less

Vissa dagar är inte så bra, varken i livet eller i någonting. I dag är ingen bra dag alls. Ingen bra dag på jobbet, ingen bra dag i måendet, ingen bra dag när jag tänker på vad vi gör just nu och hur det kan gå. Funderar hela tiden och ältar och det är klart att det inte kommer något gott ut av det. Men det går inte att hejda och måendet bara sjunker till det slår i botten och jag inte orkar med det. Vill bara lägga mig och inte gå upp mer och ändå fortsätter jag, men för varje dag så vinglar man närmre kanten. Är så oerhört trött.

Inte blir man mindre trött av diverse processer som pågår runt omkring en där folk hela tiden har åsikter och försöker dra in en i det som försigår. Att i nuläget dessutom vara utsatt på alla mediciner gör inte livet lättare. Det gör det verkligen inte. Att endast få använda alvedon och lergigan löser inte ett jota, varken mående, huvudvärk, sömnsvårigheter eller allergier. Det är förvisso självvalt att ta de här stegen för ett visst mål, men det gör det inte enkelt, inte det minsta. Jag har inga marginaler alls, en del av den gamla och förvisso rätt omfattande medicineringen gav ändå en gnutta andning och marginal, nu är den helt borta. Så trött och less.

Bröllop

Fick idag ett roligt besked, det blir bröllop i sommar för en av de mina!!! Älskar att gå på bröllop!!!

Kommer bli toppen och det var ett uns glädje i en rätt pissig dag. Orkar varken tänka eller skriva nåt om skitdagen som varit. Ska börja söka jobb istället :)

söndag

Började dagen på bästa sätt i morse! Efter en kass natt så gick jag upp i morse och såg solen gå upp. Innan jag drog till stallet hann Widar vakna och ta lite frukost medan Matte fick sovmorgon. Väl ute vid stallet kvittrade fåglarna och det var vår och sol ute. Var helt klart utridningsväder, men vi hade lite träning att ta i först.

Fixade i ordning Lyrik och sedan blev det en knapp timmes träning innan vi tog en sväng på skogsslingan. Träningen gick helt ok, i slutet stundtals hyggligt bra förutom att Lyrik envisas med att ta vänster galopp när han ska ta höger galopp. Blir galen på det. I vänster varv tänker man galopp och han går fram i rätt galopp direkt, i höger ballar han ur och kan lätt gå i alla varianter av fel och förvänd galopp om han slipper fatta höger galopp.

Lite jobbigt när man över dressyrprogram och ska utföra rörelsen mellan två exakta markeringar på banan...Sedan lämnar ju min sits en del övrigt att önska, men nu kunde jag iallafall sitta ner och jobba honom utan att skaka sönder. Är ju en träningssak, verkligen! Måste ju börja någonstans och det är ju tjugo år drygt sedan jag red och tränade dressyr på hygglig nivå.

Jag och Lyrik på banan och slingan, fina killen!
Hans klippning verkar dock ha havererat....

Sedan tog en sväng ut i vårsolen på skogsslingan tillsammans med Anna och Colle, första utesvängen för i år! Så himla gott ute och hästarna var pigga och goa också! Snart får det bli nån rejäl uteritt, har en känsla av att Lyrik skulle uppskatta det lika mycket som jag. Väl tillbaka fick Lyrik gå ut i hagen till sina kompisar och den perfekta lerfläcken att rulla i...Jag fick fixa boxen och snabbputsa grejerna innan jag åkte hem.

målgången med årets dalkulla

Kom hem lagom till att se en norrman vinna årets version av Vasaloppet vilket tydligen mest bestått av snömodd...Fattar inte grejen med att skida sig igenom en massa mil i snömodd, men alla gillar vi väl olika. Ännu drygare att en norrman vann, men så var det med det ;) Hann slöa i soffan en sväng och leka med Widar och käka lunch innan det bar iväg till nästa grej. Blev till att spendera en del av Internationella kvinnodagen på sahlgrenskas kvinnoklinik och jag antar att det finns sämre ställen att spendera kvinnodagen på.

sött va?! herregud vad det ser ut...

Förra året gick jag i demonstrationståget, idag satt jag på Kvinnokliniken. Har iallafall tur som bor i ett land där man kan få vård på en specifik enhet för kvinnovård när kroppen inte beter sig som den borde. Hade Matte och Widar med så jag inte var så ensam för man känner sig så oerhört liten när man är på sjukhus iklädd vita fåniga jättesockor som går upp på låren och en alldeles för stor sjukhusrock. Men man tar sig igenom det med, om än med en overklighetskänsla. Efter det joxet så satsade vi på lite mys och Widar önskade sig kanelbullefika och det blev det. Kvällen har fått vara oerhört lugn med tv, tvätt och kramar. Inte illa det inte!

Widars älsklingsfika

sömnbrist, ridning och målning

Var astrött i morse efter tre timmars sömn, blir snart knasig på det här för sedan jag fick sätta ut de seriösa sömnmedicinerna så är ju sömnen helt rubbad igen. Har lite annat menlöst som om jag har tur hjälper mig att somna efter en evighet, men som inte håller utan jag vaknar efter två tre timmar och då är det så gott som omöjligt att komma ner i sömn igen...Men det håller väl ett tag till, till slut brukar det ju komma en helg när jag mest sover av ren utmattning.

Är ju egentligen van, sömnproblem har jag haft sen jag var nio och vet ju att jag kan gå perioder med minimalt eller ingen sömn, men hjärnan förvandlas ju till en icke fungerande enhet....Inte särskilt praktiskt som jobbande småbarnsmamma med depressionsmående....Man kan ju tycka att ett basbehov som sömn borde kroppen reglera själv på ett bra sätt, men här är det sedan många år satt ur spel och efter förlossningsdepressionen är det ju sämre än ever. Nåväl, nog om det. Kom iväg till stallet med ett visst pirr eftersom jag visste att Carine hade för avsikt att snäppa upp hoppningen vilket vi behöver inför vårens tävlingar. Men man blir ju nervös!

finaste Lyrik!

Samtidigt mår man ju så bra av att åka till stallet. Sätter mig i bilen med Bandit rock på nästan maxvolym, kör till stallet på drygt en kvart, går ur bilen och in i stallet, hälsar på hästar, kollar ridlistan, hejar på folk, fixar Lyrik om han inte redan går lektion, sätter mig i cafeterian och kollar in lektionen före, pratar med goa människor, bygger fram hinder och sedan seriös ridning med fokus på Lyrik och vår tränare Carine.

Kollar in de andras ridning om vi hoppar bana som idag, lyssnar, funderar över min egen ridning, testar, prövar, får feedback, blir ömsom skraj och glad och bara älskar det. skrittar av, fixar i ordning Lyrik och utrustningen medan han äter lunch och sedan eftersnack med de andra i gruppen och Carine innan jag åker hem med maxad hårdrock i bilen. Finns inte mycket utrymme för deppressiva och svarta tankar då och det är så skönt med det tankeutrymmet, kan inte förklara det på ett annat sätt än att för en stund så stannar helvetet som pågår i huvudet och mitt inre upp och jag kan andas och se något annat. Andas in hästlukten från Lyrik, klia honom och känna en spirande glädje över vad vi klarar tillsammans och den absoluta glädjen som når en i ridningen! Det är som en alldeles egen bubbla och nästan alltid slipper jag ångesten en stund, inte alltid tyvärr, ibland mår jag för dåligt och känner att jag bara gör allt fel och jag är ju seriöst duktig på att slå på mig själv, lite svårt att stänga av det, går ju av sig själv. 

Idag gick det knappast perfekt, men det gick klart mycket bättre och Carine hade lagt upp hindren på tävlingshöjd och utifrån vad vi klarade så kom en del av självförtroendet tillbaka efter vår taskiga runda på pay&jumpens 90 runda senast. Jag och Lyrik kan om jag bara ser till att rida och det säger ju sig själv. Galet vad ovan man är, har ju tävlat på de här höjderna och högre med ponny när jag var yngre och jag har hoppat 1,20-1,25 på häst, men det är ju drygt 20 år sedan! Vi fick mycket feedback och en del teori idag också och det behövdes. 

Nu väntar några träningar till samt en pay&jump innan det bär ut på Bohuscupen, vilket innebär seriös hopptävling i lag och indiviuellt på riktigt! Hela gruppen fick en ordentlig genomkörare på höjden och bra med feedback och Carine är grym på att både ryta i och peppa oss så vi klarar lite mer än vad vi tror varje gång och trots att vi stressar upp oss så klarar vi det och växer lite till. Jag bara älskar det och hade jag cash så skulle jag rida och träna varenda dag och helst ha en egen häst att träna och tävla. Nu kan jag liksom inte fatta hur jag har kunnat vara ifrån ridningen i så många år för det är ju det roligaste som finns! Men jag vet ju att det var förlamningen och allergin som ställde till det och efter ett tag så glömmer man hur vansinnigt kul det är med hästar och ridning. Är ju fortfarande allergisk, men har ju ingen astma så med kläder och mediciner så klarar jag mig!

Var lite nervöst efter ridningen idag då vi skulle få besked om hur laget ska se ut under Bohuscupen och alla ska få möjlighet att rida en tävling var. Jag hade helst gått ut i omgång två, men blev en av fyra att rida i omgång ett som går av stapeln i Tanum den 12 april....jag är milt sagt skräckslagen och lite pirrigt glad. Kommer antagligen vara en yr höna som blir okontaktbar när det är den 12:e, men det ska väl gå. Vi måste bara öva lite mera milt sagt. Omgång två går i maj och sedan är finalen i Storås den 7 juni och vi måste ju ta oss till final, annars blir det ju skämmigt när finalen hålls på vår klubb!!! Man vill ju inte gå och bygga banan för alla andra liksom, man vill ju vara med och kämpa! Vaknar ju lite tävlingsinstinkt då! Men annars så är det ju övning och roligt, vi är en himla go grupp som peppar varandra utan att titta snett eller hålla på och det är skönt! Har ju varit så anti ridskola förr, men trivs väldigt bra på Storås och kan lätt rekommendera den till andra som blir ridsugna!!

Finaste vildungen målar delfiner i havet som simmar mot solen!

Efter dagens ridning drog jag hem till mina fina killar för en go eftermiddag. Widar var målarsugen så det blev målning, uppfinningar, lördagsfilm och lördagsgodis innan liten gick till sängs. Fick 54 kramar innan han skulle lägga sig i kväll, så jag skulle klara mig till imorgon och vems hjärta smälter inte av en sån sak?! Älskar den ungen även om han gör mig galen ibland!!Det finaste jag och fina sambon Matte och jag har, väl värt att tänke på en dag som idag, en alldeles speciell dag!

Tove Styrke - Borderline

En av favoritlåtarna på spotifylistan just nu är gamla Tove Styrke låten Borderline! Lyssna och gilla! Till sommaren kommer Toves nya skiva och jag längtar! Ibland lyckas Idol släppa fram en riktigt bra artist och den här tjejens röst är vacker!

fredagstankar efter jobb

Fredag blev det till slut. Har haft minimalt med sömn så jag var måttligt pigg på förmiddagens samverkansdag. Fyra olika enheter samlade för att komma på samverkansvägar och rutiner och fick inse att nu har jag nog jobbat ett antal år inom socialtjänstens olika delar eftersom mycket, eller ja det mesta var sånt jag hört ett antal gånger innan. Blir förbannad på att vi inte bara kan se till att få till samverkan samt anpassa våra verksamheter till klienterna istället för att försöka sparka in dem i de verksamheter som vi har och sedan undrar vi varför det inte funkar för klient X för 17:de gången?!

Våra system är så tröga för viljan, ambitionen och mycket av kunskapen finns ju hos oss som jobbar och likförbannat så funkar det inte. Har en viss förståelse för äldre kollegor som tappar lusten liksom. Men vem vet, kanske lossnar det? Fick iallafall ryktesvägen nys om att det diskuteras ACT team för de centrala stadsdelarna i stan och det vore ju guld om det kom igång, särskilt som mitt nuvarande vik löper ut i sommar. Vik:ar ju för en föräldraledig kollega som kommer tillbaka i sommar så jag har börjat lägga ut krokar hos gamla arbetsgivare och ska väl kolla efter nytt jobb. Helst på behandlingssidan eller i uppsökande form med fokus på missbruk/samsjuklighet! Vet ni något kan ni alltid tipsa!

Hann få ihop en del jobb på eftermiddagen och drog sedan hem till mina fina killar som låg och slappade i soffan när jag kom hem. Blev en lugn kväll med en del beslut fattade. Vi får se vad det blir av allt. Finns en hel del oro och rädsla i besluten, men det är väl en del av livet. Vissa beslut måste tas, man måste välja och så får man leva med konsekvenserna. Är så trött att det är svårt att se ljuset, men det kan nog komma gott ur det och går det åt skogen så finns det backup. Mer än så kan man inte göra.

Längtar väldigt mycket till stallet, särskilt som jag såg att några av stallkompisarna varit på fredagslektionen! Tar den bara då och då, blir lite dyrt annars, men vad det drar i en, skulle rida och träna varenda dag om jag hade cash nog. Men imorgon är det hoppträning och det ska bli så kul! Vet att Carine kommer vara på oss som 17 eftersom det bara är en månad kvar till Bohuscupen drar igång! Älskar att svänga in på stallbacken, gå in i stallet, hälsa på folk och hästar, fixa i ordning Lyrik, ömsom svära ömsom klia honom och sen ge järnet under träningen. Mår så bra av det! Borde fått det på recept istället för mediciner i mängder! I stallet finner jag en stunds paus från allt dåligt mående, för det mesta iallafall!

Förutom det så har vi planerat lite för mysfirande av Mattes 40-årsdag, vi håller ju på att bli seriöst gamla i år, helt galet! Är dock väldigt nöjd att jag vet vad han ska få i present, brukar vara assvårt och med tanke på att han fick biljetter till U2 och Metallica i julklapp så är ju konsertkortet utspelat. Vet inte hur jag tänkte där, men det blev ju uppskattat och innebär att vi har två härliga konsertupplevelser tillsammans i år! Tror dessutom att han kommer gilla min överraskning och han har inte en chans att lista ut den!

lite vårpics från götet

Den här veckan har äntligen och jag menar äntligen, lite vår kommit till götet. Efter helgens skitväder med snöblandat rusk så har de senaste soliga dagarna varit som fluffigt milt ludd för en sargad vintersjäl. Tar inte bort svärtan i själen, men det värmer ändå huden lite och släpper en spänning eller två i kroppen. Den här vintern har varit så evighetslång och slitig, jag är så oerhört trött i själ och hjärta. Lite vårsol gör iallafall det lite drägligare!

fyrlampan vid rosenhill

Solen kom i tisdags, lagom till att vi åker till Rosenhill med deltagarna för friskvård och det är en fin plats att vara på. Även om vi körde järnet på gymmet allihopa så fick vi ändå hänga ute i solen också!

götet tis em

När jag åkte hem på eftermiddagen så hängde solen lågt, men fint över Brunnsparken. Bara det att det är ljust när man åker hem är ju en förbättring!

vårfeeling i parken vid stigbergstorget igår

På onsdagen tog jag årets första utelunch och satt i solen i parken vid Stigbergstorget och frös inte en enda stund trots att jag satt på en bänk i en halv timme med öppen jacka och allt. Det är vårtecken det!

på väg hem från jobbet igår em

På väg hem från jobbet i går eftermiddag var det både varmare och ännu finare ljus! Hoppas verkligen det håller sig till helgen så jag kan gå loss med kameran, kliar i fingrarna nu! Så mycket fint ljus ute nu!

brunnsparken, så fint en em i mars

I morse höll jag dock på att frysa häcken av mig då frosten och halken var ett faktum. Kan konstatera något jag egentligen redan visste, slitna gympadojjor är inte de mest ultimata på frosthal asfalt. Höll på att dratta på ända, men räddade det på nåt vis...tur det iallafall.

i morse var det dessvärre frost och halt som f-n

men medan jag väntade på spårvagnen fick jag
medge att det var en vacker morgon

Det var i allafall en vacker morgon även om det var kallt och humöret var halvdant efter att ha vaknat kvart i två på morgonen med ett huvud som envisades med att vilja vara vaket och att jag nästan drattat på ända. Lyssnade på tung musik på maxvolym för att egentligen slippa se eller höra andra människor, orkar verkligen inte ta in andra förutom hemma eller på jobbet. Det är verkligen så, finns ingen energiplats för annat eller andra.

på em friskvård blev det en rask promenad i ett soligt
slottsskogen med deltagarna

På dagens friskvård med deltagarna stod det promenad och slottsskogen så det blev drygt en timmes promenad i solen och med diverse djur. Bland annat en väldigt fin påfågelhane som stilade ordentligt och sedan sälar som var seriöst hungriga. Nordens äldsta säl är 36 år, en hona som jag glömt namnet på nu men som bor i säldammen i slottsskogen!

vissa var tjusigare än andra i vårsolen

tjusig herre

Vaar verkligen vårfeeling och skönt i solen. I skuggan var det desto kyligare och man kan lugnt säga att jag längtar till man kan dra runt i t-shirt! Men visst anade man att våren är på väg och imorgon är det fredag och på lördag är det hoppträning! Finns lite att mota undan mörkret med! I dag när jag kom hem fanns det dessutom ett brev från Sahlgrenska där det stod att jag blivit beviljad sömnutredning och ska boka in ett första besök inom två veckor! Bara ett och ett halvt års väntan...Ska bli intressant och kanske kan det innebära att man får bukt med blodtrycket!

sen såg vi sälmatningen innan det blev en rask promenad tillbaka
till verksamhetslokalen och en del pappersarbete

overthinking

....

det är vad jag sysslar med och det gör inte saker och ting i livet särskilt mycket roligare....

ont

Så slog livets knytnäve till rakt i magen så andan gick ut och tårarna bränner bakom ögonlocken. Livet är vad det är, att andra med lätthet får eller når det man själv försöker kämpa för/med gör så ont att man kan knappt kan andas och ändå måste man vara glad för deras skull och det kan jag vara. Men inuti så går ytterligare en bit sönder. Varför kan ingenting få vara lika enkelt? Denna förbannade meningslösa otillräcklighet. Ett satans skitliv är vad det är och ingenting man gör hjälper...

För övrigt har dagen varit skit sedan jag vaknade tjugo i fyra i morse...

För övrigt nr 2 så är det här min blogg och jag gnäller så mycket jag vill...särskilt när det gör ont

#Blogg100

Idag börjar blogg 100 och dess utmaning, dvs 100 inlägg på 100 dagar. Om ni vill hänga med i utmaningen kan ni kolla in den här sidan! Är en bra ide när man kommit av sig i bloggandet och inte haft ork eller lust att skriva. Har egentligen en massa att skriva, men orden fastnar eller svärtas av ett mående som suger. Ikväll är jag så trött, inte bara fysiskt utan i psyket, måendet, själen. En trötthet som man inte kan sova bort, ens om man kunde sova vilket inte jag är så bra på.

Jag har haft en bra helg på pappret med stallfix, ridning, ett klarat prov, tyg, gothenburg horse show, vänner, mässa, krammys med Widar och en sambo som gör en massa gott. Egentligen borde jag vara laddad och fylld med energi och livslust, men då har man inte levt med mörkret från hell som hotar att sluka en. En del av mig skulle vilja bli insatt på alla mediciner jag åt för en tid sedan för att åtminstone få lite balans och lite lättnad. Finns ingen lättnad nu och det gör inte tankarna och måendet lättare att hantera precis. Men nu är det vad det är och våren får visa vart det tar vägen. Inläggen på bloggen kommer bli mer frekventa och kanske gläntar jag lite mer på locket om vad som händer och kanske får ni följa med, om ni vill.

Veckomat vecka 9

Ska ju försöka få lite ordning på saker och ting och en del i det är att få lite styrsel på middagarna här hemma. Har ju den suveräna lyxen med en sambo som är gammal kock och för det mesta fixar mat till mig och liten! Nästan alltid blir det toppengott, men det händer ändå att vi snöar in på samma rätter som går runt igen och igen.

Men nu har jag fixat matsedel för fyra veckor framöver och med lite nya rätter på menyn också. Det bästa med en matsedel är ju att man slipper fråga varenda kväll vad ska vi äta idag och inte kunna komma på nåt vettigt! Sedan är det tänkt att med lite styrsel så kan man få koll både på veckohandlingen och kalorierna under veckan!

Veckomatsedel vecka 9

Måndag
Kycklinggryta med curry här

Tisdag
Het röd linssoppa här

Onsdag
Ugnsbakad lax med kryddigt täcke här

Torsdag
Fetaostbiffar här vi brukar ha i krossade tomater i färsen, blir mycket saftigare biffar

Fredag
Souvlaki på fläskfile med klyftpotatis och tzatsiki  här

Lördag
Middag på Pasta Plus

Söndag
Boeuf Bourguignon här

ser redan fram emot fredagens souvlaki =)

VAB

jag och liten, att fota grimarser är kul

VAB, vård av barn, något jag var avis på innan jag fick barn. Alla dessa kollegor som kunde vabba då och då, hur mysigt och skönt lät inte det? Ja, förutom att kollegan som socialsekreterare fick något stressat i blicken eftersom ingen gör ens jobb när man är borta. Den pressen slipper jag mer eller mindre i mitt jobb eftersom verksamheten fortgår även om man inte är på plats.

Vissa saker måste man vara på plats för och vissa saker skapar stress som man skulle medverkat på de här dagarna. Men det är ändå inte som när jag var socialsekreterare i en vuxengrupp där det rasade in arbete hela tiden och man aldrig liksom kom ikapp. Där jag jobbar nu kan man vara sjuk eller vabba utan att allt blir kaos och övertidstimmar.

Jaja, åter till min naiva uppfattning där jag likställde VAB med ledighet har ju totalt reviderats sedan jag fick Widar. VAB har ingenting med ledighet att göra, let me tell you. I måndags satt jag idiotiskt vid morgonfikat på jobbet och hasplade glatt ur mig att halva februari, vabuari gått och vi klarat oss bra och inte behövt vabba. En kollega reagerade direkt och påminde mig om att sånt säger man inte högt och jag fann mig och körde peppar peppar ta i trä. Tänkte att jaja, vad är oddsen att vi ska behöva bli sjuka just nu? Snacka om att jag borde lära mig att tala är silver och tiga är guld.

mycket måla blir det

För vid lunch kollar jag av min mobil och där finns ett par missade samtal från sambon och ett sms där det står att han fått hämta liten på dagis. Ringer upp och ett smärre eländes scenario beskrivs av sambon som då fått hämta liten på dagis. Varför? Jo, liten verkar magsjuk och när sambon hämtar liten på dagis så kräks liten ner både dagisentren och sambon.... Jag menar hur snabbt kan man få igen för att man är styv i korken liksom???Det är ju inte sant ju... De fick iallafall åka hem och sambon fick vabba i måndags och idag och igår vabbar jag medan sambon håller utbildning för en massa kunder.

Nu skulle man ju kunna tro att vi bara ligger i soffan, myser och kollar på film och det var väl läget i måndags. (läget som sambon fick ta del av då liten slutade kräkas). Men sedan piggnar ju liten till, men det är ju karens på 48 timmar på kräkningar och det är ju vettigt, men det innebär också att barnet stundtals är alldeles för piggt och rastlöst....Piggt och rastlöst barn får stundtals nippran samtidigt som tålamodet och orken är minimal eftersom liten ändå inte är friskt....

vi hinner läsa många böcker en VAB-dag

Det betyder att vi har goa mysstunder, hysteriska lekstunder och utbrottsstunder när ork och tålamod tryter, stunder av matt och halvliggande barn och dessa pendlingar händer i ett galet tempo och jag är bara alldeles trött. Widar är dessutom ett barn av sin ålder vilket innebär att allt, och jag menar ALLT ifrågasätts med många många frågor och stundtals statement som SÅ TYCKER INTE JAG, SÅ BESTÄMMER INTE JAG, JAG BESTÄMMER SÅ HÄR osv....Gärna ackompanjerat med blängande under lugg vilket oftast ser så lustigt ut att jag håller på att börja skratta, men skratta ska man akta sig för, för då blir liten så klart asförbannad och vem skulle inte bli det?!

Hur som, jag har sagt det förr, det är inte bara barnen som behöver förskola, föräldrarna behöver det lika mycket. Imorgon är ordningen troligtvis återställd med jobb och förskola och till dess ska vi kramas, leka, få bryt, måla, gå ut, göra uppfinningar, kolla på film, använda mjölkkorkar vilket är Widars nya byggrej, försöka få i liten lite mat kramas lite till och få bryt ännu mer innan vi stupar i säng. Det är fint att kunna vara hemma med liten och att vi lever i ett land där man kan vara det, men det är fint med sjukfri vardag också. Och VAB är inte att likställa med ledig...

visst är han söt va?! älskade tossen!

Tillfällig vinterdag i götet

Gårdagens snöiga eftermiddag spenderade vi vid Delsjön som är ett toppen område året om. Kändes som om vi skulle passa på även om jag var trött efter ridningen och Matte och Widar nyss kommit hem efter skridskoåkningen. Det var tur med tanke på hur vädret blev sedan. Delsjön är vi vid året om och det enda dåliga är väl att om det blåser ute kan man ge sig attan på att det blåser vid Delsjön.

Man tycker man borde få lä med tanke på den stora backen och skogen, men icke. Men igår var det lugnt. Solen höll på att krypa ner bakom träden och över sjön låg en tunn is. Det var fullt med barn och vuxna som åkte pulka, men man fick se upp och bromsa i tid eftersom backen löper ända ner till sjön.

Widar älskar att åka pulka och fort ska det gå och han släpade själv upp pulkan för backen som är lång flera gånger innan vi grillade korv och sedan släpade han upp den flera gånger igen. Om vi tycker att det är jobbigt med att gå i backen med vinterkängor, kläder osv, hur jobbigt är det då inte för hans små ben? Så ja, han gillar det verkligen som gör om det så många gånger innan han blev för trött.

Då hade han och Matte dessutom varit och åkt skridskor på heden hela förmiddagen medan jag var i stallet. Är riktigt kul att han verkligen gillar sånt här för precis som jag så älskar han ju även att ha slödagar hemma! Sedan är det skönt att kunna göra sånt här utan att det gnälls och är tandagnisslan utan att han har lika kul som vi. Är ju inte ofta vi har så pass med snö i götet att vi kan ha kul i en pulkabacke! Perfekt att vara två vuxna dessutom och åka varannan gång och varannan gång fixa med grillen eller fota. Fick en massa fina foton under eftermiddagen.

Är tossigt vad fort det går att åka pulka, även om vi åker två i den och att det är så kul. Förutom den här vändan då vi glömde oss så har Widar så klart hjälm på sig. Har betydligt bättre kort på kameran än de här mobilbilderna, men orkar inte föra över bilderna just nu. Annars var det ju magiskt vackert igår med sol och snö! Synd bara att det började regna och nu är det regn och slask/isrester kvar och nu varnar de för att det ska frysa på. Känns ju måttligt bra...

Igår hade jag på mig min kaninmössa från Köpenhamn för första gången i år, den kommer fram när det är kallt och vi ska vara ute länge. Har ju nästan aldrig mössa, avskyr det, men ibland får man offra sig och då blir det min kaninmössa med matchande vantar. Dock verkar andra ha svårt att förstå hur fin den är och Widar var måttligt impad tills vi kom fram till att kaninöronen fladdrar när man åker fort med pulkan =)

MARILYN MANSON - THIRD DAY OF A SEVEN DAY BINGE (OFFICIAL AUDIO)

Min nya favoritlåt som jag lyssnar på stup i kvarten och som funkar fint att träna till.
Länge sedan jag gillade nåt med Marilyn Manson, men den här låten är lika hemsk som bra. Passar mitt sinne alldeles för väl.

mer tankar

Hittade de här orden på pintarest och de är så sanna. Mörkret är så oerhört oändligt när man håller på att drunkna i det. Jag önskar verkligen att det bara var att skaka av sig det och känna ljuset, värmen och hoppet liksom.

Har haft en bra helg ju om man skippar sömnbristen och måendet. Varit hemma med Matte och Widar,busat, kollat på film och varit i stallet och hunnit rida två bra lektioner på Lyrik. Carine lät oss verkligen slita och att rida öppnor på en stel och tung häst samtidigt som du får seriös kramp i vänster vad, är måttligt kul och vaden gör fortfarande ont.

Men, vi klarade flera saker i hoppspecialen som jag inte klarat för ett år sedan. Måste bara bygga på styrka och kondition och lägga ett seriöst engagemang i att gå ner i vikt, avskyr hur kroppen är nu även om jag vet att en förklaring ligger i vad som skedde under all medicinering samt att de hittade min taskiga ämnesomsättning i samband med alla blodtrycksutredningsprover.

Har lekt och busat med Widar och fått lika mycket bryt. Sett Matte gå helt upp i sitt ölbryggande och låtit honom få stå ut med mitt gnäll på maltstanken. Har ätit go mat och även sovit lite. Sedan har en go vän bokat in oss på flera filmer på Göteborgs filmfestival då jag helt missat att biljetterna släpptes idag. Hört och kännt av stormen Egon och varit glad över att jag kunnat vara hemma och att strömmen fungerat.

Så på det hela, en bra helg om man inte låtsas om ångesten och meningslösheten som får mig att bara vilja försvinna från allt. Det tar så vansinnigt mycket kraft att gå upp, fixa sig igenom dagen och sedan börja om igen när jag inte kan sova för att när jag blundar väller all skit över mig igen och igen. Känns ofta helt oöverstigligt att ens gå upp ur sängen och det kan ju inte vara meningen att det ska vara så när man egentligen har allt man kan önska sig eller hur? Klart jag vet att det blir värre av allt nattligt ältande, men det är ju inte bara att lägga sig och sova tyvärr, önskar verkligen att man hade en on/off knapp eller ännu hellre ctrl+alt+del , det hade varit en klar fördel!

tankar

...

Är en tid av hemskheter vi lever i, nu senast med det fruktansvärda dådet i Paris, men också allt annat som händer i vår värld nu. Den känns kall, aggressiv, främlingsfientlig, rädd och osäker och ibland undrar jag verkligen vad det är för värld vi kommer lämna över till våra barn. Att inte människor bara kan acceptera och respektera varandra och leva i en värld tillsammans med trygghet och frihet? Vill inte alla människor bara få leva och ha det gott omkring sig och i sig? Det är svårt att behålla tron och hoppet på människan i allt det här. Jag förstår överhuvudtaget inte allt detta dödande av andra människor, medmänniskor vare sig det är mord, krig, självmordsdåd, dödsmisshandel osv, det är ju bara vansinne och det kommer inget gott ur det. 

Min syn på det blir inte positivare när jag är insnurrad i mig och mitt egna mående som verkligen varit under all kritik sedan nyår. Mår så galet pissdåligt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och det är ju inte så att sjukvården räcker ut en stöttande hand precis. Nä, snarare förväntas man stå pall själv och gilla läget. Jag försöker verkligen orka och hålla ihop det, men jag är i nån neråtgående spriral som bara rusar nerut i karusellfart så till den grad att jag övermannas av ett rent fysikt illamående. Ångesten och klankandet på mig själv når nya höjder nattetid när jag inte kan sova och fram till igår kväll hade jag sovit fem tim på 3,5 dygn, inte bra alls. Men det gick bara inte att sova, tankarna rusar, ångesten rullar över mig så jag inte får luft och jag står bara inte ut. Orkar inte med varken sambo eller barn, än mindre julledighet och roligheter och absolut inte andra människor. Avbokar allt, orkar inte svara och prata med människor så det var onekligen en pärs att börja jobba igen igår efter att inte ha sovit. Blir förvånad över att jag klarar av att göra det jag ska när jag är där, men sedan är ju orken slut. 

Träffade psykologen i går eftermiddag och det blev en skitjobbig sittning. Jobbig för att jag mådde piss, jobbig för att vi hade ett tufft samtal, var helt färdig efteråt. Jag vet ju att jag måste välja andra sätt och att min lösning för att få lugn och ro inte är vettig och det blev så oerhört tydligt och påtagligt igår och hon lät mig inte få försvinna ner i det. Hon hjälper mig att inte tankemässigt slå mig sönder och samman, att fokusera på att orka och på vad som är viktigt. Påminner mig om att jag har varit utsatt för sånt som jag ska lägga skulden för på andra, de som gjort det istället för på mig själv och att jag inte måste vara/verka vara glad och stark, för vissa saker har varit förjävliga. Är suverän på att le och förundras över hur lätt folk köper det.

Så lite bättre är tankarna i dag, särskilt som jag i samråd med henne valde att ta sömnmedicin i går för att få lite sömn vilket renderade i hela fyra timmars bruten sömn. Har ju satt ut all medicin och det har ju ett framtida syfte. Hur som, det gjorde att jag orkade gå och jobba idag och hålla ihop det. Sedan kommer det ju hela tiden på tal om att jag kanske borde vara sjukskriven, helt eller delvis igen, men det är inte vad jag vill alls, överhuvudtaget. Det skulle kännas som ett totalt misslyckande, jag har kämpat som fan för att komma upp och igång igen, jag vill inte tappa det. Känslomässigt vill jag just nu egentligen inte ens gå upp på morgonen, hela mitt inre vill inte behöva göra en enda dag till överhuvudtaget, det orkar inte en dag, en timme en minut till av allt ont i själen, all ångest, allt som bara får en att inte orka andas. Men jag gör det, jag tar mig upp och jag vet fan inte hur. Finns dock lindring i varandet när man får en kram av liten och sambon, de är ljus och luft i allt som är. 

Nu måste jag försöka sova lite, fredag nu och om några timmar är det jobb och ikväll blir det ridning. Också en stund av luft. I övrigt är det mest tungt och det blir inte bättre av att världen känns hemsk. Ta hand om er därute i allafall, känns som om det är än viktigare nu!

lite uppdatering

Svårt att orka blogga alls när dagarna rullar på och borde vara bra för de är bra, bara måendet som är alldeles trasigt inuti. Hade behövt mina sömntabletter big time, men det är vad det är. Har haft hoppträning på Storås idag och igår och idag gick det mesta åt helvete så istället för att vara lite glad och energisk vällde ångesten och negativiteten över mig. Den tar varje chans att vräka sig över mig så fort jag gör fel och ikväll lyckades jag rida som en kratta och det känns förjävligt. Sällan jag åker från stallet och mår piss, det är liksom min frizone från helvetesmåendet som inte blir mindre av att vi står inför årsskifte...Men ibland blir det bara fel och så blev detikväll och jag antar att man väl bara ska släppa det. Men min hjärna roar sig gärna med att upprepa skit och sedan älta det till jag drunknar i det. Inte så kul.

För egentligen är ju saker och ting bra. Jag är ledig en vecka till,precis som Matte, vi har haft fina dagar på Gotland med syrran och hennes familj samt min andra syrra. Widar deklarerade när vi åkte hem att det var världens bästa jul och anledningen till det var att han fick allt han önskat sig, älskade unge. Älskad unge som ibland får mig att tappa tålamodet och då ältar hjärnan det också. Jag har hunnit med en del ridning och bland annat vunnit julklappshoppningen på Storås vilket också var kul.

Men måendet är skit, sömnen likaså och det dröjer innan jag får träffa läkaren igen, slutet på januari och vid telefonkonsultationen innan jul så vart det inte mycket vettigt. Sen ska kroppen sköta sig och processer påbörjas efter årsskiftet och jag blir trött bara jag tänker på det. Mitt i allt så säger psykologen att jag ska lyssna på vad jag känner och vad jag vill samtidigt som måendet bara viftar med sina egna lösningar. Självklart ska man vara glad och förväntansfull inför ett nytt år, lite jobbigt bara när det kan kännas oöverstigligt att gå upp en dag till. Men nyår blir det och nyår firar vi med fina vänner vid havet vilket blir schysst. Ska bara bli av med huvudvärken och lite ångest först...typ.

Har fotat mycket i december i allafall så det kommer väl lite bilder. Hade en magisk soluppgång på gotland och på julafton så kom snön samtidigt som tomten kom. Lite magiskt var det ju!

Jaja, ett inlägg så ni vet att jag är kvar här och det lär komma mer inlägg. Bara så less just nu och tvivlar på att nån orkar läsa skiten. Hur som, ni får ha ett gott nytt år var ni än är och ta hand om varandra!

The Pogues Featuring Kirsty MacColl - Fairytale Of New York (Official V...

I vårt hem rullar ingen julmusik än, det räcker gott med det som spelas i varenda affär och annat offentligt utrymme just nu. Står mig redan upp i halsen.

Men det finns en fin jullåt, en enda och det är den här, Fairytale of new york med the Pouges och Kirsty MacColl. Det ska inte vara några andra som sjunger den och den ska spelas på hög volym, helst medan det singlar vitt ner från himmelen, då kan tom jag känna lite julfeeling!

Särskilt om jag kan gå ut och få snöflingor i håret, mössor undanbedes och jag kan räcka ut tungan och smaka på snöflingorna som jag gjorde när jag var liten. Inte tänka på alla förbannade föroreningar utan i nån sekund bara snurra runt i snöfallet. verkar dock inte bli så i götet i år där regnet faller som aldrig förr suck...För ett par dagar skulle jag kunna överväga någon liten ort i norra Sverige...

svärta och förkylning

Accompanjerar mitt taskiga mående med feber, halsont och sprängvärk i höger öra. På vårdcentralen där jag är listad var akuttiderna slut och drop in mottagningen borttagen. Anar att det var ett tag sedan jag behövde gå akut till vårdcentralen. Knaprar alvedon, strepsils och annat förkylningsvänligt och önskar att jag hade lite annat att ta till när ångesten rullar över mig. Inte blir det bättre av att känna jag-borde.jobba-ångest ovanpå vilken-kass-människa-och-mamma-och-sambo-ångest.

Mina tankar är inte vackra nu för tiden och svartast är de så klart gentemot mig själv. Fint eller hur, nu i juletider när julglädjen ska spridas till varje själ...Givetvis lyser solen också vilket bara gör allt ännu svartare. Har en hel del jobb så måste krya på mig snarast samt läkartider, samtalstider och sån skit innan alla går på sina underbara julledigheter där de slipper lyssna på folk som undertecknad som tycks ha fastnat i svärtan fastän man har allt att vara tacksam över. Inte mycket alvedon hjälper mot, men jag får väl ta två för att få ner febern i allafall. Kanske blir man lite happy av att få sova, går ju inte så bra när man är sjuk. Låter inte alls bitter....får nog le lite åt skiten ändå

sötaste iphone caset

absolut sötaste finaste iphone caset kommer från Moschino
Men dyrt, 665 kr här och slut överallt annanstans...
hade gärna velat ha!