har kämpat som fan för att komma upp och igång igen, jag vill inte tappa det. Känslomässigt vill jag just nu egentligen inte ens gå upp på morgonen, hela mitt inre vill inte behöva göra en enda dag till överhuvudtaget, det orkar inte en dag, en timme en minut till av allt ont i själen, all ångest, allt som bara får en att inte orka andas. Men jag gör det, jag tar mig upp och jag vet fan inte hur. Finns dock lindring i varandet när man får en kram av liten och sambon, de är ljus och luft i allt som är. 

Nu måste jag försöka sova lite, fredag nu och om några timmar är det jobb och ikväll blir det ridning. Också en stund av luft. I övrigt är det mest tungt och det blir inte bättre av att världen känns hemsk. Ta hand om er därute i allafall, känns som om det är än viktigare nu!

lite uppdatering

Svårt att orka blogga alls när dagarna rullar på och borde vara bra för de är bra, bara måendet som är alldeles trasigt inuti. Hade behövt mina sömntabletter big time, men det är vad det är. Har haft hoppträning på Storås idag och igår och idag gick det mesta åt helvete så istället för att vara lite glad och energisk vällde ångesten och negativiteten över mig. Den tar varje chans att vräka sig över mig så fort jag gör fel och ikväll lyckades jag rida som en kratta och det känns förjävligt. Sällan jag åker från stallet och mår piss, det är liksom min frizone från helvetesmåendet som inte blir mindre av att vi står inför årsskifte...Men ibland blir det bara fel och så blev detikväll och jag antar att man väl bara ska släppa det. Men min hjärna roar sig gärna med att upprepa skit och sedan älta det till jag drunknar i det. Inte så kul.

För egentligen är ju saker och ting bra. Jag är ledig en vecka till,precis som Matte, vi har haft fina dagar på Gotland med syrran och hennes familj samt min andra syrra. Widar deklarerade när vi åkte hem att det var världens bästa jul och anledningen till det var att han fick allt han önskat sig, älskade unge. Älskad unge som ibland får mig att tappa tålamodet och då ältar hjärnan det också. Jag har hunnit med en del ridning och bland annat vunnit julklappshoppningen på Storås vilket också var kul.

Men måendet är skit, sömnen likaså och det dröjer innan jag får träffa läkaren igen, slutet på januari och vid telefonkonsultationen innan jul så vart det inte mycket vettigt. Sen ska kroppen sköta sig och processer påbörjas efter årsskiftet och jag blir trött bara jag tänker på det. Mitt i allt så säger psykologen att jag ska lyssna på vad jag känner och vad jag vill samtidigt som måendet bara viftar med sina egna lösningar. Självklart ska man vara glad och förväntansfull inför ett nytt år, lite jobbigt bara när det kan kännas oöverstigligt att gå upp en dag till. Men nyår blir det och nyår firar vi med fina vänner vid havet vilket blir schysst. Ska bara bli av med huvudvärken och lite ångest först...typ.

Har fotat mycket i december i allafall så det kommer väl lite bilder. Hade en magisk soluppgång på gotland och på julafton så kom snön samtidigt som tomten kom. Lite magiskt var det ju!

Jaja, ett inlägg så ni vet att jag är kvar här och det lär komma mer inlägg. Bara så less just nu och tvivlar på att nån orkar läsa skiten. Hur som, ni får ha ett gott nytt år var ni än är och ta hand om varandra!

The Pogues Featuring Kirsty MacColl - Fairytale Of New York (Official V...

I vårt hem rullar ingen julmusik än, det räcker gott med det som spelas i varenda affär och annat offentligt utrymme just nu. Står mig redan upp i halsen.

Men det finns en fin jullåt, en enda och det är den här, Fairytale of new york med the Pouges och Kirsty MacColl. Det ska inte vara några andra som sjunger den och den ska spelas på hög volym, helst medan det singlar vitt ner från himmelen, då kan tom jag känna lite julfeeling!

Särskilt om jag kan gå ut och få snöflingor i håret, mössor undanbedes och jag kan räcka ut tungan och smaka på snöflingorna som jag gjorde när jag var liten. Inte tänka på alla förbannade föroreningar utan i nån sekund bara snurra runt i snöfallet. verkar dock inte bli så i götet i år där regnet faller som aldrig förr suck...För ett par dagar skulle jag kunna överväga någon liten ort i norra Sverige...

svärta och förkylning

Accompanjerar mitt taskiga mående med feber, halsont och sprängvärk i höger öra. På vårdcentralen där jag är listad var akuttiderna slut och drop in mottagningen borttagen. Anar att det var ett tag sedan jag behövde gå akut till vårdcentralen. Knaprar alvedon, strepsils och annat förkylningsvänligt och önskar att jag hade lite annat att ta till när ångesten rullar över mig. Inte blir det bättre av att känna jag-borde.jobba-ångest ovanpå vilken-kass-människa-och-mamma-och-sambo-ångest.

Mina tankar är inte vackra nu för tiden och svartast är de så klart gentemot mig själv. Fint eller hur, nu i juletider när julglädjen ska spridas till varje själ...Givetvis lyser solen också vilket bara gör allt ännu svartare. Har en hel del jobb så måste krya på mig snarast samt läkartider, samtalstider och sån skit innan alla går på sina underbara julledigheter där de slipper lyssna på folk som undertecknad som tycks ha fastnat i svärtan fastän man har allt att vara tacksam över. Inte mycket alvedon hjälper mot, men jag får väl ta två för att få ner febern i allafall. Kanske blir man lite happy av att få sova, går ju inte så bra när man är sjuk. Låter inte alls bitter....får nog le lite åt skiten ändå

sötaste iphone caset

absolut sötaste finaste iphone caset kommer från Moschino
Men dyrt, 665 kr här och slut överallt annanstans...
hade gärna velat ha!

inget kul

Har hunnit med att vabba, gå på bio, käka middag, rida, ha goa vänner på helgbesök, jaga läkare för recept, träffa puckopsykläkaren, gå på lisebergs julmarknad igen, mysa med fler vänner medan helgregnet vräkte ner och vara mer eller mindre dygnet runt vaken. Sov inte alls i natt och jobbar ändå vilket psykologen tyckte var galet, men vad ska jag göra? Kan inte sjukskriva mig när jag inte är sjuk, tids nog blir man sjuk och jag har redan varit borta från jobbet pga av vab. Orkar inte uppdatera allt på bloggen, mår för pissigt för det så därför blir det bara en liten blänkare. Är för trött, för less, för meningslös och orkeslös så bilder och annat får bli nån annan dag när livet inte gör lika ont och kroppen och psyket gör det som det borde.

feels like this

Mitt i vabben ser jag fram emot bio och middag

bild från SF

Vabbar idag igen och litenhar fortfarande feber och nu alltmer hosta som vanligt. Men han är förvånansvärt pigg ändå, stundtals även alvedonöverpigg. Vi har både trevligt och asjobbigt, men det är ändå ok. Vad som inte är lika kul är ju min råångest som bara växt sedan igår och som gör allt till en pärs. Klart att det påverkas av tröttheten och de senaste nästterna brist på sömn då Widar vaknat av febern och förkylningen. 

Ser fram emot ikväll, blir middag på Vapiano med Linda och så ska vi se Roy Anderssons film "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron" som antingen lär vara bra eller skitdålig. Tvivlar på att det skulle vara en mitt emellan film liksom. Så det blir kul! Fokus på det när man bara vill lipa av allt dumt. Har kollat igenom menyn på Vapiano och attans vad mycket gott de har!

kommer bli svårt att välja

VAB och julfix

söt sjukling

Feber och förkylning härjar i litens kropp och idag behövde Matte fixa en del på jobbet så jag fick VAB:a.

Något som stundtals är mysigt, andra stunder pain in the ass och över alltihopa ligger en oro över vad man borde fixat på jobbet samt att jag väl hade behövt häva ur mig lite hos psykologen. Men med tanke på att jag tycker att hon är rätt bombad så kanske det inte gett nåt ändå. Fast ibland gör det ju det även om de sista gångerna kännts helt hopplösa.

Jag och Widar har iallafall haft en dag full med snuva och feber som varvats med en alvedonpigg liten. Vi har kollat alldeles för mycket på tv, läst böcker, plockat i ordning i litens rum, gjort julkort och hängt upp julgardiner.

Däremellan har vi båda legat utslagna i soffan, Widar pga av febern och jag på grund av trötthet då liten var vaken en massa i natt. Hoppas innerligt att vi ska kurera oss till vännerna kommer på torsdag! Blir fullt hus i helgen vilket blir mysigt. Goa vänner från Västerås som vi träffar alldeles för sällan. Kommer bli en del skratt, mycket snack, go mat, liseberg och universeum, kortspel och annat bus. Hoppas att jag inte ska vara alltför trött och ur gängorna bara.

liten fixar julkort till bästisen Gustav

Widarkraken längtar till förskolan och bästa vännen Gustav, så pass mycket att han gjorde ett julkort med hjärtan och godjulmärken till Gustav, i eftermiddags. Han förstår inte riktigt varför han måste vara hemma bara för att han är sjuk.

Men det förstår jag, hade han gått till föris idag hade de skickat hem honom så snart febern rusade iväg igen och det gör den som bara den så snart alvedonet går ur kroppen på honom. Han får tvärhög feber när han blir sjuk, så har det varit sedan han var bebis, men tydligen är det ett tecken på att immunförsvaret jobbar som attan och det ska visst vara bra. Det är skönt iallafall att han är så stor nu att han förstår att han måste dricka ordentligt, det var ju inte det lättaste när han var liten.

I morgon blir han hemma igen och jag med, sedan får Matte ta tors och fre om det behövs då jag har en massa viktiga möten och grejer på jobbet. Längtar till helgen, vännerna och ridlektionen! Bokade inte in mig på fredagens gubb och tant eftersom vi har besök, men det drar verkligen i ridsuget, har ju ridit både på fre och lör det sista och skulle rida ännu mer om jag hade råd. Så nästa fre bokar jag in mig och så får det nog bli terminen ut. Bara tre veckor kvar på terminen, men har ju hoppkursen 29-30 dec och den kommer bli sjukt kul! Sedan börjar ju vårterminen 3 jan! Våren kommer ju bli spännande med (förhoppningsvis) tävlingsdebut utanför vår egen klubb!

Monty Python The Holy Grail - The killer bunny

Om man är deppig och tar hand om en sjuk liten kan man behöva muntra upp sig och vad är bättre än killer bunny?!

inte så bra

Ingen bra dag alls idag. Minimalt med sömn, sen upp till jobbet som bara kändes genomtungt idag. På förmiddagen ringde Matte och sa att Widar hade feber och att han var hemma med honom nu och så var det bara att planera för VAB imorgon. Ingick inte alls i veckoplaneringen, har asmycket den här veckan och vi är kort om folk, men eftersom Matte var hemma med honom idag och måste på ett jobb imorgon fick jag rumstera om. Det jobbigaste var väl egentligen att behöva boka av psykologtiden, hade behövt den eller nåt.

Har äntligen fått en läkartid på fredag, tyvärr innebär det en massa ombokningar av möten på jobbet, måste ta läkartiden när jag äntligen fått en. Har ju tagit en halv evighet och sedan får man en tid som man ska inställa sig till på bara några dagar. Älskar verkligen framförhållningen på det här förbannade stället. Ska dessutom träffa den där konstiga kvinnliga läkaren som jag träffade sist...känns sådär minst sagt. Men jag antar att det är ett plus att få träffa samma läkare två gånger inom psykiatrin...har inte hänt förut kan jag säga. Man får väl vara glad att man får en tid antar jag, så får man se vad det hjälper.

Känns rent ut sagt bara genomsvart och astungt. Humöret far åt alla håll och kanter, orken är minimal och kraften går till att hålla ihop sig och ta sig igenom dagen. Det är som att gå på gungfly och varje steg håller man på att trampa igenom och drunkna i skiten. Det är så förbannat svårt att orka och jag orkar inte så mycket mer. När jobb och annat krockar så finns det liksom inga marginaler. Orkar ju knappt ta mig upp på morgonen och känslan av ännu en meningslös ångestdag slår en rakt över bröstet och det gör ju knappast stegen lättare.

Antar att medicinerna jag stått på ändå gjort skillnad, men de är ju inget alternativ just nu. Inom en snar framtid är det dags att kolla av saker och ting med läkare och annat inför kommande planering. Får se hur allt avlöper, vad som kan fungera eller inte fungera. Alla dessa beslut och val, tänk om saker bara kunde få ha sin gång av sig självt, men icke. Tiden får väl utvisa hur det blir med allt. Kommer verkligen behöva de kommande veckornas julledighet! Kryddad med jul hos syrran på gotland, nyår hos goa vänner, mys med Widar och Matte och två dagars hoppträning på Storås. Kanske tom lite sömn....eller inte.

typ så

monday again

typ så