Jag har gillat Mia i Roll on på P3, i Mia och Klara och nu senast i Solsidan. Har läst boken som delar av föreställningen bygger på och föreställningen heter också Dyngkåt och hur helig som helst så lite anade jag vad allt skulle handla om. Men det var grymt bra, men också sorgligt, hemskt, roligt och starkt. Jag blir så grymt impad av vad denna kvinna gott igenom för samtidigt som hon berättar alla dessa saker och får oss att känna igen oss, skratta och le så får man en klump i magen. Vi minns tonårsångesten, vi minns hur killar och män behandlat oss, hur vi låtit oss behandlas, hur vi kämpat, tänkt , längtat, gråtit, förnedrat oss....Man känner hur stora delar av konserthusets publik skrattar samtidigt som skrattat stundtals fastnar i halsen för vi minns/känner det Mia sätter ord på.
Det väcker en massa minnen, tankar och funderingar...har man sedan barn så funderar man på allt de har framför sig och allt man som förälder inte kan förhindra eller skydda dem mot. Jag kan bara säga se den om du har den minsta möjlighet!!! Kolla in länken nedan så får du bild och lite beskrivning av föreställningen. Den går rakt in i en!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar